Aftonbladet – 10 juni 1871, sida 3

Strandgatan vid Ladugårdslandsviken. Andtligen har en stämma höjt sig inom vår kommunala förvaltning öfver det cutransakliga sölet med fulibordandet sf de strandgata, för hvilzen Stockboims komman gjort så kolossala pecninguppoffringar. I oc reservation vid beredningsutskottets utlåtande rörande utgiltsoch inkomstförslaget för år 1872 yttrar hr Wailenberg följande: Emot beredningsutskottets tillstyrkan af drätselnämndens förslag. att stadsfullmäktige nu skulle anvisa 120,000 rår att af uppiånta medel utgå till arbetena vid Ladugårdslandsviken, får jag mig reservera. Jag kan icke uppgifva, när kajarbetena vid Ladugårdslandsviken börjades, men säkert är, att redan år 1864 mer än 121,000 rdr för detta ändamål blifvit utgifna. Något år senare upprättades en arbetsplan, om hvilken i ett crätselnämndens betänkande förekommer föl. jande: Kostnaderna för arbetenas utförande enligt ofvannämnda plan bar drätselnämndens första afdelning lika med arbetschefen beräknat komma att, med afdrag af redan inköpta materialier, uppgå till 428,579 rdr 50 öre. Den siffran godkändes af stadsfallmäktige år 1867, och bland anledningarne till det år 1867 för stadens räkning upptagna amorteringslån uppgsfs till Hamngatan längs Ladugårdslandsviken 600,000 rår,. Man förmodade allmänt, att arbetet skulle utföras på 4 å 5 år, och hade ej detta varit en bland stadsfullmäktige rådande önskan, så borde man hafva år 1867 undvikit att för detta ändamål öka upplåningen af dyrt penningkapital, som endast till en högst ringa del änna i dag tagits i avspråk. At år 1867 anvisade 428.579 rdr 50 öre användes 1868: 103,125 rdr 88 öre; af är 1868 anvisade 150,000 rår användes 1869: 69,477 rdr 53 öre; af år 1869 anvisade 150,000 rår användes 1870: 39,790 rår 21 öre; af är 1870 anvisade 80,000 rdr, kan det är 1871 använda beloppet ännu ej vara kändt; men, ifall det får antagas stå i samma förhållande till anvisade beloppet som föregående ären, så blir det ej något betydligt beiopp. Hela gången af detta arbete bär prägeln af en verksamhet, stadd i ett jemnt tortgående aftagande. Detta förefaller så mycket besynnerligare, som i ett betänkande angående denpa fråga år 1867 upplyses, att drätselnämndens första afdelnicg har förklarat, att i betraktande deraf, att omständigheterna påkalla, alt arbetet varder, så fort ske kan, fullbordadt, begärdes den större summan. Förgätves har jag sökt utgrunda, hvilka de omständigheter voro, som är 1867 påkallade, att arbetet varder, så fort ske kan, fulibordadt, men som numera icke förtjena något aisende, enär man med sällspord likgikighet synes hafva behandlat detta arbete. Det torde icke kunna nekas, att kommunen bärvidlag icke erhäller valuta för nedlagda kostnader, förrän arbetet blifvit falibordadt, och att detsamma säledes blir dyrbarare genom dröjsmålet. Fåfävgt har jag sökt att gissningsvis utröna den tidpunkt, då detta arbete, bedrifvet på samma sitt som hittills, skulle hinna folibordas. Jag har derför ansett mig böra anhålla, det herrar stadsfullmäktige bebagade taga under ompröfniog, huravida det kan vara skäl att ytterligare anvisa 120,000 rår eller någon annan summa af de medel, som äro räntebärande och således gifva staden någon inkomst, förrän man erhåller et nytt förslag för arbetets utförande inom viss tid, t. ex. inom 1873 års utgång. Mig synes lämpligare och mera förenligt med en god hushållning att låta detta arbete hvila och förränta penningaroe, tilldoss man besluter sig att gripa verket an med sådant allvar, att det inom kort, bestämd tid blifvit utfördt. Jag har många gånger uttalat don önskan, att arbetens för kommunuens räkning ej borde bedrifvas på det sätt, att många arbeten på en gång begynnas, hvarigenom afslutandet af hvarje arbete låter alltför länge vänta på sig. Vore arbetenas antal färre, blefve det