Aftonbladet – 21 juni 1871, sida 3

Invigningen af föreningsbanar mel:an Sverige och Norge. Festmiddagen i Carlstad. P, T. meddelar ordalydelsen af det tal hvarmed statsrådet Bergström vid festmiddagen Å Carlstad förliden fredag föreslog skålen för den öppnade jernvägsförbindelsen mellan de förenade rikena. Hr Bergström yttrade. I den menskliga odlingens häfder är hvarje blad lärorikt och derföre af intresse. Icke minst är detta förhållande med de blad, som skildra kommunikationsväsendet och dess utveckling. Det flyktigaste studium deraf lärer, att i fråga om samfärdsel det icke är haf, utan land, som åtskiljer, samt att derföre de, hvilka nitälskat och verket för lättnad i samfärdsel, firat sina skönaste segervinningar, icke på sjö-, utan på landkommunikationernas område. Vi lära vidare, att ju mäktigare, ju mera odladt ett folk varit, ju högre det fattat sin: verldshistoriska sändning, desto ifrigare, desto kraftfullare har det tillgodosett kommunikationsväsendet; likasom att i samma mån ett folk gjort detta, i samma mån har dess makt och odling stigit. Derföre hafva ock alia folk af verldshistorisk betydelse klart insett och fattat vigten och nödvändigheten af att bygga vägar. Var än det närmaste intresse, som förmådde dem dertill, olika hos det ena folket och hos det andra; byggde t. ex. — för att bålla oss till den klassiska forntiden — phonicierna företrädesvis handelsvägar, grekerna vägar till de heliga orter, der de firade sina nationella högtider och spel, samt romarne vägar för sina krigsbärar; så var det folket i sin helhet, som ytterst skördade fördelen af den lättade samfärdseln. Men icke nog dermed, att det folk, gom byggde vägar deraf hemtade gagn för den inre relsen. I den mån vägbyggnaderna utsträcktes il rikets, till statens yttre gränser, i samma mån fördes det byggande fölket : närmare och lifligare beröriog med angränsande folk, hvilken beröring åter bos dessa framkallade nya vägbyggnader. Derföre fiona vi också, aw ju större isoleringen meilan de särskilda folken varit, desto mera bar kommanikationsväsendet föreummats; hvaremot nitälskan för dess utveckling varit desto lifligare, ju närmare beröringen mellan folken varit. Någon torde inom sig undrande fråga, hvarföre g vid detta tillfälle frambållit dessa historiens rdomar. Jag svarar: derföre, att de innehålla rutsägelser om de förenade rikenas framtid; ty, som skalden säger: Alit menskolif har sin historia, Afspeglande förgången tids natur. Gif ekt på den, så kan du profetera. Förhåller det sig nu så, att genom byggande ff vägar och öfverhufvud genom utveckling af communikatiopsväsendet, den allmänna menskliga odlivgens sak befrämjas; väl må vi då i menskighetens namn glädjas, att det varit vår tidsålder veskärdt att uttänka och tillämpa det beundransrärda systemet af befordring medels; jernvägar, sådant detsamma nu fullbildadt och fullfärdigt föefiones. Okändt för föregående tidsåldrar, utgör ietta system ett af tidsandans mäktigaste redskap ör spridande af andlig och materiel kultur. Med lugn betänksamhet dröjde de båda brödraolken längre, än åtskilliga andra folk, att tillegna ig fördelarne af detta befordripgssätt; men vanda tt kämpa i odlingens rträmsta led i striden mot åhet och mörker, insågo de snart, att de, för att pibehålla och häfda sin plats, måste i den mån leras krafter det medgåfve skynda sig att bygga ernvägar. Komna till denna öfvertygelse, grepo ie med raskhet och beslutsamhet verket an och tförde hvarje inom sitt land ganska betydande ernvägssträckningar. Dervid kunde det icke röja länge, inocan den tanken gjorde sig gällande, tt den politiska föreningen emellan bäda folken ckså kräfde en förening af båda rikenas jernägsnät. Vi fira i dag med fröjd och gamman det lutliga förverkligandet af denna tanke. De rika lifällen, som den nu färdiga föreningsbanan erjuder svenskar och norrmän att utbyta personga besök, id6er, alster, skola visserligen flitigt egagnas. Derigenom skall, liksom morgondimiorna för solen, skingras månget fördomens töcen, som skymmer utgigten emellan de båda folen; derigenom skall undanrödjas mången skrana, som för närvarande ställer sig hindrande i väen för deras samlif. Ingen af dem, som nu lefva, rer kunna förutsäga, huru den lifligare geamfärd-. eln kommer att inverka ombildande och omgejaltande på sjelfva den politiska föreningen; men isst är, att denna ombildande och omgestaltande raft skall i framtiden visa sig vara af stor betyelse. För hvarje ny jernvägsförbindelse, som kan ilkomma, skall denna betydelse förstärkas; och g för min del älskar att tro, att de slägten, som omma efter oss, skola utan tvekan antaga dessa :. bildningar och omgestaltningar såsom nödvän-: ga utvecklingsmoment af föreningsiden. Jag slutar med den önskan, som vid ett förutwende likartadt tillfälle en af Norges mest betyinde män uttalat: Lycka för den i dag öppnade jernvägsförbindeln mellan de förenade rikena!... Framgång och ädse stigande kraft för föreningen ! För den norska regeringen och representaonen föreslogs af statsrådet Wern en skål, det han yttrade: Ibland de frukter, det svenska folket väntar sig . den lifligare samfärdsel med Norge, som genom . nn nu öppnade jernbanan skall för detsamma upp-. Å, är en närmare kännedom af brödrafolkets lagiftning och af de statsmakter, utaf hvilka den öfvas, icke den minsta. Denna väntan är icke en lös förboppning, utan undad i en bestämd erfarenhet af den beröring, reningen mellan de båda foiken redan medfört. edlemmar af den norska regeringen hafva öfver t halft sekel varit bland oss boende och norska orthingets debatter hafva i många enskilda fall rt frågor, som lifligt sysselsatt äfven oss, hvarre vi af deras behandling i graunriket tagit kändom. Väl hafva vi då funnit, att i Norge, likam hos oss, åsigter och sträfvanden ofta äro så ot hvarandra stridande, att, när vi gilla de ena, måste ogilla de andrs; men detta är blott en tring af den hos oss, likasom i Norge, högt upprna sjelfstyrelsen med representativa former. ;h hos storihing som hos regering bafva vi lärt 3 att högt akta den stora embetsmannaskickhet, den allvarliga klokhet och den varma fo;rlandskäriek, som biida underlaget för lagstift-: igen. Vi hafva ock ingalunda saknat direkta fördelar s EE KODEN EDTA, AMIN RE ERE JEAN 4 FE ro A AP re