Aftonbladet – 7 juni 1871, sida 3

på ett ytterst gement och rått sätt den officierande presten. Polis måste tillkallas för att af. föra fredsstöraren, som efter all anledning är sinnesrubbad. (P. T.) — Förfalskning af arfshandlingar. I ett bref Ifrån Hoby till Carlshamns Allehanda läses: En händelse, lyckligtvis mera sällspord inom denna kommun, har nyligen blifvit upptäckt, och kommer nog att framdeles tilldraga sig uppmärksamhet. I En mamsgell Kirckhoff, född i Carlshamn, men sedan flera år tillbaka bosatt härstädes, har nemligen gjort sig skyldig till förfalskning af handlingar, rörande ett arf efter en viss Bomberg från staden Giessen i Tyskland. Svenske ministern i Berlin hade fästat sin uppmärksamhet vid åtskilliga oegentligheter i de handlingar, som skulle styrka hennes rätt till detta arf, och utrikesministern i Stockholm, jemte magistraten i Norrköping hade infordrat upplysningar öfver det oklara i denna sak, hvilket, då dessa ej voro tillfyllestgörande, gaf kronolänsman A. Treutiger härstädes anledning, sedan bemälte Kirchhoff erkänt sig skyldig, att häkta och införpassa henne till cellfängelset i Carlskrona, derifrån hon sedan forslats med fångskjuts till Norrköping att derstädes undergå ransakning. Handlingarne i denna arfsfråga, hvilka utgjorde cn väldig lunta, gåfvo vidare anledning misstänka att flere personer varit behjelpliga med attesters skrifvande och förfärdigande, och i går häktades ytterligare en f. d. skolmästare Wiberg från Oljehult, som äfvenledes erkände sin brottslighet och kommer att förpassas till Norrköping. Ånnu en person, som tros varit delaktig, är snart färdig resa samma väg. Tidningarne från Norrköping komma troligen snart att redogöra för denna sak, så man kan hoppas få reda på dess sammanhang. — Dubbelmordet i Attarp. I torsdags fortsattes ransakningen med för mordet tilltalade skräddaren Sven Svensson från Näflinge och dennes hustru Pernilla Tullssonsdotter. I anseende till hr Brings iråkade sjukdom, fungerade tillförordnade kronolänsmannen J. Wessman såsom åklagare. På åklagarens begäran hördes först Pernilla i mannens frånvaro. Hon försäkrade dervid, att hon icke bade någon kännedom om tilldragelsen hos Svenborg Klemmedsdotter, hvilken hon endast sett en gång. Hon visste icke om mannen känt Svenborg, och hade icke sett denne hemkomma med några effekter, liknande dem, som blifvit stulna hos samma Svenborg. Hon hade visserligen sett den funna nyckeln, men hade aldrig frågat mannen om den. I det hus, till hvilket den enligt mannens påstående skulle höra, hade hon aldrig bott. Till slut försäkrade hon, att hon icke vetat reda på, att de penningar, hon af mannen straxt efter Attarpsmordet erhållit, tillhört den mördade Per Jönsson, förrän hon redan användt dem. Åklagaren påstod att Pernilla yttrat, det hon misstänkte mannen för att han stulit hos Svenborg och dervid skrämt denna till döds, men detta förnekade hon bestämd. Hon hade endast för en annan hustru omtalat, det hon i åklagarens närvaro förmanat mannen att bekänna, enär det borde vara tungt att bära på en oupptäckt förbrytelse, när han skulle sluta. Sven Svensson infördes nu. På framstäld fråga förklarade han, att han icke hade något att tilläga till sin aflagda bekännelse, och förnekade fortarande att ban begått stölden hos Svenborg. Han blef nu tillfrågad, om ban sagt till hustrun att de penningar han lemnat henne, blifvit stulna i Attarp. Med anledning deraf uppgaf han först, att han sagt bustrun reda derpå, när hon fick penningarne; men då denna nu ifrigt förnekade sådant, ändrade han sålunda sin utsago, att hustrun, först sedan hon redan användt penningarne, fått känna hvarifrån de förskrefvo sig. Vid föregående ransakning berättade ett vitne, att detsamma på aftonen då mordet begicks, genom fönstret sett de sedermera mördade äta qvällsvard, hvarvid vitnet icke förmärkt någon främmande vara närvarande. Med anledning deraf nu tillfråad, vidhöll Sven Svensson sin förra uppgift, att fån ätit tillsammans med de gamle nägot innan mordet begicks. Han redogjorde för den plats han dervid intagit vid bordet samt uttryckte sin förundran öfver att vitnet icke sett honom. Orsaken dertill hade dock måhända varit, att han, som satt något längre från fönstret än Per Jönsson, blifvit undanskymd af denne, Icke mindre än 18 personer afhördes nu, dels upplysningsvis och dels såsom vitnen. Deras berättelser voro emellertid till största delen af ringa intresse. De mördades fosterson yrkade att Pernilla skulle träda i häkte, men rätten kunne icke bifalla detta. Ransakningen fortsättes den 20 d:s. — De såkallade Svarte Petters söner, hvilka länge varit en skräck för befolkningen i sydöstra Skåne, särskildt Ingelstads och Jerrestads härader, hafva ändtligen blifvit efter ransakuingar inför häradsrätten i Hammenhög dömda den ene till 1,, den andre till 3 års straffarbete. — Man har hopp om att möjligen för ännu längre tid bjutva qvitt ifrågavarande bofvar, enär de skäligen misstänkas för delaktighet i det å soldatzn Lindström i sistlidne Oktober månad föröfvade mord. — Förmodad mordbrand, Från Sala skrifves: Natten till den 26 Mej afbrann, troligen genom mordbrand, i Wester Löfsta socken Mårtsbo by med kreatur af 4 hästar, 22 nötkreatur, 29 får och 10 svin samt alla födoämnen och hela lösöreboet utom det på ett graföl bortlånade silfret och något kläder, Detta var förlusten för bonden Johan Mattsson, som icke hade lösöret försäkradt. För grannen upphrunno alla utbusen med sädesoch matförråd, men kreaturen räddades.