Aftonbladet – 23 juni 1871, sida 3

, skalden E. W. Lindblad och ingeniör Berg, strand. LITTERATUR-TIDNING. Isnehåll: Buvisson, Den fria kristendomens grundsatser; öfversättning. — Fosterländska föreningen i Btockholm. — Litteraturoch konstrotiser. Den fria kristendomens grundsatser. Af F. uisson, professor i filosofi vid akademien i Neufchatel. Öfversättning af A.F. Åkerberg. (Stockholm, 1871.) De stora omhvälfningar af verldshistorisk betydelse, som vi i våra dagar bevitoa på det politiska området, äro ingalunda utan motsvarighet på sambhällslifvets öfriga gebiet. Tvärtom äro dessa blodiga sammanstötningar mellan fiendtliga nationer och olika regeringssystem, med deraf förorsakade skådespel af en vildsint förstörelselusta och hejdlös ondska, endast liksom den bjert i ögonen fallande yttersidan af den rörelse, hvar: mäktiga strömfåra banar sig en väg på djupet af staternas lif, förberedande en ny tid, ett nytt åskådningssätt äfven i socialt och religiöst hänseende. De på mensklighetens öden inflytelserikaste tilldragelserna äro ej alltid de, som försiggå med det största buller och bång i det yttre; fastmera eger satsen: hvad stort sker, det sker tyst. här sin fulla tillämplighet. Sadova och Sedan, Bismarck och den parisiska kommunen stå för närvarande i förgrunden, ett mål för samtidens häpnande beundran eller ovilja; men hvem vet, om ej efterverlden, i stånd att bedöma händelser och personer ur en allsidigare och derföre rättvisare synpunkt, skall utpeka helt andra bragder och män såsom för vår tids riktning i dess helhet företrädesvis afgörande? Hvem vet om ej mången firad härförares eller kabinettsintrigörs om ock af framgången gynnade företa skola, vägda på en kommande tids vågskål, sammankrympa till en obetydlighet, jemförda med de idrotter, för hvilka vi stå i skuld hos heroerna, inom den fredliga och fredstiftande odlingens värf? Vetenskaps mannen, som kastar vidt kring jorden sanningens, idbernas fruktbärande ntsäde; konstnären, som ställer skönhetsidealet för vår åskådning i harmoniskt fulländad form; fosterlandsvänner, som egnar tid och krafter åt folkets försummade tndervisning, och uppfostran; filantropen, som ifrar för gvinnan: alltför länge förtrampade menskliga och medborgerliga rättigheter — desse äro jordenr salt, vårt slägtes verklige välgörare, härolderna för ett gryende, bättre tidehvarf. Och främst i deras led stå förkämparne för en högre, renare gudsdyrkan, än den på slentrian och anktoritetstro hvilande: förkunnarne af den fria kristendomens grundsatser. Anledningarna till och syftet för vår tids religiöst reformatoriska rörelser äro numera efter allt hvad derom på senare tid varit synligt i svenska pressen, otvifvelaktigt vä kända för den bildade allmänheten. Par tiernas ställning inom det kyrkliga området är i sjelfva verket lätt att öfvers) . Mar bar upptäckt — och det är vår tids bibelforskning, som har äran af denna omätligt vigtiga upptäckt — att kyrkans lärs om det i kristendomen väsentliga hvila; på ett oerhördt, ett tusenårigt förfalsk ningsbrott. Man har kommit i besittning s de mest bindande bevis derför, att när målstbännen för den sig falskligen så kalland: srena läran. säga till församlingsmedlemmen Ditt eviga väl eller ve är beroende af huru: vida du stadigt trör hvad som angående Gud: väsen m. m. läres i denna dogmatik, i dess: bekännelseskrifter — så är den, som så ta. lar, en medveten eller orsedveten bedragare Man har, med ett ord, omsider lärt sig at skarpt och otvetydigt skilja mellan den bibli ska kristendomen och den s. k. ortodoxa,) mellan Kristi evangelium och