Aftonbladet – 7 juni 1871, sida 3

RAR RASA AAA statens tnRn a hörde ban någon komma åkande med rask fart och nästa minut var han upphunnen af sin reskamrat från gårdagen, som sjelf körde en lätt, äppen promenadvagn. Då Hugh Lester fick se Warden, höll han in bästarne, God dag, Warden! det är just aig, som jag önskade träffa, sade han, Hvad tycker du? Jag ämnar söka bli vald för Denethorpo. Jaså; ja, jag hörde något ditåt i går afton. Jag önskar dig af allt mitt Hjerta en storartad seger. : Tack, hedersvän! Men du måste göra mera än så. Du har blifvit en stor man här, Warden.v Det vet jag sjelf ej utaf. Jag vet inte allt hvad svm de ej tro dig ha uträttat medan du varit borta härifrån. Det förefaller nästan som man trodde dig blifvit erkebiskop i Canterbury. Jag har haft ett litet samtal med White och du skulle göra mig en tjenst om du villa komma med mig till honom. Men hvad skall jag kunna uträtta ? Ganska mycket som jag tror. Saken är den, att White har frågat mig efter dig och jag sade honom att du dugde till allting. Kom derför; jag blir dig så verkligt förburden. Naturligtvis kunde ingen vara gladare än jag, i fall jag förmådde gagna något. Visst kan du det! Du kommer således med mig till White? Nu straxt? Ja, om det låter sig göra. Warden log för sig sjelf. Detta var likväl en triumf. Visserligen var meniogen att han skulle ha hufvnd för eu annan, arbeta för en annan, men han kände sig likväl smickrad. Det var dock en ärebetygelse, som visades honom i hans födelsestad. Men ;å är det alltid., tänkte han, en man blir alltid bättre emottagen och hedrad af andra in af sina närmaste anhöriga. Jag har visserligen ett besök att göran, Ada ban, amen derined kan gerna rna, I all du och White Varkligen ska tala med niga