Aftonbladet – 10 juni 1871, sida 3

;faons uti Paris. Det fanns till och med de som påstodo sig ha sett honom komma hvarjt morgon för att dejeunera hos en demoisell Hacard, med hviken han stått uti intim förhållande under en tid af 7 år. Hon bodde 39 rue Condorceet. I går, kl. half 2 eftermiddagen begaf sig poliskommissarien mr Duret ätföljd at tvenne agenter, till nämnde logis för att efterhöra förhållandet. De stego upp i fjerde våningen, efter att fått veta af port vakten, att det bodde tvenne fruntimmer der, hvaraf den, som kallade sig demoiselle Hacard, gått ut för att köpa tidningar, men att den andra var hemma. Kommissarier ringde på dörren. Allt tyst, ingen kom för att öppna. Dörren slogs genast in. I rummet fanns ett fruntimmer som vände ryggen åt dörren. Hon var utstyrd uti en stor svart chignon, underkjortel samt en tröja med ärmar. Kommissarien framgick, slog henne på axeln nödgade henne att vända sig om och sade: Ni är Paschal Grousseto. Det var verkligen han; han försökte icke neka, utan sade sitt namn samt att han varit medlem af kommunen. Han begärde få kläda Jom sig uti karikläder och detta beviljades honom. Nu börjades undersökningen. Grousjset åsåg den lugn och leende. Men detta lugn utbyttes i ängslan och leendet i en förs färlig blekhet, då han märkte, att kommissarien gick fram till sängen och med sin sabel skar upp sängtaket, ur hvilket nedstörtade ena massa papper. Ni hade reda på gömstället,, utropade Grousset och var nära att svimma. Han fördes till 9:de arrondissementets mairie. Då han kom till mairiet vid ras Drouot, blef han genast igenkänd af folket, som händelsevis var der: Detta började genast ropa: till döden med lönmördaren! Han gick då ännu till fots. Vid mairiet skaffades ett åkdon, som åtföljdes af en pluton soidater, för att föra honom till Versailles. Massan af folket ökades hvarje ögonblick kring vagnen och påtryckningen af densamma var så stark, att soldaterna icke mera kunde hålla den från åkdonet. Mr Duret steg då ur vagnen och ropade till massan: Varen lugna, rättvisa skall skipas, men det är min pligt att lemna min fånge lefvande till rättvissns skiparen. Man lognade sig litet, Men efter några minuter började ånyo ropen och raseriet mot fången hade icke mera några gränser. Betrakta, usliog, hvad du gjort, skrek man, till döden med mordbrännaren, skjut honom på ruiverna till de hus, gom han har brännt upp, ete. etc. På boulevarden mötte detta tåg general Pradier. Då han blef underrättad om hvad som passerade, hopsamlade han genast alit det manskap, som fanns uti grannskapet, förstärkte dermed vakten samt gaf ordres att fången tillsvidare skulle föras till industripalatset uti Champs Elystes. Trots vaktens styrka var det med mycken möda man fick honom dit. Han åtföljdes hela vägen af hopens förbannelser. Samma aftom fördes han till Versailles. Rochefort är ännu icke dömd; man tror att domen faller i morgon. Emellertid har han baft en advokat hos sig och lärer gjort upp sitt testamente, så att han tyckes frukta det värsta. Iogen har väl spelat en bedröfligare roll uti allt detta virrvarr än just författaren till La lanterne den ädle vicomten, — alltid attackerande, alltid rädd efteråt; ständigt har han som en s. k. byracka varit framme, skällt och nafsat efter hälarne; straxt derpå har han varit försvunneo. Nu lärer ban vara modlög, ynklig, rädd! — men släpp honom och han far bort på ett säkert ställe, der han kan slunga ut sitt gift, utan att man når honom. Sin vana trogen, slingrar han sig nog undan denna gång, liksom förat. I morgon är dagen då det voteras huruvida prinsarne af Orleans få inkomma i nationalförsamlingen eller ej. Telegrafen öfverför väl genast denna nyhet till hela verlden. Här tviflar ingen på att de komma in. Det har nu gått så långt, att man endast frågar hvem skall blifva kung, duc d Aumale eller le comte de Paris? Republiken bar genom de rödas galenskaper spelat bankrutt äfven för denna gåpg; då nationalförsamlingen valde Thiers till president för 3 år, var det endast för att slå puder i ögonen på folk, som ännu trodde att en republik var möjlig här. Repablik utan upplysning hos folket har intet fotfäste; republik och prestvälde äro elementer som aldrig kunna gå hand i hand. Kriget utanför Paris samt striden på gatorna lära tillsammanstagha kostat armån uti döda och sårade omkring 6000 man. Hvad de kostat kommunens anhängare eller pressade stridsmän vet man icke, men att den siffran ingalunda är mindre, derom kan man vara fullt öfvertygad. Ännu afföras härifrån fångar som dagligen fasttagas. Så berättas från Versailles, att dit anlände under gårdagen 8009 fångar, hvaraf 48 qvinnor. I går afton afsändes från Versailles till Brest 1000 fångar eskorterade af des gardiens de la paiz (f. d. sergeants de ville). Då man påträffade Delescluzes lik vid barrikaden å boulevard Voltaire, fann man uti hans ficka följande order, undertecknad af alla medlemmar af välfärdskomiten. Medborgaren Milliere i spetsea för 150 man, beväpnade med brandrör, påtänder alla de misstänkta samt publika byggnader på venstra sidan af Seinen. Medborgaren .Dereure med 100 man är förde. lad till 1:a och 2:a arron dissementerna. Medborgaren Billioray med 100 man för 9:de 10:de och 50:do arrondissementerna. Medborgaren Vesinier med 50 man uteslutande för boulevarderna, från Madeleine till Bastiljen. Dessa medborgare skola ställa sig i förening ned cheferna för barrikaderna för att erhålla stöd för utförandet af denna order. Paris 3 prairial an 79. Delescluze, Regene, Ranvier, Johannard. Vesinier, Brunel, Dombrowsky. sn Hade armen, som meningen lärer varit, inmama! an dawn oanara 4iil Daria hada nn LäS MT fe MM SU T PE RT