Aftonbladet – 6 juni 1871, sida 2

min heder, jag tror knappt att han kan skilja lefvern från mjelten, och hvad hans diagnosis angår — bahl! Nu kom fårsteken in på samma olyckliga bricka som nyss hade fallit i golfvet. Steken var ingalunda särdeles aptitlig, men Warden hade åkt hela dagen och han åt derför med god smak. Ni nämnde miss Clare., sade han efter några minuter, hvarunder Lorry satt och stirrade på honom och doktorn grämde sig öfver Jones okunnighet. Jag har rest från Rochester i sällskap med hennes nevö.n Jaså, unga Lester? En rask, ung man. Jag läkte ihop nyckelbenet på honom en gäng, då han inte var högre än så, — hade varit ute med bundarne. En lycklig ost, den gunsti herrn! A propos! här blir batalj. Hvad då? För Johnstones plats i underhuset; han kommer ej in. Du är just hemkommen i rätta stunden för att vara med om upptåget. Hvem har stått upp som kandidat ?, frågade Mark, för att ha något att säga. En man, vid namn Prescot, af reformpartiet, eller någonting i den vägen, ville öfvertala mig att ge honom min röst härom dagen. Jag vore halft hågad att lofva honom den, om ej för annat, så för att votera emot den der åsnan Jones. a (Forts.) EENETEESVONNERER EKEN — Medel mot tandvärk. Danska tidningen Dagens Nyheder berättar: En ung löjtnant, som härom natten plågades af tandvärk så att han icke kunde sofva, föredrog att taga en promenad 1itmed Peblingesjöns stränder. Då han härunder rarseblef ett mörkt föremål ute på sjön, liknande n menniska, antog han att något sjelfmord blifit begånget, hvarför han kastade af sin kappa, prang ut i sjön och sam bort till föremålet, öm visade sig vara liket af en menniska. Han örde liket i land, öfverlemnade det till en polisetjent och gick hem, befriad från sin tandvärk.