Aftonbladet – 17 juni 1871, sida 2

LUNATSII LONE HOUVELUGtBRU INaSto INOUIDIG SÅ otsvarande förhöjving i inkomsterna, och ömma dervid helt och hållet att höga tullutser nödvändigt måste förorsaka förminskad rbrukning. På grund häraf kan man icke nse någon af de framkomna planerna som 1 säker lösning. Hvad som under alla förållanden måste framstå otvifvelaktigt är, tt i Frankrike finnas saker, som kunna tåla a beskattning af vida mer än 23 millioner und. Svårigheten består icke uti att finna ällor, hvarifrån penningar skola tagas — et fiones penningar till öfverflöd i Frankike; men det gäller att anskeffa penningar enom medel, som icke hindra landet att raskt yfta sig. Inkomstskatten lemnar den nödändiga grundvalen för hvarje plan, och oakait franska folket icke kan fördraga denna nqvisitoriska och chikanösa afpift, lider det ock intet tvifvel, att densamma kommer till nvändniog. Man beräknar den inkomst, om kan beskattas, till 320 millioner pund, ch 8 procent deraf skulle inbringa 9,600,000 und; men detta är mer än uppbörden af ngelskå iokomstskatten, hvilken upptages 108 en rikare, men till antalet mindre beolkniog. Det är emellertid möjligt, att ransmännens inkomster verkligen kunna beöpa sig till 320 millioner pund; men hvad om måste betviflas är buruvida man under värvarande förhållanden kan komma till ett ;ådant belopp utan ett högst gement inqviitionssystem. Idn omen inkomstskatt har ulltid biitvit mycket illa upptagen i Frankike; den bragtes å bane 1848 och 1849, men nan måste dock snart åter afstå derifrån, och vaktadt den, till följd af landets närvarande oelägenhet, nu måste genomdrifvas, skall den lock säkert stöta på allehanda binder och cke på långt när inbringa fulla beloppet. Det torde vara klokast att utgå från, att den inkomst, som kan beskattas icke skall ötverstiga 200 millioner pund och att följaktigen 5 procent af inkomsten måste uttaxeras i stället för 3. Till och med 5 procent skulle emellertid icke vara någon alltför betungande börda i ett land, som eger en så förvånande förmåga att åter samla krafter som Frankrike under de sista tjugufyra åren ofta visat. Genom en sådan tillökning skulle iokomstskatten inbringa omkring 10 millioner pund eller ötver två femtedeiar af det belopp som skall anskaftas, I fråga om de återstående 13 millioner pund har regeringen många resurser att anlita. Hon kan höja tuilatgifterna, som nu inbringa 5 millioner pund och genom skyddssystemet skulle kanna ökas till 7 millioner. Stämpelafgitterza kunna i händelse af behof fördubbl.s och sålunda inbricga 3,200,000 pund mera än år 1870. Skatterna på öl, vin och spirituosa, hvilka i Engiand bidraga med 20 millioner pund till badgeten, under det de i Frankrike endast utgöra 9,760,000 pund, kunna ökas med 6 millioner. pund. En förhöjning af priserna på tobak, som är statex.onopol och för ögonblicket iobringar 9,900,000 pund, anslås till 3 millioner pund. Ändtligen kan genom skatter på beklädnadsartiklar, som skulle kunna höjas eiler nedsättas likasom en ipkomstskatt, åstadkommas 4 miliioner pund. Hela den summa, som kan erhållas från dessa källor, utgör således 18,200,000 pund, ech regeriogen kan följaktligen göra ett urval. Om man lemnar åsido en höjning af tullsatserna, genom hvilken striden mellan skyddssystemet och frihandeln skulle uppväckas på nytt, äro da nämnda skatterna af den natur, att ingen principiel ipvändning mot dem kan göras. Men äfven om så är, kan man väl värta, att Frankrike skall vara i stånd att bära en tillökning af 23 millioner i sina årliga skatteafgifter? Kan en så oerbörd summa tagas ar folkets fickor utan att förlama dess prodoktionsförmåga? På dessa frågor kan man Tyget svara! ja. Frankrike kan efter min tanke tåla detta och ännu mera, om det skulle blifva nödvändigt. Fransmännen ha imänga år ansenligt ökat nationalförmögenbeten, och de ha nyligen fått en lärdom, hvilken förmodligen skall kurera större delen at dem för deras sociela galenskap och tvinga dem att återvända till deras forna förtänksamhet och sparsamhet. Ett par år skola kanske !örgå, innen Frankrike åter producerar och förtjenar lika mycket s.m före år 1869; men i folkets idogbet bar ingen förändring egt ram; i handelns utveckling har intet permanent stillastående inträdt, och den poerhörda produktionsförmågan inom nästan alla grenar af industrien har icke tagit någon skada genom de två sista månadernas olyckor, Frankrike, som år 1868 sålde lokomotiver till England, som i femton är försett nästan hela Europas fastland med jernvägsskenor och driftmateriel, som afsatt sina musliner i Tyskland trots de billiga schweiztabrikanterne, Frankrike hvars utländska omsättning (import och export) stigit från 94 millioner pund i roedeltal uvder det decennium, som slutade år 1836, till 436 millioner om året under den motsvarande period, com utgick år 1866 — detta Frankrike har icke blifvit krossadt af de olyckor, som hemsökt det, och det skall efter a!l sannolikhet komma till krafter igen med en hastighet och en utveckling af sina lifskraftiga hjelpkälor, som Europa knappast väntar. Det är intet sköl att betvifla, att det skall vara i stånd att bära en ökad skattebörda at 23 millioner pund om året, Som bekant åtog sig marskalk Mac Mabon att anföra belägringshären endast på det vilkor, att det tilläts honom act efter att ha löst sin uppgift draga sig tillbaka ur den aktiva tjensten, nedlägga alla sina Värdigheter och tillbringa sitt återstående lif som pensionstagare. Den väfnad af politiska intriger, i hvilken i den närmaste framtiden alla högtstående personer måste komma att finna sig invecklade, är stridande mot marskalkens soldatnatur. Bonapartisterna ha redan satt sig i rörelse. Dristigast uppträdde Duaguede la Fanuconnerie och Palikao, hvilka båda befiona sig i Paris och sökte audiens hos öfverbofälhafvaren. Den förre blef alldeles icke mottagen, och samtalet med den senare räckte endast en fjerdedels timme och egde rum i tvenne sekreterares närvaro, 80m, oafbrutet utskrefvo order, hvilka marskalken undertecknade. Mac Mahon ville förmodligen derigenom tillkännagifva, att det var hans bestämda afsigt att icke inlåta sig i några politiska kombinationer. För att hålla utom partistriderna har marskalken till och med för ett par dagar sedan sändt sia förste adjutant till Versailles för att begära sitt afskod sä fort som möjligt. Men Thiers ala