Aftonbladet – 8 juni 1871, sida 2

skade vid hvarandras anblick, och att pre gentation ej rätt vide komma i gång, jag ä mycket ledsen öfver att nödgas störa ett så angenämt besök och bönfaller om tillgift emedan jag gcef vika för frestelsen att följe min vän Warden hitupp. Miss Raymond får jag presentera mr Warden, som har lotvat att bli vår allierade under fälttåget. Al.:ce såg på Warde i med sina örliga ögor och besvarade med kall artighet bans helsning. Vändande sig till Maris, som synbarligen var förvirrad af det oväntade besöket, yttrade hon: Nu, min bästa miss Lefort, måste jag säga er farväl. Avgelique, detta är mr Lester, miss Clares nevö.v Trots all miss Raymonds vänlighet emot Angelique, var denna alltid män om att minnas sin beroende ställning: af denna orsak hade hon äfven na under den sista stunden dragit sig tillbaka till den motsatta sidan af rummet, men vid ofvanaämnda yttrande kom hon fram och Lester såg henne för första gången. Besöket i det torftiga hemmet hade varit värdt att göra! Hugh kände sig liksom ökenvandraren, ifall han oförmodadi finge se en herrlig rosenbuske skjuta upp ur den torra marken framför sig. Vid sidan af Alice Raymead var Angelique som söderns natt bredvid nordens bleka morgonstund; bredvid Marie, som fullmånen jemte en liten tindrande stjerna. Angelique skulle varit mycket enfaläig, ifall hon icke sett det lifliga intryck hon gj på prinsen i hennes kusins saga och alldeles ovanligt fri från fåfänga, om hon ej hade kännt sig smickrad deraf. Ingen annan hade likväl observerat något, Mies Raymond var sysselsatt med att sälta på sig sin schal, Marie hjelpte henne och Mark var