Aftonbladet – 22 juni 1871, sida 2

jom sakens sammanhang. Hon fann att tystnad och förlitande på ett lyckligt öde var hennas. bästa utväg, nu, sedan hon väl var säker på sia tillbedjare och visste att miss Clare icke på lävga skulle få veta något. Valet af parlamentsledassot för Denethorp närmade sig pu för hvar dag. Warden hade återkommit från London och Mariehade anvat att tänka på än sin kusios anfall af dåligt lynne. I det hela hade ej heiler Angelique särdeles sköl till missbelåtenhet; miss Clare kunde icke lefva i evizhet, och sedan... : Hvad Hagh beträffar hade han under de sista dagsrne visat sig mera uppmärksam än förut emot sin tants unga gäst; icke af beräkning ellör för att föra någon bakom ljuset, men emedan hans medvetande sade honom att han under smere tiden icke ens visat henne den uppmärksambet artighsten fordrade, Ea dag, då han nyss var hemkommen från ett ridparti i sällskap med miss Raymond, hvilket hade varit för henne ett nöje och äfven förHugh, trots bans själsoro, ett godt tidsfördrif, underrättades han om att en herre väntade i biblioteket som önskade få tala med honom. Af det kort, som blef honom lemnadt, fann han att främlingen var löjtnant Mountain och han erinrade sig att en. officer med detts namn, som varit vid flottan, lefde i Redehsster och roade sig med politik och valsgitationer. Jog har ja den äran att tala med:mr ? ehuru ban föollkomligt JERLaun al vän till mr Ev pJag är bär, sin, i ege Prascot.s Tillåter ni mig fråga bvad som förskaffat mig äran af ett meddelande från mr Prescott. Jag AT i egenskap af vän — af vän, siv — till mr Prescöt, hvilken, som ri torde