och derföre att det låtit de påfliga staterna dela blef det sjelft deladt. Frankrike hade för tjugi år sedan åter uppsatt ers helighet på tronen. De var stolt deröfver, och för att vaka öfver denn trons försvar hade det lagt handen på svärdsfästet Man har låtit det desertera från denna hederspost Våra olyckor började den dag då Rom utrymdes och de skola på sitt slut först den dag då vi åter it vår plats såsöm väktare af den heliga stolen Tl vet det, helige fader: de franska katolikernt Ja alltid skilt sig från sin regering, så snart de gällde ert försvar. De ba protesterat mot der otacksamhet och de förräderier, för hvilka ni va rit ett offer, likasom de nu protestera mot de våld: samheter som i Rom, i Florens och i Paris utöfvats mot Gud och hans kyrka. De ha följt eder på alla stationerna af smärtans väg. De ha med tal och skrift såväl som med sitt blod sökt understödja er sak. De ha medverkat till bildandet af en här för er räkning, och genom försynens skickelse var det jast era soldater, som voro de oförskräcktaste försvararne af fäderneslandets jord. Det är endast för några månader sedan som det katolska Frankrike genom stor handling ådagaläde sin tro på pålvens ofelbarhet. Det tycktes fom om det, då ost med sina lyckörskningar bel5dgsgad5 deina högtidliga förklaring, hade en föfkänsla af, att inom dess eget sköte allt slags anktoritet skulle gå under och derföre ville sluta sig så mycket fastare till klippan under stormens tid. Det hoppas, att detta hemlighetsfulla sammanträffande med påfvedömets olyckor är etttecken till att Gad icke har förkastat det utan för framtiden bevarat åt detsamma dess urgamla bördsrätt.. Hur det tillgick vid arresterandet af kommunenas general hr Rossel beskrifves af Gaulois på följande sätt: Hr Compåre, poliskommissarie i qvarteret SsintVictor, fick häromdagen veta, ett koramunens f. d. general Rossel höll sig dold på botell Montebello, boulevard Saint-Germain JM 34. Poliskommissarien begaf sig strax till det angifna huset. Efter långt letande påträffades i tredje våningen, rummet M 3, en person klädd i en uniform rådan som tjenstemännen vid östra jernbanan begagna. Tillfrågad om sitt namn och sin sysselsättoing svarade han, att han hette Tirobois och var mekaniker; han var bosatt i Metz och hade vistats några dagar i Paris, dit han blifvit kallad af baningeniören i ett angeläget uppdrag. — Men är det så säkert det der?. frågade kommissarien. — Ja visst!s — Så, men i lagens namn arresterar jag er, ni är Rossel.o — Jag? Visst icke. Den sig så kallade Tirobois fördes till polisprefekturen, insattes i kasernen i Cit och fördes derifrån i bit till utrikesministeren, der municipslpolisen är stationerad. Under färden dit ansattes han af poliskommissarien med frågor, men hr Tirobois fortsatte envist att neka till att han var RosBel. I utrikesministeren förhördes han ånyo, men han svarade blott: Jag har sagt allt, fråga mig icke vidare! Tirobois fördes derifrån till krigsministören, der han blef konfronterad med några häktade. Flera af dem sade att han var Rossel, andra åter påstodo att han icke var kommunens general. Men en officer kände igen honom såsom He kapten Rossel. Tirobois nekade enerKlockan 10 på aftonen besökte hr Compere sin fånge, han tillfrågade honom om hans slägtförhållanden; då han framställde den frågan: hvad är er mors namn? blef fången orolig, han rodnade och resande sig upp sade han: Jag vill ej förställa mig längre, hvad tjenar denna komedi till, hvarför ljuga mer? Jag är verkligen öfverste Rossel!s Det var han! Hans namn är Louis Nathanael Rossel, han är född i Saint Brieug (dep. Cöte-duNord) der 9 Sept. 1844. Föräldrarne voro Lonis och Sarah Campbell. Efter denna bekännelse fördes fången under eskort af ett kavalleridetachement till prefekturens häkte. Följande dagen inställdes den föregifne Tirobois för 2:a armens militärpolisehef. Vid visitation af fången befanns han innehafva 225 francs i 25-francs sedlar, flera nycklar, en färdigskrifven politisk uppsats samt åtskilliga teckningar med höjdbestämmeiser af monumenter i Paris. I tisdags i förra veckan ankom kommunens ezx-delegerade till Versailles, bevakad af fyra gensdarmer. Han fördes till GrandesEcuries af en fotjägarepiket och mottogs af vederbörande. Han var då klädd i civila kläder. Exkejsar Napoleon har sedan någon tid lidit af ett reumatiskt anfall, som tvingat hocom att intaga sängen och gjort honom osynlig för allmänbeten. Han lär dock pumera befinna sig så väl, att han utan sväårighet kan promenera i trädgården i Chislehurst. Den nyfikenhet hos allmänheten, hvilken till en bö:jan förekom den kejserliga familjen så besvärlig, har nu upphört. I en korrespondens af den 7 dennes från Lorden till Köla. Zeit. heter det: Kejsaren är såväl i andligt som lekamligt bänseende långt äldre, än han efier sina år borde vara. I tysthei hoppas han väl ännu på att blifva äterinsatt i sin makt; detta märkes dock bäst af hans gemåls yttranden, hvilka förråda, att kejsarinvan nu ser sin familjs närmaste framtid i ett rossuskimmer. Napoleon sjelf uppträder med större resignation än förhoppningar. För öfrigt talar han nu utan agg om Bismarck, ja äfven med aktning. Deremotl. skall han flera gånger med ovanlig häitighet hafva uttalat sig mot männen af den 4 September, hvilka efter hans mening skördat sin välförtjenta lön, för att de störtat hans regering, derigenom att de måst ingå en så skadiig och neslig fred. Hans förtrogna syDas närmast bygga sina förhoppningar Få, att hvarken bourbonerna med sina reaktionära planer, eller de sinsemellan oense orleanska prinsarne eller Thiers och hans anhängare länge kunna hålla de stridande partierna stången. Flertalet af emigranterva sträfvar helt enkelt efter kejsarens återinsättande; minoriteten önskar deremot ett regentskap, i spetsen för hvilket kejsarinnan skulle stå. En tredje form af den bonapartistiska restaurationsn, hvilken otvifvelaktigt har minsta utsigten att lyckas, skulle företagas under prins Napoleons auspicier och till hans fördel. Om sättet att hinna målet är man likaledes af olika meningar. Några önska en allmän omröstoiog, emedan de tro sig säkra på landtbefolkningens röster; andra hoppas å en militärrevolation, emedan de anse sig anna räkna på flere generaler samt åtminstone hälften af de återkomna och återvändande krigsfångarne. Förhoppningen, att Preussen skulle låna sitt bistånd till en bonapartistisk restauration, grundar sig säkerligen på klena skäl. . TT eg ma En Florenstidning har en korrespondent i ; Rom, hvilken såsom invånare i Vatikanen, prest och invigd i alla det påfliga hofvets; Anda le ak SS Tr KA