Aftonbladet – 1 juni 1871, sida 2

ännen är 1013 boriigaadge ala media )sa fån och uppröste btt kors med ko-js g Jskobs namn, efter hvilzet de benämhjarne, att siutligen år 1617 en konvenm afslöts, hvilken förklarade hafvet frittjs at delade mellan ofvannämnda nationer ndssträckor på den då ensamt kända vestra sten, Om ryssarte är här icke fråga, mer sl om det år 1553 i London erendlagdaln ompaniet för upptäckt af okända läcder,)t ven benämndt det moskoviska eller ryska ompaniet ( se nir 25 i samma srbete si in 7). Kansko har hr Ssidorcw trott sigi kompani finna et ryskt? men äfven js misstagör Han gir, hviket I i et Petermannska arbetet till fall sar. Smeerenberg, enligt Balbi bekant såsom en ycket gammal rederlagsplats för de arkanka köpmänteb; var redan i det 17:de ärandradet hufvudstationen för holiändarte på a Amsterdam och besattes först af ryssarne, dan de förre öfvergifvit den (jemför Peterspp cir 16, sidan 66). I dessa Petermanns äblikationer talas utan tvifvel om ryska ostidör, kors och grafvar i flere delar ef rkipelagen, men Ingenstädes hämnes någon nveräcitetsrätt, hvarpå Ryssland skulle ha jort anspråk, eler som skulle ha blifvit erävd af de makter, som der långt förut hade rondlagt mycket vidsträcktare kolonier, än e ryskä vörö. Kogelsmän, norrrän och olländste ha tid efter annan öfvervinirat på essa öar lika väl eom ryssar. Om det i ära dagar oftast talas om ryska stugor, gå 4 oinmör Ovi sig deraf, ett ryssarne i detl S:de århundradet till stor ået intogo del ordad ickehafrarnes plats, likasom nyligen li öribinhån tyckte slå i begrepp att följa: er ryssarne. Så skr ftden Barto vonj wenigh år 1827: Ryssarne tyckas i allinhet vilja åt norrmännen öfverlåta expe-l litiorerna till dess öar (Jemtor koter-Å nant pir 18, sid. 562 Alla holvtdpönkter Petermanns här otvan cierade Uppglitör ;ekräftes i Waropaei ansedda arbete (pag. 89 och följ.), der ingenting nämnes om ry-l ska föstigheter till eller anspråk på suveräsitet Bfeer Snstshörmefi; . . Åt hvad jag hittills hatt äran att ådogäägga visar sig: först stt Ryssland icke på second af en första ockupation kan reklamera någon besittningsrätt till dessa ösr; för det anda; att do röäska kolptiernn derstädes srandiades mycket sefsie ån fästan älla sjötöra, hv:lka svårligen skulle vilja tiliernna dem ,prioritetsrätt i detta afseende; för det tredje, att det bnda arrangemanget af internationel karakter rörande Wösittrinsen af ifrågavarande öar tyckes vara 1617 Ars, i kraft hvaraf hafvet förklarades fritt och kustområdet delades meilan engelsmänHen — byliks mA de, företkommanda förbehöllo sig de bästa deiarne -— Kolländarns, danskerne — till hvilka på den tiden äfven ännen räknades — hauseaterna och nen. Ryssland, som cj betann sig ssa makters antal, kunde således ;randa sina anspråk på denna delaing, det är svårt att förklara, på hvilken ondval dess reklamationer skälle kunna ödja sig. Ssetsbergsöarne ligga ej i närsten af de ryska kusterna såsom de, hvilka hr orow omnämner och hvilka till följd sf sin närbelägeuhet utan gensägelse tillhöra Ryssland. Norge skulle ur denna synpunkt ega de bästa rättigheterna. Då således hr SsidoroW förklarar, att denna arkipelag iärböndraden har tillhört Ryssland och att detta faktum serkännes af alla nationers, så är denna slutsats fullkomligt oriktig: Jag vill blott tillägga, att den stora kronslogiska samiogen af ryska legar icke innehåller någon örordaing beträffande Spetsbergen, att intet spår fiones till ett besittnicgstagaride af dessa jar i Rysslands namn, på sätt som skedde a! England år 1613, hvilket för öfrigt icke hindrade, att 4 år senare området delades med de öfriga makterna. För såvidt det varit mig möjligt att förskaffa mig visshet, har den kejserliga regeringen aldrig tagit något steg, som antyder afsigten att reklamera suveräniteten öfver arkipelagen. Hon har icke skickat dit några tjenstemän, icke heller gjort någonting för landets utforskande, med ett ord, bon iyckes aldrig på något sätt ha sysselsatt sig med detsamma. Deremot har enligt Petermann intet land så mycket som Sverige befrämjat öarnes undersökning. Jag skall icke tillåta mig att gå den ryska regeringens svar i förväg; men jag afbidar det ned lugn, då jag på förhand vet, att det skall bli opartiskt och dikteras af den fullkomligaste lojalitet. I alla händelser kan hr Ssidorow vara jörvissad, att till följd af ett besittningstagande af dessa öar genom de förenade konungarikena andra makters unde:såter på in. tet sätt skola inskräckas i sina förutvarande jagt-, fiskeoch andra rättigheter, att tvärta efier all sannolikhet de fartyg och battningar, ecm besöka dessa kuster, skoia fiona sin fördel deri, att en fast koloni slår sig ned derstädes, hvilken i händelse af nöd kan skänka dem hjelp och tillflykt och som, i fall hon redan hade existerat, säkerligen skulle ha räddat mer än en olycklig skeppsbruten. Det anstår mig icke att svara på dena mot kejserliga regeringen riktade beskyllningen, att hon år 1326 afstod tre dyrbara hannar åt Norge. Men det är första gången jag hör det ryska ka inettet förebrås för brist på uppmärksamhet för hennes lands intressen vid diplomatiska underhandlingar. Ja för öfrigt öfvertygad, att br Ssidorow vi uppmärksammare pröfoing skall erkänna, att hans regering år 1826 lika litet gjorde Norge någop gåtva, som de förenade konuagarikena i detta ögonblick begära en sådan af henne. Jag slutar vissad om d ertygel låtit vil an a AA fm Mm cd ba på tt (JO Or 3 MB TT OT KDE OT DC a att jag, förhr Ssidorows sjalitet, bakiagar, af några konfusa, ade uppgifter i baski ulle ha varit mig eitnöj honom allt hvad som har afseende på ; sändsbud tjerna. Sveriges och Norge O. M. Björns! a nationalförsamlingens möte den 24 Maj interpelisrades Thiers af en ledamot m äsekada få vets hvilka åtgärder rege