et, att ingen strid längre kan komma i råga emot den hand som drar honom iland. Jm äfven Hugh Lesters kärlek ej väckts vid första åsynen af Angelique, det vissa är utt den var hans första och den första käreken skall alltid nämnas med en känsla af vördnad. Liksom allt hvad som är rent, irligt och godt, skall, då vi hunnit längre ram i lifvet, tanken derpå värma vårt hjerta, på samma gång som den måhända framkalar ett leende på våra läppar. Fogh satt emellertid nu i sin Armidas lustsård medan striden för parlamentevalst påsick som bäst, utan att han, som borde vait främst geri gjorde något för esken. Den inge mannens ställning var uttrycksfull, der han satt framåtböjd och fåfängt sökte tolka örtrollerskans blickar som blygsamt voro sänkta. De hade båda för ea minut blifvit .ysta — han, emedan hans hjerta var fullt; hon, emedan det syntes henne bäst att tiga. Argeliques, sada Hogh slutligen, ogil mig stt ord till svar — blott ett enta.n Vet ri väl hvad ni kar gjort? sade hon ullvarsamt och lyfte sing blickar för en seund — ovet ni, att ni har bedt mig...n Bli min hustru. Hvad acnat skulle jag ucnst bedja dig om, då just detta är allt vad jag önskar i veriden? Är det verkligen ert allvar? Hvad kan jag säga, hvad kan jag göra ör att öfvertyga dig d:rom?, Nej, jag kan into tro det. Besinna hvem ag är... tänk blott...v Att jag ä!skear dig, Angeliquel, Att jag inte är, icte eger någonting, och utt deremot ni...v Är du ingentiog, då du är min enda, ada kärlek! En stackars flicka utan relationer, utan fänner, ..