En episod ur Finlands politiska Lit. Efter band som tillfälle till personlig beöriog med våra finska bröder åter blifvit ippnadt, hafva vi blitvit satta i tillfälle att rhålla en temligen fullständig öfverblick af le händelser, som under de sista månaderna imat i landet på andra sidan Botniska vien, och om hvilka man här förut blott kände några af de yttre konturerna och den slot!iga katastrofen. Dessa händelser röra sig visserligen endast kring ett ovetydligt gatacharivari, men de utgöra dock ganeka anmärkningsvärda symptomer af de allmänna strömningar, som röra sig i Finlands politiska verld. Ehura vi förat, vid meddelandet af underrättelsen omatudentrelegationerne en masse iemnat några uppgifter om den konflikt med rtgifvaren af Fiolsands Allmänna Tidninz, som derill gifvit anledning, tro vi oss nu böra till en början lemna en sammanhängande redogörelse för händelserna, helst vi äro i tillfälle att i flere delar fullständiga uppgifteraa derom. I början af detta år fästades i Jorois socken i Savolaks uppmärksamheten derpå, att den bekante partigängaren från 1808 och 1809 års krig, U. V. Malm, som der är jorlad, saknade på sin graf hvarje minnesmärke, och fråga uppstod om insamling af penningar för auskaffande af ett sådant. Genom korrespondensartiklar till tidningarne i Helsingfors fästades allmänhetens uppmärksamhet på saken äfven i det öfriga landet. Särskildt antog sig den Savolaks-Karelska studentafdelningen vid H-J.ingfors universitet densamma och ämnads föranstalta någotslags sojrå för att insamla bidrag till minnesvården, Tillstånd till soiröns hållande kunde dock icke utverkss, och enskildt förspordes man och man emellan, att gensralguvernören låtit acbofalla kronobetjenlogen i Joroie trakten att förbjuda insamlingen och subskriptionslistors kringsändande, dervid åbes ropande en förordning af den 2 Juni 1849; sngående sällskaper och föreningar samt sammankomster i Finland. I förbigående torde förtjena anmärkas, till ledning för omdömet med afseende på denna förordviogs tilläv lighet i förera:ande fall, att densamma tillkdri tänder den argaste reaktionen efter 1848 års händelser, hvilken lät förnimma sina verkningar äfven i Fialand, Förordningen var närmast föranledd af en tillämnad anbskription för J. W. Saellman — sedorgera genato:n — hvilken då saknade all anställning, sedan han, efter att hafva tagit afsked från sin rektorsbefattning i Kuopio, blifvit förbigången vid tillsättningen at filosofie professionen, som lemnadeas åt cansorn G. F. Aminoff, och för tillfället försörjde sig såsom konterist hos köpmansfirman Borgström komp. i Helsingfors. — Vid de flesta subskriptioner, som blifvit föranstaltada efter den ifrågavarande förfatiningens tillkomst, bar densamma blifvit ignorerad, och särskildt hafva alla insamlingar under missväx åren blifvit verkställda utan dea öreskritna tillåtelsens begärande. Man drager äfven i tvifvelsmål, och i mångas tanke icke utan skäl, regeringens befogenhet att utfärda en sådan förordning, och man sar ett bevis på hennes egen tveksamhet i detta afszende ati den omständigheten, att författningen, oaktadt sina förbud, icke innehåller några straffbestämmelser för deras öfverträdande, Ianan ännu underrättelserna om de ofvannämnda förbudsåtgärderna bunnit spridas eller blifva itidningarne omtalade, sökte Helsingfors Dagblad i en allmänt hållen artikel polemisera emot dem, och artikeln fick ganska riktigt passera censuren, tydligen till följd deraf att de åtgärder, som iadirekt angrepos, icke omnämndes och gjordes till föremål för direkta anmärkningar, i hvilket fall artikeln ofelbart blifvit struken. Att generalguvernören för tillfället befann sig i Potarsbarg bidrog kanske äfven i sin mån derill att artikeln åck se ljuset. Mot det skuggrädda talet om undvikandetr af åtgärder, som kunde väcka ond blod o. 8 v, vädjades i nämnde artikel till den högsinnthet, gom antogs böra förefinnas hos det ryska folket, och som borde hiadra detsamma att taga anstöt at en handling, som icke innefattas någoning annat än en sådan hyllning å fiaska folsets sida åt en fiask krigare, som den, hvilson ryssarnas egna åt sina krigare och hvilset till och med skett i Finland med afseende å dem, som kämpat mot Finland, uten tt fionarnoe deraf tagit anstöt. Det var d. 28 Mars, som denna artikel var synlig i ,Halsingfors Dagblad Emellertid återkom generalgavernören, och ien 8 April blef angående den Malmska insamlingen i det officiella bladet syalig en arikel, hvilken är rotea och upphofvet till alla 1e följande ledsamheterna. Då man läser less för natiovalkänslan förnärmande, eller, rättare sagdt, dess nationalkänslan rent af nånande yttranden, förvånas man ingalunda jtver den ovilja, som denna artikel framkalat hos den finska allmänheten och framfördit hos dess ungdom, Vi skola, för att sätta våra läsare i tillrälle att bedöma tonen i denamma, meddela en liten profbit på det sätt ivarpå Finlands officiella tidning der behandar den finska nationalkänslan. Efter att ha ökt bemöta yttrandet i Helsingfors DagBlad,, att den känsla, som låg till grund för len ifrågavarande rörelsen, var så naturlig, tt den icke borde väcka någon förundran ler gifva anledning till farhågor, yttrar Finands Allmänna Tidning: Rätta förhållandet torde vara att i denna, likaom i andra dylika företeelser, der ungdomssinets entusiasm och öfverspänning verka tillsammans ned nationalkänslan, en god portion sjelfbedrägeri id är med i spelet. Hvarje, äfven det minsta