Aftonbladet – 21 juni 1871, sida 3

med en sxäl lör svensza regeringen och representatiopen, cch erinrade dervid om, ati Axel Ozenstjerna var född just på årsdager laf denra dag. Folkfesten i Kristiania. I Vi hemta ur Morgenbladet följande redo görelse för ifrågavarande storartade fest: Då det långa tåget anländt till fästningen I från bangården, planterades sila fanorna kring talaretribunen och musiken spelade upp, Folkmängden omkring tribunen tilltog oupphörligt. Snart var hela platsen ett haf af hufvude Man stod sammanträngd skuldra vid skuldra, så att det endast var ytterst på periferien som någon rörelse kunde förmärkas. Snart enlände de svenska gästerne åkande tili festen, och professor Christie besteg tslarestolen för att tolka dagens betydelse. Vi fira, sade talaren, i afton en glädjefest med anledning deraf, att vi komruit i besittning af en fördel, som till sin ful!a storhet och betydelse väl ännu icke framstår för oss, men hvars höga betydelse vi likväl alla mer eller mindre tydligt fatta. Denna fördel är vunnen genom egna långvariga snsträngningar, den har äfven kommit till stånd genom det älvilligaste tillmötesgående från vårt brödrafolk, det svenska folket. : Sveriges och Norges hufeudstäder äro pu förbundna med den starkaste kraft menskligt vetande förmått göra gig underdånig, nermligen ångkraften, och förenade med de gsolideste materiella band, mensklig industri vetat frambringa, nemligen tvenne paralelt löpande jernskenor. Som något särdeles väsentlist frarohöll härefter talsren, stt detta nu fullbordade arbete vore af ssmma böga bety för båda de förenade brödrarikeva, att det vore ett storverk, som svenska och mn en i förenivg fallbordst.. Nordens folk dröja orta med ganeka berättigad stolthet och tillfredsställelse vid tanken på sina förfäder, som bland snil förstod d och jern; förmådde ka på oss och skåda detta nu fulländade storverk, för visso skulle de känna sig tillfreds med det brok, deras efierkommanda i förening vetet göra af elden och jernet. Efter att hafva antydt de utomordentliga fördelar, gom, med hävseende till de förenade rikenes materiella förkofran samt trygghet i afscenda på yttre förhållanden af nu fallberdade jernvägen kunde väntas, sntade professor Christie med nttalandet af det säkra hopp, att åen i a, hvars öppnande ou rades, må blifva sann välsignelse för de förenade brödrarikena och för deras nu sammanknutra bufvudstäder. I full förtröstan derpå, att detta hopp icke kommer på skam, uppfordrar jeg eder, så slöt talaren, att för Stockholm— Kristienia-banan höja ett niofaldigt hurra, Talarens uppfordran till detta lefverops höjarde för den fullbordade mellanriksbanan efterkoms af den oräkneliga åhörarekretsen på ett sätt, som tyd. ädsgslade, att alla insågo sakens vigt. Sedan horraropen slutligen upphört, afsjöngs en at A. Munch författad särg. Advokaten Bergh föredrog derpå ett lefve för Sverige, dervid börjande med att erinra, hurusom Sveriges store nationalbjelte kuvg Corl XII, hvars födelsedag det just vari fördags den 17:de, icke biott ansett som sitt lifg uppgift att bekämpa österns mäktiga jätte, utan äfven önskat en nära förening mellan den skandinaviska balförs brödraland; om derför, sade talaren, Carl XII kunnat bevitna den tilldragelse, som hanslandsän pu med os på Akersbus fira som en segerfest, då hsde han sagt till eder: I hafven förverkliget min dröm, I hafven förstått bvad jag önskar Det handslag, com i dag vexlades mellan de båda länderna, det gafs från Norges sida med så mycket större glädje, som det nya Sverige, hvilket nu kommit 08. ill mötes i broderlig grannsämja, icke van-. lägtats från det folk, hvars store män ech ; ; ysande bedr fter allt från vår ungdoms tid, jä detta lands historia upplåtits för ose, fyllt våra hjertan med de iifligsste känslor. Också pu se vi på andra siden Kölen ett kärntriskt I och energiskt folk i ädel kamp för iramåtskridandet och civilisationen, arbetande util de idters tjenst, hvilkos genomförande belingar nationernas framgång och ära. I den! nån vi närmare lära känna dessa våra bröl. ler, i samma mån skola vi ock älska dem l: nnerligare; och sålunda skola vi än mer komma till iosigt af den stora lycka, som j! anebäres i den oupplösliga förening, hvilken! ast knyter oss tillsammans med vårt brödral olk. Statsrådet Weern tackade för do för Sverige uttalade välönskningar sarat för den roderliga ande, söm gijvit sig tillkänna gewom de lif.ga harraropen. Han eriorade, att n förening måste genomföras på öfvertygelens täg i kärlok och broderlighet, icke med naktepråk och tyranni. Om Carl den XII! sunde se hvad som skett efter ett århanrades förlopp, så blefve han visserligen 4 undrad. Ben fästniog, vid hvilken ban näste stanna, förthy han kom med msktpråk, den öppnade sig pu för svenskarne. vo STENEN ENE