Aftonbladet – 12 juni 1871, sida 2

sMin dröm var universalrepubliken. För att ällborda detta stora vetk beköfdes många starka jälar, men i Paris fonör mö, blökt lumpen: et! Öfverallt stöter man på eländiga ttackör ced tigerss instinkter, men så svart fienden närnar sig, epringa de sin väg Men emellertid uterkade Dombrowski, att mademoiselle Darboy blef rigifven. Hennes vänner rådde henne att genast emra Paris, hvilket hon ej ville, men slutligen örmådde man henne dertill. Detta var hennes ycka. Ty knappt hade Dombrowski återvändt ill förposterna, förrän Rigault och Protot utfärlade en ny order att häkta mademoiselle Darboy, Se då böfanh Kön sig rödan utöm, kommunens ymråde. — Dombroiski blef jordad intan kofilr nusen hade dött. Vermorel var närvarande vid ordfåstaingen och höll dervid ett tall ljunsande af vrede; icke mot den reguliera armån, itan mot denna hord af på dryckenskap begifoa och fega uslingar, hvilka ännu aftonen förut beskylde sin chef för förräderi och lemnade honom ensam på barrikaden vid Rue de Myrrha, der han ann fin död: Öm åst iyteri i elt pretisalskt ländtvårnås regemente, som vi nyligen omtalade, förekommer nu i en tysk tidning en berättelse, enligt hvilken myteriet icke skule ha utbrutit i Frankrike, utan på hemmarschen deri!rån, i ejelfva Tyskland, och de uppstudsige eoldateraa (polacker) hade utöfvat våldsamheter ceh plondrat i flara tyska byar. Da fyra till döden döride ka Wlifvrit benädadosaf kejsaren, som förändrat deras sträft till tuktbosarbets på lifstid och fem andra ha blifvit dönda till tukthusstraff från 10 till och med 20 år. I Frankfärt pågå förtfärandö tinderkatids lingar, som stå i samband med fredsfördraget. Dessa röra hufvudsakligen, skrifves från Frankfurt den 7 dennes, deo mycket svåra gränsregleringen samt några financiella ären. den. Såsom fullmäktige deltogo i dessa s.k. efter-konferenser två grefvar Arnim, grefve Waxtensleben, legationsrådet Wexkäll från Stottgars ock legationssekreteraren Willich å tysk sida; å fransk sida grefve Goulard, som äfven deltog i första fredskökfbotehsen och uadertecknade fredsfördraget, samt tre legationssekreterare. Sedan i lördags, skrifver korrespondenten, hafva dessa herrar hvarje dag haft sammanträde och efter all sannolikhot komma deras ärbeten att upptaga flera månaders tid, Några finansmän från Eisass skola äfven tillkallas för att deltaga i arbetena,, Den politiska kris, i hvilken Österrike för närvarande befinner sig, har ännu icke kommit till någon lösning. Den cisleithanska ministörsen tyckes iöko batva något allvarsamt stt frukta i fråga om represöötants kammarens votum i budgeten. Ena del af författringspartiet ryggar tillbaka för dena ytterliga åtgärden att vägra de för statsmaskinens gång nödvändiga skatterna. Femton medlemmar ha redan förklarat, att de icke skola rösta för den skattevägran, till hvilken partiets ledare uppgjort planen. Det berättas, att i händelse de som yrka badgetens förkastande stanna i minoriteten, des yttersta vezstern, räknande omkring 70 medlemmar, ekall lemna sina platser, på det kammaren icke må blifva fulltalig. Hvad ministerens underhandlingar med czecherne beträffar, äro flere motsägande rykten i omlopp. Man berättar att regeringen för att försäkra sig om czzchernes understöd skall vara böjd för att bevilja dem stora eftergifter, bland hvilka nämnes en gemensam öfverdomstol för Böhmen, Mähren och österrikiska Schlesien, en delning af sietnämnda provins, i det en del af densamma skall införlifvas med Galizien, en annan med Mänren, en särskild minister för dessa provioser och ett uteslutande czechiskt universitet. WienerZeitung försäkrar likväl, att dessa uppgifter icke hafva minsta grund. Döllinger har afgifvit följande svar på en af katoliker i Pressburg till honom ställd adress: Med glädje och hjertlig tacksamhet bar jag mottagit adressen från katolikerna i Pressburg. Måtte dep anda af bängifvenhet för katolska kyrkan och hennes äkta lära och af trohet mot den gamla kyrkliga ordningens väsende, som i densamma uttalar sig, mer och mer visa sig vara alla intelligenta katolikers af ungerska nationen öfvertygelse. Ungerna katoliker ha varit de förste som klart insett, att ett rätt ordnadt deltagande af lekmännen i ledningen och förvaltningen af de kyrkliga angelägenheterna är hvad kyrkan för närvarande behöfver. Genom detta deitagande skall hon äfven finna de rätta medlen för att skydda,sig mot den despotiam, som i de vatikanska dekreten fått sitt fulla uttryck och som vill nedböja hela den katolska verlden under det godtyckliga herraväldet af en nästan helt ochhället af italienare be stående prestkorporation och af den med kurian förbundna jesuitorden. Majoriteten inom spanska Cortes hade inlemnat ett förslag, att man skulle gifva ett uttryck af sin afsky öfver kommunens begångna nidiogsdåd. I Cortes sammanträde den 30 Maj uppstod med anledning häraf en liflig diskassion. Deputerade Palan, Nocedal och Rios Rosas vuderstödde förslaget; deremot sökte republikanaren Margal rättfärdiga kommuners medlemmar samt anförde namnen Deleseluze och Felix Pyat såsom förtjenta af oförgätlig ära, Utrikesministern Sagosta protesterade kraftfullt mot sådana. påståenden och betecknade detsom förfärligt, att insurgenternas förstörelselusta skonat hvarken Frankrikes stora minnesmärken eller desg konstskatter, hvarken dess utmärkte män eller dess lugna medborgare. Han tilllade, att Thiers regeriog genom upprorets undertryczande icke endast gagnat Paris och Frankrike, utan äfven hela menskligheten samt ordningens, frihetens och civilisationens sak i Europa, ja i hela veriden. Republikanaren Castelar slöt sig helt och hället till mivistören. Jag skall aldrig — sade han — förneka mina grundsatser, allraminst i motgångens dagar. Men jag förklarar högt och tydligt, att vi aldrig skola sluta oss till ett brott, ett våldförade af rätten eller ett politiskt handlingssätt, hvilket misskänner rätt— visans eviga grundlag; ty om någon sak bör hålla sig fri från skuld och brott, så är det frihetens, demokratiens och republikens sak, emedan den är de med våld och orätt undertrycktes heliga sak. Vi böra icke låta vårt klara förstånd förmörkas af de svarta skyar, som höja sig från den sorgliga skådeplåtsen för dessa tilldragelser. De voro fruk— tansvärda. Att skildra dem erfordras en Jesajas ellsr en Michel Angelos pensel: De. hatva sin like i ryslighet endast i Tyri och