teologernasl: dogmer. Och detta har man lärt sig deri-! genom, att man ånyo blifvit förtrogen medl: sättet att rätt läsa och förstå sin bibel. Der: L I 1 rätta bibelläsningens konst, som ej borde vara en hemlighet för någon kristen, hade dock geoom många sammanstötande omständigheter ander låvga tider råkat i glömska. Påfvar och kardinaler under medeltiden, rättrogpa teologer och prelater i den nyare tiden lade grunden till en tolkning af bibeln, 802 Närnare granskad, befunnits vara olycksbringande bibelförvrängning. Då nya testamentet öfverallt lägger hufvudvigten på viljans och uppsåtets sedliga beskaffenhet såsom det företrädesvis maktpåliggande, så påstodo dermot — och påstå ännu i dag — de ortoloxe bibeluttydarne, att kristendomen i främsta rummet fordrar tro, fattad såsom ett örsanthållande af ett visst antal dogmatiska ärosatser. Bland dessa satser var en af de rigtigaste den om kyrkans kallelas att öfveraga ledningen af mensklighetens andliga utreckling; på dogmlärans grundval sökte mar ippbygga ett despotiskt prestvälde. Då inoröt en ny tid: den kritiska bibelforskninJens tidehvarf. Man underkastade bibeln er ligt verkligt vetenskaplig metod genomföre mmderrökning, för att utröna dess mening ; eligionens hufvudfrågor, och se: kristendo-2 nens bud framstodo nu i en helt annan da-r ser. Nu uppblossade äfven på allvar kam-u ven mellan bibelkristendomens män och der lv syrkliga reaktionens anhängare. Hvarom det sgentligen är fråga i denna kamp, ut-edes på 4 ett särdeles klart och lättfattligt sätt af för)P d h D vr —— a PE fa FR AR Le attaren till det bär anmälda arbetet. I våra dagar finnas — man må medgifys ist eller icke — skrifver den unge profesor Buisson, en framstående målsman för det): kyrkliga reformpartiet i Schweiz, tvenne kyrjr kor inom den protestantiska kyrkan. er I q na grundar sig på dogmer, underverk, påls oudna och ärfda trosläror, en ur bibeln hem3 ad katekes. Den andra har blott en grund-b ral, bibeln allena, icke bibeln sådan han tol-o kas af den eller den religionsläraren, synoden ller trosbekännelsen, utan bibeln läst, tolkadb-o och uppskattad af hvarje individ enligt havs t samvete och förnuft. Den ena är en kyrkeale om säger till hvarje troende: jag lemnar dig e ibeln, tag och läs honom, men du får dert cke finna något annat än din religionslärarep inner. Undersök, men det du kommer til!lö senom din undersökning måste stämma öf-lri verens med den här katekesen, liturgien el-)n er trosbekännelsen, Forska i skriften, blottf) lu icke kommer till någon annsn slatsats än le 4 D b D h Lu li o lö jet nicenska symbolum; ty i rådant fall måte du utträda ur vår kyrka. Den andra säger: detta är den bok, som srundlagt kristnas religiopen. Tag och lär wenne! Må ingen hafva rättighet att ställa sig nellan boken och dig! Läs allt, döm om allt i ista hand; och om du efter slutad läsning terkommer till oss och då förklarar, att denne lexus, hvilkens historia du läst, fört, prat ch dragit dig till sig, och att du vill förpligta lig att lefva efter den urbild hen framställt — ri lå må du fritt sluta Agt ys. Vi skola cke anställa någon undersöknirg om hvad du 1: änker, icke tillvälla oss någon rättighet attl löma öfver dina åsigter. Vi skola visa akt-o ing för dem, likasom du måste visa aktning ör våra. Du må studera, undersöka, tänka, Ir ohemta kunskaper. Detta är din pligt.al Vi fråga dig icke barn du uppfattar biål veln, utan endast, om din sträfvan, liksom lly rår, är att dess anda m3 inströmma uticcho ;enomtränga hela ditt iu. Vi skola äfven!k 3 litet fråga dis om du i bibeln funnit, attla 4