Aftonbladet – 6 juni 1871, sida 2

ler på sistnämnde plats, enligt hvad kor-fc spondenten hade tillfälle att 5e. ät Tidigt på måndagsmorgonen hade general o issey besatt Marsfältet och lyckats sträcka r; n högra flygel ända till jernvägsstationen le id Montparnasse, När Paris vaknade på k låndagsmorgonen var dess befrielse nära, lg en större delen af dess invånare visste icke y f sin lycka. Af personer som bo i det åt-1 onde arrondissementet, d. v. 8 Champs-lö ilysöes, Faubourg Saint-Honorö, Boulevard jip falesherbes och den trakten, bar jag hört, !dq tt de först frampå måndagsförmiddagen afla en alltmer sig närmande gevärselden bör-l!q ada ana att deras befriare voro i grannskali et. Då de första röda pantalongerna visade t ig i Faobourg Saint-Honorb, blef det jabells qvarteret. Da som dolt sig i sina hus,g kyndade ut och bjödo träpperna förfrisk-t lingar, men soldaterna läto ej välviljan bin-l( Ira sig. De ryckte oupphörligt framåt, vo-: ler beundransvärd ordning. Allmänt erkän!s 1es, att den franske militären är för närva-4 ande något helt annat än medan kriget mot , Tyskland pågick och under det han ej hade; örtroende till kejsardömets generaler. l Kommunen höll gin sista sammankomst på ) nåndagen. Derefter uppkastades barrikader l: öfverallt der de ännu icke funnos, men dessa : varrikader i sista stund hunno ej högre än två eller tre fot och voro mycket dåligt konstruerade. Do bataljoner, som utgjorde koml: munens egentliga lifgarde, beredde sig till en förtviflad strid, och erkännas måste, att de varit uthålliga i det ooda. Qvinnorna voro ej de som höllo sig bakom! De sköto med ursinnig häftighet på soldaterna, stodo främst på barrikaderna och gåfvo aldrig pardon, men när de träffades af en kula eller togos till fånga, då sjönk modet vanligtvis. Då ropade de på förbarmande. På vägen mellan Versailles och Paris mötte jsg en dag en af de vanliga fångtransporterna och deribland många vinnor. De flesta gingo med sänkt hufvad. n af dem, klädd hälften som karl, hälften som qvinnsa, grät bittert, och det gjordes mig sannerligen ondt om kräket, Jag var till fots, vände om och fölide transporten ett stycke under samtal med en underofficer af bevakni begärde bland annat uprlysniog om den olyckliga qsvinnan. Mia herre, svårade sergeanten, den qvinnan förtjonar icke något medlidande. Jag har sett henne döda tre af mina E ater, har sett henne med en knif skära u nen på en sårad goldat, eom bjelplö marken, Det är iogen qvinna; de djefvul. Jag fö icke hvarför vi ej fiogo fusiljera henne genast. Under måzdagsn hade armea formerat fyr kolonner. Den första, general Cisseys kå opererade på venstra Scinestranden. Det var armbns högra flygel Den tog, såsom redan är nämndt, Gare Montparnasse och marscherada på Parptheon samt tördret insurgenterna från Montrouge. Detta, kailadt Petit-Montrouge, är en af Paris södra förstäder, genom hvilken vägen går till Grand-Montrouge, som ligger utantör fästningsvallen, samt Chåtillon m, fl. i dette krig oita omoämnda ställen. I centern opererade generalerna Vinoy och Douay och riktade sitt snfall mot Tuilerierna samt de egentliga boulevarderna, trän Msdeleine till Bastille. Vinoy skuile tränga fram genom Rue de Rivoli till Hötel de Ville och Bastiljen, under det Douay skulle taga boulevarderna på sin andel. På venstra flygeln befann sig general Cliochants kolonn, och här gälde det att bemäktiga sig Montmartre. Under det batterierna vid Triumbågen sysselsatte insurgenterna rå Place de la Concorde cch i Tuileriesträdgårdenv, riktades hufvodstyrkens anfall mot Montmartre. Föratt komma dit måste trupperna först taga hele Fauboorg Saint-Honort, hvilket dock var snart gjordt. Värsta striderna i denna trakt stodo på tisdagen omkring Rus Rovigo, der svensk-norska ministerhotellet är beläget, och öfra delen af Boulevard Haussmann, hvarifrån trupperna besköto den s. k. Pöpiniörekasernen vid kyrkan BSaint-Augustin, som innehades af insurgenterna. Sedan kasernen var tagen, ryckte trupperna ytterligare fram och togo, efter en bättig strid, Place du Havre samt Saint-Lazare-stationen, d. v. 8. vestra jernbanans station på högra BSeinestranden. Husen omkring nämnde plats bära öfverallt märken efter striden. En afdelning följde fästniogsvallen invändigt och passerade genom Batignoiles tör att den vägen nå Montmartre. Höjden angreps från flera håll. General Clinchant tog barrikaderna på Place Moncey och i Rue Lepic. Ännu i dag, då jag från Avenue Trudaine passerade dessa ställen, syntes spår af barrikaderna, ehuru det är en hel vecka sedan de eröfrades. General Ladmirault kom en annan väg, otanför staden, vill jag tro, och ryckte in samt tog Nordbanans station, hvarifrån äfven han vände sig mot Montmartre. På tisdagseftermiddagen, då j:g befann mig på Trocadero för att se striden på Place de la Concorde, kom underrättelse dit, att Montmartre var taget, och stort jubel uppstod bland regementena i Pessy, som utgjorde eftertruppen, men väntade att blifva framkommenderade. Da tillhörde general Vinoys kår. Emellertid spridde underrättelsen sig icke så fort bland insurgenterna, tyckes det, ty änouvu i fredags lära flera bataljoner af dessa hafva, under det striden stod i Faubourg du Temple, väntst det understöd skulle komma från Montmartre. Sedan Montmartre var taget, börjades derifrån bombardemerit mot Buttes Chavmont. Vinoy hade natten till onsdagen drifvit insurgenterna från Tuilerierna och vestra delen af Rue de Rivoli, men ionan han hann riktigt köra bort dem, hade de redan hunnit sätta eld på Tuilerierra, en del af Louvren, finansministeriet, Palais Royal och många andra byggnader. Under de följande dagarne — det blir nu för långt att i detalj fullfölja berättelsen — hade trapperna drif