en HR Od Eg DD TR fsigt att låta sin förtrytelse med anledning iig f densamma gå ut öfver studenterna och må miversitetet. Den serie af hotelser, som an-ta; ändes för att vinna kännedom om dem bland ga tudenterna som anstiftat och deltagit iuppbli sädet, öppnadesmed ett förcläggande till stu-j de! lenterna af t. f. vicekanslern, att inom da!he ens lopp på framlagda listor anteckna sigj äsom skyldiga eiler oskyldiga i demonestraj för ionnen. Studentkåren uttalade sig emot!kn letta sätt att inleda ransakning, hvilketmi onefattade en direkt angifvelse mot kam-til ater, men man förklarade tillika, att ingen på sorde anse sig förbindrad att i anledning afvi uppmaningen följa sin öfvertygelse. Resul-ic atet blef, att under den lemnade respitda-öf sen endast sex studenter antecknade sig på ide istorna, alla såsom icke deltagande i demon-)N strationen. I anledning bäraf blef student-iI kåren ett per dagar senare af rektor tupp-se salled till nytt möte, dervid den tinderrät-im tades, att bemyndigande hade erhållits att,ihs med anledning af hvad som hade förefallit,m illsluta universitetet, men att denna åtgärd isk ännu kunde afvärjas derigenom att afdelnin-st sarno inom sig ville öfvertaga ransakningjsk med och dom öfver deskyldige. Bkedde icke detta, skulle camtliga studenter blifva inkal-ve lade till förhör i officiel väg för upptäckande st sf de i demonstrationen deltagenie. n Denna påtryckning hade till följd, att af-1Ivi delningarne på e. m. samma dag inom sigåpi öfverenskommo att sjelfve skrida till undersl sökning och dom rörande demonstrationen.d Resultatet deraf blef, att samtlige deltagarnem dömdes till föreställning för oljud på gata samt att inalles åtta studenter, hvilka hadest uppgifvit sig hafva deltagit i fönsterinkast-d ning, dömdes till relegation på fyra eller sex1o; månader. 8 Det forårades emeilertid af afdelvingarnejic att de skule för rektor uppgifva de bestrafiv fades namn, men några afdelningar ansågols Big icke kanna efterkomma denna uppmaning, emedan de skridit till atöfning af sin domsrätt uoder förutsättning att deras utslag skulle lk vara definitivt, och att namnen åtminstonejn icke behöfde uppgifvas på förhand, innan kändt blefve huru dermed komme att gå, samt buruvida myndigheterna sedermera ämnade skrida till förhör på rektorskansliet och Is inför dieciplinkommissionen. g I detta skick hänsköts saken till högrel. myndigheter, och efter ett par veckors spänd s väntan blef studentkåren ånyo uppkallad på lå universitetets solennitetssal för att af vicels kansler mottaga meddelande derom, att från ji kanslern (storfarsten-tronföljaren) hade ingått : en skrifvelse, innehållande ett strängt ogil-i lande af demonstrationen samt en förklaring, le att derest icke de af studentkåren, som del-j( tagit i demonstrationen, blofve hos universi-li tetsmyndigbeterna angifna, universitetet skulle 1 komma att tillsvidare tillslutas. Dessutom . innehöll skrifvelsen ett meddelande, att H. :K, M:t derjemte bestämt att i hvarje fall en: omoarganisering af högskolan skulle komma il fråga, i syfte att hos uvgdomen bibringa insigt af deras skyldigheter samt att ålägga! I dess lärare att icke blott meddela studenterna undervisning utan äfven att leda och vakal jöiver deras sedliga förhållande, för hvilket ländamål det blifvit uppdraget åt h. excellens i generalguvernören, grefve N. Adlerberg, att föranstalta om tillsättandet af en komite i afseende å törslags uppgörande härutinnan. Med anledning af denna skrifvelses innehåll förmansde vice kansler studentkåren att I söka förmå de af kårens medlemmar, bvilka 1deltagit i demonstrationen, att sjelfve angifvå I på det icke, ej allensst de i saken fullkomligt oskyldige, utan äfven hela den för landets väl så vigtira universitetsinstitutionen I skulle blifva lidande. Detta borde ske under loppet af eftermiddagen, och blefve det icke fullgjordt, skulle universitetet inom tjugufyra ltimmar härefter hafva upphört att vara till och ingen kuade veta huru den vidare utvecklingen sedan skulle blifva. Han bhänviisade derföre studenterna att fakultetsvis inför ldekanerue omedelbart samlas i universitetets för ändamålet upplåtna auditorier, der de af I dekanerne skulle ytterligare erhålla närmare upplysningar om den hotande faran. De, efter Ihvad han hoppades, genom en sådan sjelflangifvelse för universitetsmyadigheterne be) kantblefne deltagarne i demonstrationen, skulle följande dagen blifva ställda inför disciplinkommissionen. Fogade sig icke studenterna i dessa sjelfansifvelser, skulle som sagdt uviversitetet påföljande dags middag blifva tillI stängdt. Resultatet af denna botelse blef, att p de framlagda sjelfanklagelselistorna tecknade sig omkring etthundrafemtio personer, med hvilka I förhör hölls påföljande dag inför disciplinI kommissionen, hvars dom, såsom förut blifvit omnämndt, lydde deis på fyra, dels på fem månaders relegation för icke mindre än etthundrafyratioen studenter. Några dömdes blott till varning. Domen stadfästades af vice kanslern, men med en särskild bestämmelse, som innefattade ea högst allvarsam skärpning af densamma. Han föreskref nemligen, att relegationstiden vidtager först iden 1 Sept. till följd hvarat ferierna icke I komma att uti denna tid inber knas, något Isom eljest skulle innefattat någon lindring i straffet, då under ferierna en del af relegationstiden hade förflatit. I Det lärer icke undfalla någon, att det ur rättslig och moralisk synpunkt betänkligs i den procedur, som sälunda följdes för att till näpst befordra dem som deltagit i det ifrågavarande gatu-upptåget, ligger dels i det ständigt framhållna hotet, att tillfoga skada åt alldeles oskyldiga, för att derigenom tvinga och pina deltagarne i demonstrationen till I sjelfangifvelse och bekännelse, dels i beslutet att förgripa sig på landets hafvudinostitation för bildning, till hämnd för några ynglingars förseelser. Nu stadgar likväl allmänna la gen, att bekännelse är laga bevis, endast sä framt den tilltalade ej till bekännelsen är pint, skrämd eller svikliga förledd, ett stadgande, som disciplinkommissionen uppeabarligen åsidosatt, då den dömt på grund af bekännelser, som framtvangite, visserligen icke gehom tumskrufvar eller andra törtyrredskad, men genom en moralisk tortyr, som nämnde laI gens stadgande påtagligen i lika hög grad förbjuder då dec talar om, att eny,genom skrämsel aftvungen bekännelse ej får såsom lagligt vitoaesbörd anses. Hvad åter hotet om universitetstillslatningen angår, så skulle, em landets grundiazar höllos i belgd, en sådan åtgärd icke ens kunna ifrågasättas, ty i presteståndets privilegier af 1723, som gälla se I a RA AR Rn