Aftonbladet – 2 juni 1871, sida 6

mördarne, eniigt sin egen bekännelse, 10rt lenniagarne af erkebiskopen, abbe Deguerry, presidenten Bonjean och pater Olivain, men då trupperna i dag togo byggnaden, funno de inga lik. KL 2 ansågs striden vara nära sitt slut. i De insurgenter, som innehade fästet Vincennes, anhöllo hos öfverbefälbafvaren för baierska trupperna i Champigny om tillåtelse att utan vapen få fritt passera genom de tyska linierna. Den baierske generalen uppgat hos de franska militärmyndigheteraa namnen på insurgentofficerarne och begärde att de skulle få pass till Schweiz, och att besättningen skulle försäkras om förskoning till lifvet. General Vinoy har skickat en högre offioer till den baierske generalen med order att fästa dennes uppmärksamhet på konventionens ordalydelse, enligt hvilken fästet Vincennes tillhör franska regeringen, som har rättighet att der hålla en garnison 2f 200 man äfven under den tyska ockupationen af franskt område i Paris omgifning. Vid intagandet af Place de la Bastille var truppernas menspillan betyilig. Platsen hade af insurgenterra under belägringen förvandjats till en fästning. Ena medlem af kommunen, Tavermås, har blifvit skjuten. Det berättas äfven, att Courbet blet skjuten och icke dog af gift. Hvilkendera uppgiften är den rätta kan jag icke säga. Flere eldsvådor rasa ävon i Paris, men man hoppas, att intet ar de offentliga monumenter, förutom dem, som redan helt och hållet eller delvis förstörts, numera äro i fara. I dag har en dubbel kordong dragits omkring Paris för att hipdra kommunens män att undkomma. Det är föga tvifvel underkastadt, att insurgernterna hade uppgjort planer att bränna slottet och öfriga byggnader i Versailles. KL 5 hade striden öfvera It upphört, och revolntionen är na afgjordt qväfd. , Enligt Moniteur Universel för i lördags befunno sig då 1 Versailles 20,000 fångar, och man trodde att antalet skulle fördabblag, Blaod föngarne befinna sig tio ärs pojkar. Af de mera bekanta kommunistiske ledarne som förts till Versailles vämner Sidcla Mögy, hvilken mördade en polissergeant och deporterades; denne var chef för en nationslgardeslegion. Han kan nu vara säker på att ändtligen få lida välförtjent straff. Enligt Moniteurs uppgift xöner det parisiska nationalgardets afväpning ej motstånd, och samms tidning meddelar, att na-tionalgardet skall afskaffas i hela Frankrike, Till Indeöpendance Belge skrifver en korrespondent från Paris bland anvat följande: Skulle ni väl tro, att dessa vilda banditer, somliga dolda bakom persienner, andra i källs rarno eller kakelugosvrärna, skjutit på de för ående, män eller qvinzor, som vågade sig ut på gatorna. Ensamt i Madeleineqvarteret hefva mer än trettio dylika meörd föröfvats. Det säges, att man i general Dombrowskis rum i Passy funnit bref och papper af mycket stor vigt, icke allenzst revolutionära, utan äfven afseende Internstionala arbetsreföreningen,, I ett annat bref till samma tidning, från Versailles, skrifves den 25 dennes: Det är ett förfärligt slagtande i Paris. Iasurgenterna, hafva slagit kokande olja öfver kufvadena på våra soldater. Dessa, som bragte till raseri, göra ej mera några fångar. De, som alltsedan i går anlända hit, äro män och qvinnor, hvilka gripits i de qvarter der man slåss, men icke med vapen i band. Madeleinekyrkan (som icke är uppbränd, men mycket skadad) är full med lik. Kärror med stympade lik köras toot fästningsverken i trakten ar Pessy, kastas i löpgreafven och bos täckas i all bast med jord; då VWVerssillestrupperna kommo in, facao de, öfvergifna på vallarne, liken efter de män, som dödats under bombardementet. Under eldsvådoroa i gör flögo halforända papper omkring iluften. ln af mina vänner grep sålunda i flykten, i Boulogneskogen, ett stycke af ea bankaote. Ernest Renan, som fått i uppdrag af undarvisningsministern att undersöka de olika monumenten i Paris, berättar: Nätionalbiblioteket, Mazarinbiblioteket, Iostitutets palats äro räddade, men jag har i dessa byggnader funnit petrolenrmskar och bräsnbara ämnen inneslutna i rör och för någon tid sedan an ordnade i öppningar, hvilket bevisar att de ou begångna brotten blifvit för längesedan beslutna, — Rensa berättar, att qvinnorg förklädda till sjömän, spruta petroleum ini borgarnes hus. Det är på det sättet, som husen vid Rus Royale och Rue du Bac blifvit antända. En adjutant hos amiral Pothuai berättar mig, att petroleumskar äfven stodo färdiga i sjöministeriet, fastän flera kormunens egna sårada befunno sig idenna bygnad. Thiers och Jules Simon hafva sjeliva varit i Paris, dit de skyndat med undsättning till Louvrens räddande. Thiers var under denna resa ifrån Sövres till Trocadero föremål för sympati af befolkningen, hvilken rasade i hans väg, för att helsa honom. Museet och biblioteket i palatset Luxembourg äro orörda; men det är ett underverk, för hvilket man kan tacka våra truppers snabbbet och ifver, ty det hade beslutite, att alla den franska skolans mästerverk skulle förstöras. Petro leumsfat hade lagts i midten af musests salar; kommunens delegerade hafva sett dem; detta är ett faktum, som ej kan förnekas. Enligt tidningen Soir undertecknas öfveralit i departemantena petitioner och adresser till nationalförsamlingen, hvari man anhåller, att både regeringens och församlingens säte må tills vidare förblifva utanför Paris. Jules Favre afsände den 28 Maj till från. ska ministern i London ett telegram, i hrvilket ban anmodade denne underrätta chefen för brandkåren i London, kapten Shav — som af myndigheterna fått order att med en del al sitt manskap infinna iigi Paris för att biträda med släckningen at eldsvådirna der. — att bjertligt tacka för det vänskipsfulla erbjudandet, men man behöfde ej ext:a hjelp, ty liksom man blifvit herre öfver insurrektionen, ansåg men sig också bli here öfver elden, — Times tror dock att brad. kåren skulle ba könnat göra vigtiga tjonter i Paris, hvars vattenledning ej torde: befina sig i bästa skick. Den Londenska brads kåren skulle ha medfört materislier tillledande af tillräckligt med vatten ur Sing till hvilken punkt som helst i staden för släckandet af glödsa. under askbögarne,