Aftonbladet – 23 juni 1871, sida 3

IOF avt tOrverkniga det goca Inom Sve Utan sig. Hennes grundval är moralisk och icke teologisk. Hennes mål är praktiskt och icke doktrinärt. Det anförda torde vara tillräckligt för att gifva läsaren en föreställning om, huru Buisson uppfattar och huru han vill på de kyrk4 I liga förhållandena tillämpa den fria kristenkI domens grundsatsers. Den kyrka, för hvars grundläggande den frisinnade tänkaren ifra; den framtidens renade kristendom, han vil . låta träda i stället för en förnuftsvidrig dogmn lära, ega sina apostlar öfver hela den kristna -verlden. Hepnes grundsatser förfäktades i Amerika af Channing och Theodor Parker, hvilkens väldiga predikan funnit så många å I oppmärksamma åhörare i vårt eget fäderner n tand; i Tyskland, Frankrike, Schweiz, Holland, öfver hela Europa uppstå med hvarje -lår allt flere skriftställare och predikanter, a som med brinnande nitälskan lägga hand vid -I den nya reformationens värf. Alla vända de I sig, liksom fordom Luther, icke ensamt till I de lärde, utan till sjelfva folket; alla hafva side förenat sig om den fordran: kyrkoläran måste rödjas ur vägen, på det att kristen, domens, den bibliska, evangeliska kristendoh mens sak må gå framåt. För de åsigter, som I omfattas af dessa nutidens reformatorer, är j Buisson en vältalig tolk. Hans skrifts, yttI rar öfversättaren med rätta, skan betraktas -Åsom ett försvar för samvetsfriheten i dess r högsta mening. Författaren vänder sig icke mot det samvetstvång, som utöfvas genom I lagar och institutioner, utard mot det mera t dolda, mindre i ögonen fallande, men derföre ; Jicke mindre tryckande, som beror enom I appfostran inplantade fördomar, till följd at i hvilka man icke vågar pröfva de ärfda tros. lärorna. Detta den religiösa ofrihetens sista ;I bålverk — som står qvar äfven der de yttre banden blifvit lossade — är det han söker I nedbryta, i det han med stor klarhet ådagalägger, att religionens och särskildt kristna religionens väsende icke består i tron på några — hvilka som helst — dogmer, utan i ;en tro, som är ett med och verkar genom kärleken. Boken torde äfven fos oss kunna såräkna sympatier, ty liknande rörelser ha å sista tiden icke varit främmande för vårt land. I Fosterländska föreningen i Stockholm. Andra upplagan. (Norstedt Söner.) Denna lilla broschyr, redogörande för dem 1868 i Stockholm stiftade Fosterländska öreningens syften och verksamhet, har blifvit af allmänheten omfattad med ovanligt stort intresse, i det hela första Spplagan nom få månader blifvit utsåld. På grund af ämnets vigt anse vi oss böra fästa uppnärksamheten på den nyss utkomna npya applagan, särskildt afsedd för spridning i iandsorten, och till nedsatt pris då ett större antal exemplar reqvireras. (Lösa exemplar säljas å 20 öre; då minst 25 exemplar tagas, å 15 öre st.; samt då minst 100 exemlar tagas, å 10 öre stycket, Reqvisitioner kuona göras hos Fosterländska förenipgen ller hos Norstedt Söner, Stockholm.) För dem som icke känna den ifrågavarande öreningens ändamål, böra vi kanske mediela åtminstone några antydningar derom. Föreniogens syfte angifves i första paragrafen af dess stadgar, der det heter: Fosterländska föreningens ändamål är, att, till ninskande af fattigdomens fortgående tillväxt och dess menliga följder, företrädesvis nos de många, hvilka för sitt uppehälle och in utkomst äro hänvisade till sin arbetsörmåga allena, genom upplysning, råd och agpmuntringar, framkalla sjelfverisamhet och semödanden att medelst sparsamhet, särdeieg under yngre dagar, söka förbättra sina 1efnadsvilkor och betrygga