Aftonbladet – 14 juni 1871, sida 2

na förbindelser, och han tillägger, att re-l! eringen fast beslatit, att den största sparwmhet skall iakttagas inom hvarjs ministers ena tement. Gazeite de Frence meddelar, att de orleneka prinsarne lofvat att icke intaga sina latser i kammaren under denra national-! samlings sessioner samt att icke tiliåta ögon af de unga prinsarne af familjen att ppträda som valkendideter. — Hr Forcade e la Roquette har uppträdtsäsom kandidat (dezartementet Lot-et-Garonne och någon prosition mot hans val fianes icko. Hrr Wouhber, de la Guerronniere och Haussmann kola antagligen försöka sin lycka i olika epartenenter, Man tror cckså att prins lapoleon vill uppträda som kandidat på jorsika. — Markis de Lavalette ankommer ill Paris i morgon. — Preussarne började i år utrycma desartementet Saine Inferieure. — Det säges att belägringstillståndet i Paris .oremer att upphäfvas cm måndag. — Dag-l igen påsträffas en stor mängd gevär i käl-l arhvalfven under kyrkorna och de offentliga ;yggnaderna, samt i katakomberna. — Man ar öfvergifvit tanken på att bränna de lik om ännu ej blifvit jordade, och mean bar öreslagit stt gräfra upp alla lik som blifvit earafna i Moncoeavx-parken, Loxemboovrgrädgärden semt andra tillfälliga hesrafningsplatser och löra dem till kyrkogårlen på andra sidan fort Vanves. -— Degens uftontidniogar, undantsgandes Opinion Naionale, nvttala sitt gillande af det af Thiers hållna talet samt af nationsbörsamlingens votum i går. La Oloche uppmanar alla heierliga republikaner att göra alla möjliga ansträngningar för att republikanska kandilater måtte utväljas vid fylinadsvalen, som aom kort skola ega rum, få det man måtte bli quiet den nuvarande msjoriteten i församlingen. Bien Publie yttrar: Låtom oss stälia så till, ast republiken blir älskad och vördad; på det sättet skola vi tillförsäkra hepre ett långt lif. Opinion Nationale, som uttalar sig om nationalförsamlingens åtgärder i gårdagens möte, kommer till den slatsatsen, stt landet olyckligtvis glider utför ett plan, som leder till monarkien. SR Re het kat oh RUNAR Vi ortsätta i deg redogörelsen för debatten i franska pationalförsamlingen den 8 dennes: Hr Ducarre bad församlingen vara öfvertygad om att han behöfde taga i anspråk hela sin pligtänsla för att ru bestiga tribusen. Han och hans vänner, som bittills understödt och äfven hädanefter skulle understödja verkställande maktens chef, sågo sig nu nödsakada att votera mot honom. Då de den 8 Februari mottogo sitt mandat viste de hvilken otacksam möda de åtogo sig. Men hvad de icke kunde ana var, utt efter det nyss slutade kriget med den utländske fienden municipalfrihetens ideer skulle leda till ett gudlöst och grymt inbördes krig, hvilket rögade måttet af Frankrike3 elände och skam. Kammaren var delad i tsenne grupper, de som sett alla krigets olyckor och de som varit nog lyckliga att endast erfara det moraliska lidandet af dem. Södern var kanske allför ifrig att genomföra sina politiska ider. Den borde värta tilldess vära sår blifvit helade. Sådana voro de skäl som förmådde talaren och bans vänner att nu ekenbart skilja sig från den som, de annars följde. Efter att ba upplist prins Napoleons bre? förklarade han, att detta bref behöide ett motto. Deita motto borde lyda sålunda: Kejsardömet är statskuppen; det är Frankrike, ruineradt på ära, penningar och landowråde. (Birall). Landet, som ännu icke rågat måttet af all vanära, skulle icke mera återvända i de gamla spåren. Hvad prinsarne af Bourbonska huset beträffar, ville talaren göra rättvisa åt hvad detta hus gjort för Frankrise, men förvisniogsdekreten mot detsamrts voro försigtighetsåtgårder. Talaren slutade med att yrka frågans uppskjutande. Sedan derefter ett förslag af hr Jean Brunet att genom att öfvergå till dagordningen uppskjuta frågans afgörande förkastats, diskuterades tveune ändringsförslag, af hvilka det ena, general Billots, gick ut på, att de orleanske prinsarne först efter det definitiva fastställandet af Frankrikes koastitution, och det andra yrkande, att afskaffandet af förvisningsdekreten skulle ega rum först sedan en konstituerande församling uttalat sig angående styrelseformen. Hr Batbie anmärkte, avs dessa ändringsförelag i sjelfva verket endast inneburo frågans uppskjutande, hvilket af församlingen nyss förkasta. Hr Marcel Darthe tod, att man genom att yrka afskaffandet af ifrägsvarande förvisningslagar uttalade en mosarkisk önskan (larm). Frankrike var deladt i två partier, monarkiens och republikens anhängare. Den legitima monarkien, den gudomliga rättens monarki, var den som Ludvig XIV definierat i dessa ord: Staten, det är jag. (Reklamationer från högern.) Landet skulle komma att tolka församliogens beslut i denna fråga såsom ett prejudikat i fråga om konstitutionen. Klokbeten fordrade, att man icke afskaffade förvisniogslagarne för: in man antagit en konstitution, monsrkisk eller republikansk. (Larm) Församlingen har andra saker att göra än att frammana irågan om styrelseformen. Hon skall organisera armån och administrationen. Om styrelseformen borde landet sedan tillfrågas, och intet borde aföras på förband. Talaren yrkade antagandet af iliots ändringsförslag. Med 429 röster mot 168 förkastade församlingen detta ändriovgsförslag Derefter öfvergick man till det andra amendementet. Sedan dess upphofsman, hr Steinheil, framhöllit, att man i frågor, som kunde anses innebära ett prejudikat i fråga om styrelseformen borde förbehålla nationen rättigheten att uttala sin vilja, och att denna församling endast var vald för att sluta fred, ett yttrande, som framkallade larm och protester från högern, beslöts att icke taga det i öfvervägande. Derefter öfvergick man til afgörandet af hufvudfrågan. Sedan hr Berenger sökt visa att förslaget om förvisningsdekretets upphäfvande icke innebar något prejudikat i fråga om styrelseformen, grefve Rampon yrkat dess antagande och hr Lepere protesterat mot diskussioneas afslutande emedan icke alla ännu baft tillfälle att uttala sig, antogs förslaget om upphävandet af förvisningsla: sarne af år 1832 och 1848 med 484 röster mot 103, och förslaget att godkänna orleanska prin Barnes val med 418 röster mot 113. Erkebiskopens af Paris, monsigneur Sarats samt abbeerna Degaerry och Becons begrafning försiggick i onsdags under ovanliga högtidiigheter. Klockan 10 ankommö de för erkebiskopen och moaseigneur Surat bestända likvagnarne till ertebiskopspalatset, der de iaväntades af några sqvadroner gardeskyrassierer, ett linierege nents samt fyra batterier artilleri, Vädret var kallt och mulet, och den på Pisce das Invalidaz och rae de Gra