Aftonbladet – 3 juni 1871, sida 3

Bergslagsbanan. Redan i afton förekommer hos drätselnämnden denna fråga, för hvilken sympatierna ioom hufvudstaden med hvarje dag ökats, och detta utan tvifvel med fullt skäl då utgåpvgen deraf i väsentlig mån bestämmer Stockholms öde såsom handelsstad. Der oförklarliga blindhet, hvarmed representationen, istrid med regeringens tvenne gånger aflåtna propositioner, i strid med icke blott hufvudstadens ochdet denssmma angränsande landets, men nästan alla de myndigheters åsigt, som yttrat sig i frågan, bestämt sig för att åt den norra stambanan gifva en riktniog, som fö: en delaf dess längd blir utan all nytta, nödgar hufvadstaden stt med egca krafter genomföra detta, för dess bestånd oundgängliga arbete; och den beredvillighet, hvarmed ej mindre I hufvadstaden än på landsbygden aktieteckningen fortsått, gör att någon uppoffring från Stockholms kommuns sida ej gerna kan ifrågakomma, till följd af den rtäntegaranti som ef bolaget blitvit begärd. Då newmligen kastnadstörslaget upptar e t belo; p af 7,500.000 rdr, hvarat 2,500,000 sammanbringas genom aktier. för hvilka räntegaranti naturligtvis icke blifvit ifrågasatt; så erfordras för stadens befriande f åa all utgift, till följd af en räniegaranti för återstående 5 millioner, endast att jernvägen lemnar ränta å s:delar af anläggaoingskostnaden, ett resultat, hvartill alla hittills anlsgda privatbanor i Sverige redan kommit; och sämre kan väl omöjligen resultatet biifva af trafiken på en jernväg, som med Stockholm till ändpunkt, i stället för de små städerna Borås, Wexiö, Uddevalla m. fl., går genom en oördig trakt till, äå ens sidan Norbergs bergslag, å den andra Köping--Hultbanan, med de flera banor, som utmynna i densamma. Behofvet af derna jernväg åter är uppenbart för en hvar, som kastar en blick på Stockholms handel. Af kommerskollegii berättelse öfver utrikeshendeln visar. sig, att ståogjarnsexporten från Stockholm, som år 1867 uppgick till 1,215,112 ctr, nedgått är 1868 till 1,C07,324 ctr och 1869 till S61,910 ctr, under det samma export från Göteborg stigit trån 967,714 ctr år 1868 till 1.234,818 ctr 1869, ech från Gefle från 475,421 ctr 1863 till 572,041 cir 1869. Att dessa förändrade förhållanden föranledts af jernvägarre till sistnämnde begge städer är uppenbart. Genom den beslatade riktningen af norra stambanan kan Stockholm på sin jernexport icke ba någon nämnvärd nytta af deana bana. Från Erngelsbergs station, vid ändan af Norbergs jernväg, och ännu mera från de i söder derom belägna jernverk, skulla vägen öfver Krylbo, Sala och Upsala till Stockholm törlängas till 19 mil, emot 14 mil öfver Sevalla, och vägen från Köping skulle likaledes förlängas med 4!a mil, till följd hvaraf skilnaden i väglängden till Göteborg och Stockholm från Nerikes bergslag ej biefve batydlig. Handeln på Norbergs bergslag skulle vid sådant förhällande naturligen dragas till Gefle, och jemväl Stockholms handel på Norrland komme, genom en jernväg från Saia till Köping, att lida ett betydiigt afbräck, Lägger man härtill den minskniar i Stockholms handelsområde, som måste blifva en följd af en jernväg från Sundsvall till Throndbjem, så inser man nödvändigheten för Stockholm att genom ändamålsenligt enlagda jernvägar söka bibebålla åtminstone en del af sitt gamla och förnämsta haudelsområde.