Aftonbladet – 5 juni 1871, sida 2

henne, liksom hon icke ännu varit väntad och de båda barnen spruogo fram och fattade hennes händer. I motsats till den ofvan beskrifna skönheten, sågs ej det ringaste uttryck af trötthet eller liknöjdhet hos henne och kinderna hade fått litet färg af promenaden. Var hon vida mindre vacker än sin kusin, så var hon ändock fulit lika behaglig att se på. God morgon, Marie,, sade monsievr Lefont. Da Eom snart tillbaka. God morgon, min goda far. Ack, Anvgelique, du borde ha varit med mig denna morgon. Hvarför just denna morgon, företrädesvis?. frågade Angeliqus, medan hon långsamt vek ihop brefvet. De samtalade på franska och hennes röst var af ett välljud, som förmådde göra detta, det mest omusikaliska af alla språk, musikaliskt. Emedan du härigenom gått miste om ett äfventyr. Sa bara hvilken vinst man har at att stiga tidigt upp. Ack, Marie, berätta huru det var!s ropade Ernest och Fleurette rå samma gång, Och få vi se; — har du ritat några nya taflor? Marie gaf dem ritboken. Se der; se nu sjelfva efter, hvad jag har gjort.o Dea är ju alldeles tom! inföll Ernest. Ja, det blef slutet på hela historien! Mer, Angelique, jag ser att du haft sysselsättning, atan att gå en så lång väg som jag. Ett ref! Åh, det är ju en sällsynt händelse! Från hvem?, Från Felix., svarade Angelique, Han är . Enogland.v Felix, i England? Du skämtar visst? Hvarför det? frågade Atgelique och sig på Mario med halft sänkta ögonlock. År