Aftonbladet – 6 juni 1871, sida 2

(Från en annan korresp. till Aftonbladet.) Paris den 31 Maj. Flertalet af de personer, som spelte någon mera framstående ro!l inom kommunen, ha blifvit gripna och många af dem arkebuserade. Le comit du salut publico utgjordes af följande: Ant. Arnand, Billioray, E. Eudes, F. Gambon samt G. Ranvier. De toges uti Hötel de Ville och skötos genast, utan dom, utan nägra frågor; deras namn var tillräckligt att få veta, för att de ögonblickligen skulle aflifvas, Dessa herrar hade uti döt sista ögonblicket utgitvit en affisch, i hviken de försökte öfvertala armön, som då inträngde Paris, att öfvergå på deras sida — svaret fingo de så fost armåön råkade dem. Ivgen af dem ver särdeles bekant; mr Billioray lärer varit orkestermusikant vid någon teater, någon af de mindre förstås; mr Eudes, apös tekare etc. etc ; alla voro de personer, utan den ringaste vigt i något afseende; men som genom att dominera en del af pöbeln kommit till väldet. Den som spelat den bästa och mest framstående rollen af alla är onekligen general Cluseret, Han hade varit officer i franska armåp; derifrån afskedad, hade han sedermera varit med i amerikanska kriget och der erhållit generel-epåletterna. Då han tog befälet här, såg man genast en annan, allvarligare vändning på allt. Han införde den lilla ordniog som fanns uti det kommunalistiska nationalgardet; inrättade inom hvarje bataljon en rätt, som skulle hålla reda på och bestraffa de oordningar som föreföllo inom bataljonen. Han inrättade geniebataljoner, som genast sysselsattes vid de stora och vigtiga barrikader,som han började med att låta uppföra. Med ett ord: han var en man, som var i någon mån vuxen sin plats och som arbetade tör att komma till ett visst utstakadt mål; men han fick icke länge qvarstanna på den plats, der han varit den enda som uträttat något. Mr Rossel, hans stabschef, ville fram; Cluseret anklagades för förräderio. Han hade nemligen skrifvit ett bref som svar till preussiska befälhafvaren avgående erkebiskopen af Paris, hvilken hölls fången af kommunen mot Ciuserets önskan. Detta ansågs som förräderi och han arresterades. Han utkom den 20:e på aftonen och fick då ett befäl. För sent insåg man, att allt hade gått på tok, sedan han instängdes, och att intet var fullbordadt af det han hade påbörjat. Han lärer vara fången och förd till Versailles; han efterträddes