Aftonbladet – 9 juni 1871, sida 2

oftare oeh högre än lefvergpen för Lester Men framför allt; medan Lester var pp opröfvad yngling, var Londonsbankiren redan en man :f vigt och betydenhet, med hvars namn de politiserande tidningarna hade mycket att skaffa; och medan Lester talada endast som en städad och väl uppfostrad yngling och icke med talang, så hade hans medtäflare redan hjnnit Jängt som orator — visserligen, om man så vill, såsom pöbeltalare, men talare var ban ebestridligen. Allt noga beräknadt, var han typen af en populär kandidat och svårligen kunde hans parti i Denethorp hafva funnit en bättre man. Men Hugh saknade icke, han heller, sina fördelar. Pligtkänsla är i sig sjelf en källa till styrka, äfven under en valstrid, och Hugh hade ärligt den tro att han stred för det rätta. Han var personligt omtyckt af folket och hans sätt att värfva röster var sådant, att det ej kunde framkalla någon förbittriog, ens af hans motståndarp. All sådan tillföll miss Clare. Ej utan skäl och med öppet trots ådrog hon sig densamma. Det kunde icke för ett ögonblick falla henne in att dölja sina kart och segern skulle för henne varit af ringa värde, om dep ej vunnits med öppet visir. Hon var emellertid för klok, att lita endast på sig sjelf och på den prestige som omgaf hennes namn. Det var ej utan godt skäl som hon skänkte .stor tillit till sin jurist i Denethorp, mr (Georg White. Och i intet fall visade han mera, hurp stor klokhet och försigtighet han egde, än deri att han sökte Mark Wardens bjelp och utkorade bonom till sin närmaste man. Mr White var en fåordig man, men hans tanke om Mark yttrar sig tydligt i följande ord till mr Brown: Om vi arbetade för den här Warden, i