Aftonbladet – 8 juni 1871, sida 3

räkna sig till någon naturens aristokrati,; och hvar och en anser sin art deraf vara den sannaste och bästa. Miss Clare skulle icke godkänt mademoiselle Angeliques idber, men ett och annat skulle dock kunna sägas till försvar för den åsigten att skönbet och talanger icke ionebade sin rätta plats, då de blolt tjenade till att förga fattiga fiolspelare — då deras egarinna, trots dessa herriga gåfvor, icke förisädde taga teget framför den fulaste och dummaste af miss lisklass. pt snabb a klart inse Olares och miss Raymonds sam Angeiique Lefort egzde fattningsgafva, för att tex: motivera till åtskilliga af hepne ompiflvande personernas hanölirgssätt. Ait icke miss Rsymond vtan särski!d apledvirg hade blifvit bjuden till Eaärles Dene, derom var bon säker. Hsde hon sjelf ej fallit på denna ide, skulie sqvallret, som alltid gerna sysselsätter sig ned andras angelägenheter, ledt hennes tankar ditåt. Mies Clare hade icke å sa år sett någon gäs å. icko i affärer och pu, just få hennes rade aritagare var blitven myndig och hade koramit hem, bjöd hon till gig en ung, skön och ris ficka. Under det sista dygnet hade måcga tungor varit i rörelse sngåcnde klokheten af planen att genom giftermål förena Esrles Dene och New Court i samma händer. Under det att Hugh Lester stod lutad öfver hennes stol vid klaveret, hade många underlga tanksr korsat sig i Angeliques bjeroa — tanker, red hvilka behagsjukan bade föga gemensamt och Marie skulle blifvit ytterligt överraskad ifsll hon hade konnat Jäsa de esista fantasier som hennes sköna kusiv rozde sig med, innan hon denna qväll ivsomna e. Deras inobåll ver intet mer och intet mindre än följande: Tänk om — tänk om jag vore mrs Le