Aftonbladet – 14 juni 1871, sida 2

elle samlade folkmassan, hvilken dock icke rar synnerligen stor, utgjordes till största deen af perecner tillhörande de lägre samhällslasserna. Processionen tog vägen längs kaerna på venstra Seinestranden, der åskådara sfverailt etodo uppställda, fastän glest, ty örst i närheten af Notre Dame blef folkhopen ätare. Man var litet orolig, att fiendtliga demonstrationer skulla komma att ega rum met leputationen från nationalföreamlingen i Vers sailles, ercedan man antog, att densamma bufvodsakligen skulle bestå af klerikala eller reaktionära medlemmer. Hvarjs sådan demonstration uteblef emellertid. Dock kunde man icke hos folkmassan upptäcka några tecken till sorg eller sympati, Det matta och ointressenta skådespelet förhöjdes icke heller genom någon sorgmosik eller utvecklandet sf någon större militärisk ståt. Det rest utmärkande dreget för det hela ver en högtidlig tystnad å deltegarnes sida och slö liknöjdhet från åskådarnes. — Processionen öppnades af två eqvadroner kyrassierer. Derefter kommo ge neral Cissey och hans stab. Ett halft regemente lätt infanteri, som efterföljdes af ett lioieregemente, up väckte större intresse än nägon af de föregående deitagarne i processionen och framkallade högljudda kommentarier. Efior dessa båda regementen komo fyra sorgvagnar och en aldelning kyrkoare bärande korset, messkjortan, mitran andra ermbetsinsignier. Erkebiskopens likvaga bestod af ett kolosealt åkdon, prydt med ornamenter af massivt silfver och draset af sex hästar, smyckade med plymer och bardvipger. Fyra englar af sitfver spburo vagnstaket, på hvilket tronade den likalsdes af englar uppehållna och med :morteillkransar omvirade vapenskölden. Ett lätt duggregn gjorde att de få sörjande, som följde omedelbart efter likvagnarne, spände upp sina paraplyn, kvilket betog denna afelning af processionen all effekt, Derpå följde :rester och medlemmer af nationalförsamlingen i en oredig massa, hvarefter kommo ena el nuacor och några andra damer till 8, På ömsa sidor om processionen marade ett led liniesoldater med nedåtvända . Liktåget slutade med tre sorgvaganar, artilleri och tredja kyrassierieg. mentet. I Notra-Dsme antog emellertid ceretsonien en vida högtidligare karakter. Den herri:ga byggnaden, hvilken undgått kommunens sköflingsbegär, ver klädd i svart och silfver. Den skumma halfdsgern bröts af otaliga ljus, hvilka strålade från cräkrehga kaudelabrar, uppstälda på ömse sidor af skeppet och som omvexiade med på piedestaler hvilande rökelsekärl, från hvilka fladdrade ljusgröna lågor. Do messiva pelarne soro beklädda med svarta, bermelinkantade draperier, få hvilka voro broderade vapensköldar med de afiidoas namn. Vid midten af skeppet stodo fem katafalker, omgifo af ljus. Höjande sig öfver de andra stod erkebiskopens katafolk, batäckt med en hvit sideomantel och på locket af kistan voro lagda mitran, palliam, korkåpan -och stolan. Vid hvart ch ett af de fyra hörnen sted en bild föreställande en angel, och baldakiven uppbars affyra höga pelare, prydda med zilfverornamenter och öfverst försedda med fjäderbuskar. Vid hvardera sidan ef katafaiken brann ett grönt ljus: Da aflidnas slägtingar äfvensom deputationen från Versailles och andra officielia perconer hade blifvit avvisade platser i tvärskeppen å ömse sidor. — Då de brusande tonerna af Dies Ire, som utfördes på ett mästerligt sätt, gsnomströmmade det höga templet, var offekten obeskrifligt stor. Hostians upplyftande tillen paus var signalen viden af messingsiöstrus menter oppstämd sorgmusik, hvarvid alla de närvarsude fö!lo på kvä, Sedan den högtidliga messan för de döda var slutod, upp stände de i kyrkan närvarande musikkårerna en symfoni, hvarunder gafs sorgsslut med en minnts mellanrum mellan hvarje skott. I samma ögonblick störtade en qvinna, som synbarligen blifvit öfverväldigad af den högtidliga akten, fram till erkebiskopens kista, hvarifrån man endast med svårigtet kunde bartföra henne. Etter musikens slut, begaf sig processionen, företrödd af kyrkotjenarne, från teroplet. Man ämner nu skrida till provinsernas afs väpnande, meddelar Patrie, som vidare yttrar: Douna åtgärd är nödvändig. isynnerhsat i da stora städerna, der ett betydligt antsl personer äro försedda med vapen, hvilka de dock ej ha rätt att ionehafve, då fred nu är slaten. Tilldragelserna i Paris ha visat bur farligt det är att lemna vapen qvar i bänderna på sådana individer, eom äro villiga att deltaga i alla slags oroligheter. Kommunen hade förgreningar i alla departementer och efter hennes beräkningar skulle. sntalet af Anhängare, pä hvilka bon kan räkna, belöpa sig till två millioner. Hennes anhänzare bestå nästan utaslotande af arbetare i de stora fabriksdistrikterna och hvilka höra till ;Internationale.. De hade icke mod att strax och öppet förklara sig för kommunen, men hade icke armön så raskt tillkämpat sig segern, så skulle mycket allvarsamma oroligs he:er ha utbrustit i många af våra dopartes menter. Hade slutligen Vörsaillesregeringen icke gifvit sig tid att uppsätta en fast och talrik armö, hade hon för mycket gifvit efter för vissa personers otålighet och utsatt sig för ett nederlag utanför Paris, så skulle en sådan olycka haft de mest oberäkneliga följaer och i Frankrike framkallat en förfärlig iosurrektion, som skulle vida ha ötvergått 1793 års.n På senare tiden har man ofta förbrått Trochu, skrifves till Köln. Ztg från Paris den 7 Juni, att haa icke under den första belägringen dragit bättre nytta af nationalgardet, som dock under två månaders tid ådagalade så stor bravour. Men häri har man verkligen gjort honom orätt. Nationalgardisterna visade under den andra belägringen icke synnerligen stort mod ochhöllo sällan etånd. när WVersailles-trupperna ener