sin och de sinas framtid. i Vidare som det heter i andra paragrafen: satt fästa uppmärksamheten ä möjligheten och utvägarne för en hvar att, genom rätt användande af egna krafter samt tillvaratagande af tid och tillgångar åstadkomma smärre besparingar samt att, genom desammas insättande i lifränteanstslt, bereda sig en säker och, i förhållande till insatsens belopp, betydlig framtida tillgång eller årlig inkomst till betryggande mot nöd. Denna förenin; får sålunda visserligen ungefär samma mål som alla andra välgörenhetsinrättnivgar, men skiljer sig väsentligt från alla andra i fråga om sättet. Denna förenings verksamhet går nemligen icke ut på att bjelpa dem som redan äro i nöd, allmossr vill den icke utdela, men i stället genom att framkalla sjelfkänsla och sjelfverksamhet förekomma nöden. År 1850 öppnades i Stockkolm en Ränteoch kapitalförsäkringsanstalt, hvilkens verk ningskrets till en början var inskränkt till Stockholms stad och län, men numera är tillgänglig för och mottager insättningar från hela Sveriges rike, och det är i denna samt i flera sedermera bildade dylika anstalter, som Fosterländska föreningen på det allvariigaste uppmanar alla, som vilja och kunna andvara något, låt vara aldrig så litet, af sin förtjenst, att bereda sig ett årligt underhåll på äldre dagar. Anstaltens ändamål är, som namnet angifver: att samla kapital och att bereda lifränta. En person har en summa, som han under en tid af t. ex. tio år icke vill använda: den öfverlemnas åt försäkringsavstalten... Dör ifrågavarande person före de tio årens förlopp, få hans arfvingar tillbaka kapitalet, men utan ränta, hvilken såsom vinst villfaller anstalten; lefver han, så utfår han kapitalet, ökadt med ränta på ränta och arfsvinst efter dem som aflidit, ty dem änta, som tillfaller anstalten, i fall insättaren dör före den bestämda tiden, utdelas åt qvarstående delegare (alla de anses nemligen såsom delegare, för hvilkas räkning medel, som icke till utbetalning förfallit, vid årets början innestodo) under namn af arfsvinst och ökar den vanliga räntan. Det andra ändamålet med anstalten är att oå ålderdomen bereda lifränta. Man insätter större eller mindre summor få en gång eller oftare, efter behag, för att frå ån och med. ett visst år bekomma räntan. Under hela tiden ökas det insatta kapitalet med ränta på ränta, hvarvid denna alltid äfven bär ökas med arfsvinsten, som efter åldern wvarierar mellan 1a och 2!2 procent. Från och med det kalenderår, under hvilket en person fyller 56 år, och allt framgent så länge han lefver, lemnar anstalten honom en viss procent på det kapital, till hvilket hans behållning genom insatser, räntor och arfsvinst då belöper sig. Till man utlemnas sålunda för närvarande såsom lifränta 10 procent af behållningen och till qvinna 9 procent. (Sk I naden beror derpå, att, såsom medelst döalighetstabeller är ådagslagdt, qvinnor som uppnått en ålder af 55 år i allmänhet lefva längre än män.) Det stigande förtroende, hvarmed denna ränteoch kapitalförsäkringeanstalt omfattas, visar sig bäst deraf. att då insättningarne är 1850 uppgiogo till 6,081 rdr, uppgingo de år 1860 till 52,306 rdr, år 1867 till 120,311 dr och 1870 till 645,410 rdr. Den ifrågavarande broschyren meddelar er mängd förtydligande tabeller öfver äfven smärre besparingars ansenliga tillväxt unde årens lopp, och för öfrigt alla nödiga upplysningar, formulärer för. insättning 0. s. vV., och önskligt vore att ju fler dess hellre toge kännedom om hvad Fosterländska föreningen afser: en praktisk lösning af den i så många hänseenden brvydsamma fattiovården tw hliv