Aftonbladet – 19 juni 1871, sida 2

ogen. Faror af ett särskildt slag, sade jag i mia biljett, kunna endera dagen uppstå och lemna passionerna tillfälle att fritt utbryta. När fienden kommer att utveckla sina massor omkring hufvudstaden, måste man till hvarje pris kunna försvara den med bistånd af samtliga organiserade krafter; man måste göra anspråk på den mest patriotiska hängifvenhet och de största ansträngningar. Men för at: detta försvar af Paris må blifva till verkligt gagn, är det nödvändigt att en nderstödsarmå medverkar dervid, och alla i landet rganiserade armåkåror böra bidraga till bildandet af en sådan. (Flera medlemmar hördes fråga: Hvilket datum står på detta bref?) Det är dateradi den 10 Augusti 1870 och blef uppläst inför de samlade generalerna, det gillades enhälligt af dem, det gillades också af kejsaren. Paris försvar hvilade, såsom jag för min del alltid förklarat, ytterst på en understödsarmå, derigenom blefve Frankrike räddadt; men erhölles ej detta understöd, så kom Paris i en bekymmersam belägenhet. Utsedd af krigsmivistern att öfvertaga befälet öfver 12:te kåren som höll på att bildas, aukom jag till bangården i Chalons den 16 Augusti, i samma ögonblick kejserliga trainen, kommande från Metz, också anlände dit. Officerare berättade för miz, att den kejserliga trainen lupit den största fara mellan Metz och Verdun tiil fösjd deraf att de fiesdtliga kolonnerna, som gjort en kringgående röreise, den jag förutsett, vore i annalkande. En rådplägning egderum hoskejsaren. Här börjar framställningenaf belägringens historia. Vid denna konferens var kejsaren närvarande, likaså prins Napoleon, marskalk Mac Mahon, general Bertsut, chef för Seinedepårtementets mobilgarde, general Schmitz, generalsiabz-chef för 12:te kåren, och jag. Kejsarea frågade denne lilla konselj hvad den tänkte om situationen och hvad som mäste göras. Pring Napoleon yttrade sig först, sedan jag, och euhälligt blef konseljen derefter ense om det jag zu anhål:er få andraga: Kejsaren har lemnat regeringen, när han långt borta från sin bufvudsiad öfvertog kommandot öfver armbarna; han har öfveriemnat det åt maraskalk Bazaine. Ilan är ensami Chalons utan ermå. Han har afgått från regeriogen. Han måste åter taga antingen regeringen eller kommandot Kejsaren erkände, att denna expos6 var öfverensstämmande med verkliga fakta. Han yttrade, att han skulle återtaga rezseringen. Prims Napoleon gjorde den anmärknisgenv, att för att med äkerhet få regeringen tillbaka biefve det nödvändigt att detta bekan på förhand genom en general, som skulle militäriskt ordna bans armå. Prinsen tillade, att jag vore den man som. blifvit utsedd att fullgöra detta uppdrag. Kejsaren fråade mig om jag villa göra detta och jag svarade: re, en revolution skulle störta landet i en afrund. Allt hvad som kan görss, skall iag göra. Vi vill att jag skall öfvertaga chefskapet, nåvål — ag skall göra det. -Men det är gifvet att maralk Mac Mabons arintkårer, som återkomma efer en lång kröknivg åt Reichehofen till, skola bilda Paris understudsarmå, ty hufvudstaden komner att bli belägrad — litom oss ej dölja detta för 088. . Marskalk Mac Mabon var af samma åsigt. Konferensen var slut kl. !, 12, efter det man öfverenskommit om följande: General Trochu, som blifvit utnämnd till guvernör i Paris och bögste kommenderande chef, skal omedelbarligen afresa till Paris och vara der två timmar före kejsaren. Han skall der vidtaga nödiga mått och steg för att göra kejsarens anomst bekant. Murskalk Mac Måhon skall lemna lägret i Chaloas antingen på Marne-vägen eller aunan väg, ställa sin marsch på Paris med sina trupper, hvilka skola bilda understödsarmen. Jag mottog vid samma tilliäle följande order: Lägret i Cbalons. Mia kära general! jag utnämner er till guvernör i Paris och tili chef för hea den styrka, som skall skynda att inställa sig för att deltaga i nationalförsvaret. Efter min ankomst till Paris skall ni erhålla del af dekretet, hvarigenom pi bekiläs des med dessa funktioner, men ifrån detta ögonblick eger ni att vidtaga