ock icke i kamratligt afseende ogillade. ertill bidrog dock utan tvifvel myc-dig et den fara, för hvilken de ansågo sin2på delningsinstitutioner vara utsatta, och detjsta rde icke böra väcka eå mycken förandranun st de, under det tryck, för hvilket ds voro, fol satta, Sökte genom en eftergift afböja stor-v, en. I alltsammans uppenbarar sig för öf-let gt det förderfliga inflytandet af den, åtmin-iat one för de finska förhållandena, högst olämpgä ga anordningen, att studenterna utgöra före-ge ål för en undantagslagstiftning och undan-l!ne igslagskipning, olika den för öfriga medboriaf are gällande. Denna undantagsställningFj lir, i stället för ctt skydd, endast ett mö-ljik el att herrska öfver dem med större sträng-di et än öfver medborgarne i allmänhet. så Om vice kanslerns; general v. Kothens,ni srhållande såväl i dönna sak som i öfrigt,!qe node, på grund af meddelanden som kom-juar vit oss tillhanda, mycket vara att säga. Förl gj llfället inskränka vi oss likväl att särskildt åpeka det om föga takt och grannlagenhet itnande förfarandet af honom, att, ehurulm cke medlem af disciplinkommissionen, likvällne fvervara en stor del ef rausakningen medjo, e för deltagande i demonstrationen mot hr!D lordqvist till förhör inkallade studenterna. m ötverläggningen till domslut deltog han visja erligen icke, möa vi ba reden fästat Uupp-jm närksamheten på den lilia krigslist, genomlå vilken han, under sken af att fastställa kom-gs nissionens dom, i sjelfva verket väsentligen!n kärpte densamma genom den meddelade be-!p tämmelsen rörande tiden då relegationernay kulle taga sin början. v Till berättelsen om de med afseende å uni-1g rersitetsungåomen vidtagna åtgärderna hörerjk lutligen, att genom en hemlig order från ge-ls neralguvernören — hvilken order-dock icke f varit så hemlig att icke ryktet derom trans1 virerat — länsmännen i orterna erhållit sär-n skildt uppdrag att öfvervaka de dömda stult denterna i deräs hemorter, på det de icke måtte öpphetsa sinnesstämningen. För att kunna uppfatta och bedöma tillståndet under den här ifrågavarande perioden, måste man äfven ega någon kännedom e om företeelserna inom och i afseende å pres-o sen. Det gäller dock här att fästa afseende t icke blott vid hvad man sert,, utan ätvenl1 vid hvad man icke ser,, ty utider en regime, . sådan som den nuvarande aska, tillhöra del: märkligaste pressföreteelserna den sistnärsnda lf kategorien, och de blifva för allmänketen I ; kända endest genom det dröjsmål med tid-). ningarnes notgifniog som vållas af inhiberingar.( Sedan professor Nordqvists utmanande be j4 rättelse om demonstrationen blef synlig, med(: den deri förekommande insinuationen, att man: skyllt på censuren för det man icke haft rå1 got att genmäla i sak mot hvad Finlands Allm. Tidning anfört i sfseendo på de Malm-. ska insamlingarne, skuile man ha trött attl. åtminstone något skulle få yttras från mot-j sidan, och försök dertill gjordes ätven från några håll. Endast två af de för sådant ändamål skrifna artiklarne ha dock funnit påd inför pressombudsmännen. Den ena var ett bemötande från Savolaks Karelska afdelningen, inlemnadt till Finlands Allm. Tidning och der infördt. Det visade till en början att uppgiften i Finl. Allm. Tidning, att Jorois sockenboer och den kringliggande traktens invånare ingenting gjort för att resa en minnesvärd åt Malm, var osannfärdig, enär initiativet till insamlingarne jast från dem utgått. Vidare visades grundlösheten i påståendet, att den i striden riot Ryssland utvecklade förtjensten företrädesvis erkännes, under det sådana landets söner, som genom fredliga idrotter gjort sig förtjents af landets tacksamhet, icke bevärdigas med någon sådan utmärkelse, som den för Malm ifrågasatta. Savolaks-Karelarne erinra bärvid om Porthans bildstod, minnesvärden öfver Castrea och de tillämnade öfver runoskalden Korkonen samt biskop Agricola. Det förtjenar emellertid anmärkas, att detta gecmä!e var inlemnadt till Finlands Allm. Tidn. innan bladet utslungade insinoationen, att intet bemötande i sak stod till buds. Det endra genmälet mot F. A. T., som tilläts komma till offentligheten, var en artikel i Helsingfors Dagblad för den 21 April Denna artikel blef med synnerligt bifall mottagen af allmänheten och torde kunna betraktas såzom ett uttryck af den allmänna stämningen. Efter att ha antydt, att F. A. T:s artikel om insamlingarne, som varit underställd de granskande myndigheternas bedömande, således betecknade måttet af hvad dessa ansett lämpligt för landets officiella blad att i frågan frambära och särskildt rikta mot den öfriga pressen i hufvudstaden, tillbakavisar Helsingf. Dapgl. med eftertryck insinnationen med anledning af de uteblifna bemötandena, under erinran om det väl kända förbållandet, att aila försök att bemöta F. ÅA. T. pläga blifva undertryckta. När derföre, tillägger Dagbladet, den våra bästa och ädlaste känslor sårande artikeln blef synlig i F. A. T., avsågo vi, på grund at de löden våra tidigsre bemötanden rönt, det icke Jens löna mödan att härvid annat tillgöra, än laftrycka densamma och öfverlåta åt finska hjertan att deröfver fälla den dom, som den I kunde förtjena Tidningen fullföljer derefter: Huru beskaffad denna dom skulle blifva, derom I trodde vi oss vara öfvertygade, och brydde oss I derföre icke om att onödigtvis bekosta en konfiskerad upplaga på denna angelägenhet, föredraT gande att hellre fifa den motsvarande kostnaden såsom bidrag till en sten på OC. W. Malms förgätna graf. ) Ungdomen, hvilken för resten kanske i vårt land torde höra till en af de minst uppbrusande och mest loyala i verlden, bar dock icke förmått disponera öfver det mått af lugp, hvarmed vi för vår del emottagit F. A. T:s sätt att tala mot en vacÅ ker pietet för våra minnen af ärlig pligttrohet. Ungdomen har, drifven af ett ädelt motiv, sökt latt gifva sina känslor luft på något sätt och derÅtill valt en demonstration, hvilken till sin beskaffenhet alltid måste anses tillhöra excessernas område. Det är beklagligt nog att sådana slags oljud, Isom åstadkommas af spjell, kurirklockor, hornalåt, hvisselpipor och lergökar m. m. biifva tillgripna Å för att uttala ett ogillande mot en medborgare; och ännu mera är detta fallet, då sådan leder till fönsterinkastning. Men vill Finlands Allmänna Tidning veta hvarföre vi afsigtligen underlåtit att I uttala något ogillande af det skedda, så har det helt enkelt berott derpå att vi icke ha hjerta att göra det. Excesserna ha varit ömsesidiga, och på den som nedskrifvit artikeln i F. A. T. hade man bort ställa högre anspråk på erfarenhet och sans latt kunna beräkna följderna, än på den ungdom, som nu blir ett offer för densamma. — Derföre ha vi icke bjerta att lägga sten på den börda, som auktoriteterna redan ansett sig böra vältra på denna ungdoms axlar. En senare artikel i Helsingfors Dagblad, 2 3. 22 sltea da I hr Nardaviete företa hö