ryckte det moment i 1723 års presteståndet wivilegier, som vi här ofvan citerat. Denna vögtidliga försäkran om akademiernas stänliga vidmakthållande stod dock i alltför påtaglig och uppenbar strid mot de från högsta ort utgångna hotelserna mot Helsingfors universitet, för att det skulle tillåtas erinra folkat öm döss tillvart. . Samma öde d, v. g att af censuren undertryckas — råntå ett juridiskt resonnement, som deducerade att disciplinkommissionen förferit i strid mot gällande rättegångsordning då den dömt studenterna på grund af en framtvungen bekännelse. Således visade det sig, att ett enkelt aftryck af en grundlagsparagraf nuwnera i Finland betraktas såsom olämphgt klander, likasom påståendet att en myndighet är skyldig att lyda allmän lag. Hurudan under sådana omständigheter den allmänna stämniogen skall vara, dertill kan man sluta af det uttrysk, som F. A. T. låtit helt naivt ondfalla sig, då det yttrat, att ett försök till sjelfförsvar å dess sida för närvärahäe skills blifva förqväfdt af opiniocens terrorism. Det praktiska slutresultatet af alltsammans ligger emellertid i den komite, som generalguvernören fått åt sig uppdr: get att förordna i och för universitetets omgestaltande. Det synes icke vara utan allt skäl som allmänna meningen temligen enhälligt antager, att delta varit det hela tiden eftersträfvade målet, något som verkligen skulle förklara åtskilliga besynnefliga företeelser; t. ex. den af oss förut påpekade passivitet hös urdningsmakten vid kattserenadene, åvägas bringande, ehuru densamma var på förhand väl känd och antagligen kunnat afböjas om vederbörande så velat, Det torde dock komma att falia 2ig något svårt för den blifvande komitöa, att i statuterna införa synnerhgen större inskränkningar än de, som der redat finnas. Komitens nedsättning vitnar emels lertid om den goda viljan och utgör en aämärkniogsvärd yttriog af den hejdlösa reaktion, som för närvarands herrskar i Finland,