Aftonbladet – 13 juni 1871, sida 2

—— -X?2 LDLCzELELIE Va rep ett accord, eller lät tangenterna sakta juda under den ena handen. Hugh satt nära intill henre. Låtom oss kssta en blick tillbaka på hans örsta möte med Angelique — den dag, då ans fara tog sin början. I allmänket är det första sammanträffanlet sällan verkligen farligt. Är den vaga jvionan icke vacker, så säger saken sig sje F ch är hon vacker, skall mannen lätt, likom vid åsynen af ett beprisadt konstverk, cke finna sin förväntan rätt motsvarad; an skall se henne i en öfverensstämmande mgifning som modifierar styrkan af det inryck som just ligger i kontrasten. Men sålänt var icke förhållandet här; ung, känlig och med ett ännu fritt bjerta, hade Hugh, utan en aning om ett sådant sammanräffande, och i en torftig, ja, ytterst oharnonisk omgifning, fått se den skönaste, unga licka han någonsin skådat, och denna öfveraskning omgaf hennes sköna gestalt med ett skimmer af romantik, tillräckligt stt tramalia hvad menniskor genast äro färdiga att alla kärlek vid första åsynen. Hvad han lå kände var icke kärlek, men hvad som wilkorligt måste öfvergå till kärlek af ett ller annat slag, sävida icke skilsmessa eller underverk skyddande inträffa. Men intet underverk egde här rum, ej heler höll sig Hugh aflägsnad från den flamma som Angelique, på sin sida icke satte under n skäppa. Hennes koketteri var för ingen lel af det afsigtslösa slaget. Ehuru man an säge att i lifvets lustspel den rena, naurliga koketten, är en af de mest förtjuande företeelser, böra vi tillägga, att då won är mäktig af plener, blir lustspelet lätt tt sorgespel. Till det senare slaget hörde Angelique; och för henne var Hugh Lester verlik en fisk som så säkert fastogt i nä