Aftonbladet – 9 juni 1871, sida 3

år, en helt annan vegetation skall pryda denna lilla egendomliga kjusa, eller dalgång, omgifven af de furuklädda sandhöjderna. — Detta är sålunda vandalismen, det oblyga tilltaget, den subalterna egennyttan o. s, v., utgjotelser, hvilka man skulle tro snarare härflyta från vanan vid skogseller nomadlifvet, än från den som synes vilja framstå (såsom den bildade naturvännen. Rörande sistnämnda huggningsplats kan dock anmärkas att det afhuggna småriset derstädes ännu icke blifvit sammanlagdt eller bortfördt, och att de unga träd och telningar, som blifvit stympade af de fällda gamla öfverståndarne, icke borttagits, åtgärder förmodligen fördröjda af andra göromål i den vidsträckta parken. . Den nog framstående klandersjukan uti br B:s yttrande har fört oss uti en mer allvarsam riktning, änskönt det glädtiga ligger temligen nära till hands, då hr B. framställer åtgärderna i Hagaparken såsom en missaktPning mot de skuggor i brokiga sidenfrackar Poch rödklackade skor, som svensken trodde sig skymta i Hagas gångar?. Förunderliga metamorfoser! — Med all aktning för skugs gorna tro vi dock, att en park bör såsom park skötas och icke utgöra en samling af större eller mindre skogssnår. Dessa hafva åtminstone aldrig tillhört eller gillats af den engelska smaken, och ehuru stilen i engelska parkoch trädgårdsanläggningar, såsom i vårt eget land, undergått åtskilliga förändringar under de senare åren, så hafva vi dock i flera engelska parker, som vi besökt och der delvis eller fullständigt den gamla stilen ännu bibehållits, aldrig anträffat ett dylikt snår, som t. ex. det ännu befintliga omkring Finnstugan nära stora allån, och hvilket hr B. antagligen önskat att såsom den förmodade engelska parkstilen varda bibehållen, och utsträckt öfver hela Haga park. Den sedan längre tid tillbaka oerhörda parkförstöringen?, eller enligt vår asigt det mer omfattande ordnandet af Hagaparken; företogs på 1860-talet, då den höga häcken, denna af mången alltför väl kända dammgömmare från Frösunda backe till Stallmästaregärden, betydligt afhöggs och började skötas i någorlunda stil med en engelsk häck, efter det nödvändigt måste vara engelskt. Föga tyckes derefter blifvit åtgjordt intill 1868—1869, då några större mer ordbade huggningar företogos. Ännu under sommaren 1869 vid en färd genom Hagaparken var vägen af öfverskuggande eller tätt stående träd så obehaglig, så smutsig emot hvad wnnorstädes i närheten egde rum, att man ned skäl konnat anmärka en härpå bristande ippmärksamhet, och hvilken brist nu väsentigen blifvit afhjelpt. Atskilliga hr B:s något smutsiga insinnatiower berö:a oss icke, och vidröra vi ej heller lem. Då hr B. med så mycken tillförsigt velat bevaka så mångas, ja hela Sveriges rätt och ittala deras åsigter, hafva vi sålunda velat ramhålla en väsentlig skiljaktighet med våra gna och åtskilliga dermed liktänkandes, och tan att hafva något att befara af eller inända emot publicitetens vaksamhet, skall ag, äfven om ni, hr B., blir dess mälsman, cke tveka att der nödigt är ånyo möta, ten under förhoppning att detta må ske på akförhållandets område, med förbigående om vöjligt af edra mindre slående bevis ow göken på Klara kyrkogård? och oberoende af vördnaden för de ?brokiga sidenfrackarne. C.