Aftonbladet – 13 juni 1871, sida 2

Den förnäma damens första ingifvelse, då papperet kastades in i vagnen och hon observerade karlens färger, var att med förakt åter kasta det ned på gatan; men miss Raymond, som med afseende på folkets behandling egde vida mera grannlagenhet, låtsade vara nyfiken att få veta innehållet. Vill ni ej först läsa det? frågade hon. Det är troligen blott opassande prat. Hvartill skulle det tjena? Men hon hade tvekat och derför läste hon hvad der stod. Men hon kastade det icke på gatan; hon lade lugnt ned papperet i sin ficka, så smutsigt det var. Får inte äfven jag se det? frågade miss Raymond. Nej, min vän; det passar inte för edra blickar. Hon yttrade dessa ord mycket allvarsamt, och hennes gäst, som såg att hon blifvit missnöjd, sade intet vidare härom, Tänk blott om miss Ciare hade vetat hvad som just i denna stund tilldrog sig i n:r 23. Då Hoagh kom på besök, var visserligen Merie vanligen inne i förmaket, men undantag derifrån gåfvos dock. Hon var aldrig syenlolöss utom att hon med nit och omsorg skötte sin fars hus, vårdade och undervisade hon sina små syskon. Hennes kusin ansåg sig, då hon var hemma, hafva tid och ledighet att emottaga visiter; — icke så Marie. Hon såg gerna Hugh, med hvilken hon hade kommit på särdeles vänskaplig fot, men pligten gicx framför nöjet, och som hon, för sin mans skull, gerna ville ha aftnarna lediga, voro degarna upptagna af träget arbete. Det säkra var, att hon icke denna stund fanns i förmaket, men endast Hogh och Angelique. Den sistnämnda satt vid sitt klaver, men spelade icke, såvida man ej kan gifva denna betänmirg åt att Hon emellanåt