Aftonbladet – 9 juni 1871, sida 3

FINLAND. I Abo har nyligen hållits, prestmöte.. Ur referatet om detta möte i Abo Underrättel. sero meddela vi följande stycke, som kan intressera äfven den svenska allmänheten såsom vitnesbörd derom, att de religiösa toleransfrågorna börja komma på dagordningen äfven i Finland: Frågan n:r 24 (insänd från Wasa nedre Pprosteri), hvari föreslogs vatt sådan åtgärd vidtages, att personer, hvilka tillhöra främmande religionsparti, t. ex. baptister, icke finge vara religionslärare och lärarinnor uti skola hvarken i stad eller på landet, framkallade en liflig och intyessant diskussion, som genast från början nästan uteslutande rörde gig Kr det särskilda faktum, som utan tvifvel föranledt frågans framställande för vrestmötet, att nemligen lärarinnan vid döfstumskolan i Pedersöre, fröken Anna Heikel, hade till baptismen öfvergått, men likväl fått qvarstå vid sin lärarinnebefattning. Diskussionen härom öppnades af dr Lindelöf, som visserligen erkände förhållandet vara principielt orätt, men ansåg att man borde gå varsamt till väga i detta fall, som icke innebure något periculum in mora. Någon stränghetsåtgärd mot den, som hade så många förtjonster om skolan, borde endast i nödfail vidtagas. Vice pastor Alopaeus (den ifrågavarande döfstumskolans inspektor) upplyste att han vid täta besök i skolan funnit det religiösa tillståndet derstädes förträffligt och lärarinnans kristliga frombet höjd öfver allt tvifvel. Denna hade vid religionsundervisningens meddelande visligen undvikit att inlåta sig i någon utförligare behandling af de lärosatser, deri baptismen afviker från den lutherska läran. Och då tal. dessutom af erfarenhet tunnit att baptisterna i det stora hela bygga på samma salighetsgrund, som lutheranerna, så ansåg han att ingen åtgärd borde vidtagas för den ifrågavarande lärarinnans aflägsnande från sin befattning. Kyrkoherden Helander (från Pedorsöre, döfstumsskolans inspektor) hade under den tid han öljt med skolans verksamhet kommit till den åsigt, Itt det vore olämpligt att en person med så utoräglade baptistiska åsigter, som fröken Heikel, ortfarande skulle få vara religionslärarinna vid kolan. Baptismens afvikelser från lutherska kyrkan stå i närmaste samband med reformerta kyrsans läror, särskildt beträffande den vigtiga läran im sakramenterna. Tal. ansåg derför en sådan ärarinnas inflytande farligt. Han kände att hon ill ledning för sin undervisning icke begagnade styrkans symboliska böcker, utan endast förklaade bibelordet. Han betviflade väl ej att hon ökte undvika konfiktea med kyrkans läror 5 iom att nadauskjuta diferenspyz terna, mon 2 neåg att GU fört peb fyjände ue öfriga reli-!