de åtgärder, som äro erforderliga för er uppgift. Samma natt, miva hrr, ankom jag till Tuilerierna och uppvaktade kejsariunan-regentinnan, hon var fast och modig, något exalterad, och hon misstrodde mig. Genseral,, sade hon till mig — och ag anför här hennes cgna ord — Mott kejsarens ender ha kunnat råda honom att återvända till Paris. Han skall ej iefvaude komma in i Tuilerierna; — Madame, svarade jag, är jog således en af kejs:rens fiender? Jag har jemte prins Napoleon, marskalk Mac Mahon och de generaler, som utgjorde konferensen i Chalons i gär, deltagit i att råda kejsaren att återvända, emedan detta vore en handling af manlighet bos regeringen och en bandling som förmådde sflågssa en revolution. Jag har mottagit uppdraget, som är fullt af faror för mig sjelf, att underrätta Paris befolkning om kejsarens återkomst. Marskalk Mac Mahons arm anländer Marne-vågen och ena försvarsregeriug skall bildas i Paris, hvarigenom lander räddas ur den förfärliga kris, det Du genomgår. Nej, general, svarade mig kejsarinnan, kejsaren skall icke komma till Paris; han skall stanna avar i Chalons — Men då, madame, gäller ej längre den öfverenskommelse på grund hvaraf jag befinner mig här. Kejsaren skickar mig hit för att skydda honom cch han följer mig icke hit?... Ni skail försvara Paris, ni fullgör ert uppdrag utan kejsaren. Mina herrar, jag kom till Paris med en brinnande åtrå som länge funnits i min själ, jag har visst den i det bref jag haft äran uppläsa för er, nemligen att försvara Paris. Jag var fast besluten att för att kuana bära hela tyngden af detta för. svar icke rygga för råson vedervärdighet och jag sade till kejsarinoan: Jag skall försvara Paris utan kejsaren och jag hav här proklamationen, med hvilken jag för Paris befolkning tillkännagifver, att jag blifvit utsedd till guvernör och högste kommenderande chef under belägringen. Denna proklamstion började så här: .Inför de faror som hota landet hsr kejsaren utoämnt mig till hufvudstadens guvernör under belägringstillståndet... . General, yttrade kejsarinnan till mig, kejsarens namn fär ej förekomma i proklamationen i närvarande ögonblick — Men, madame, jag representerar kejsaren; jag har sagt att jag år här för att skydda hozom; jag kan ej tala till Paris befolkning, utan att sätta kejsaren framför mig och utan att säga, att det är på hans befallning jag kommit för att försvara bufvudstaden. Nej, general, tro mig, folkets i Paris stämning ör nu ej af det gynnsamma slag, att ett dylikt tillkännagifvande vinner gehör. . Dessa fakta äro af betydelse för mig, mina herrar, derför att de viea, attj ag med loyal trohet fullgjort det uppdrag jag erhållit. Men den förnämsta omständigheten dervid bar jag ej vidrört, ty jag bar hufvadsakligzen uppehållit mig vid redogörandet för alla dessa omständigheter, emedan, såsom jag flera gånger yttrat inför kejsarinnanregentinnan i ministerkonseljen och i enskild konselj, jag bland kejsarens tjenare varit den som i sista etund påyrkat att hans naron skulle förekomma i offentliga dokumenter. Jag infann mig hoa krigsministern. Han mottog mig vänligt. Han yttrade till mig, att han at lagstiftande kåren erhållit en rakt, som satte honom i stånd att alldeles bestäradt kunna lösa ögonblickets svårigheter, och att jag under så fatta omständigheter blott skulle ställa till oreda — korteligen, jag var icke välkommen. Jag svarade honom, att jag uppfyllde en tillgifven och uppoffrande means pligt mot sitt land, att jag gjorde letta emedan jag blifvit uppmansd dertill, att jag skulle loyalt fullgöra mitt uppdrag tili sista ögone plicket och att detta uppdrag. bestod i att från lenna stund öfvertaga försvaret af Paris. Ministern yttrade till mig att jag trodde orätt om jag trodde att Metz-armen skulle komma till Paris — tvärtom skulle från alla håll i Frank: ike och från Paris isynnerbet afmarschera till Verdun och Metz, skådeplatsen för operationerna, la de trupper, all den materiel som kunde ankaffas; att dessa trupper, som formerades i nya luigianan och kårer abknlla 4t dan i fara varande