Aftonbladet – 26 maj 1871, sida 2

usm sxau störta det genom Sm mMmedelmävtignet. Ny rörelse, — Bravol bravol — Handklappninar.) Nåväl, mina herrar! I anledning af den tora traktat, som undertecknades vid den tidpunkt, m hvilken i först talade, lyckönakade man alleyrand. Napoleon åhörde dessa lyckönskomar och, fattande furst Talleyrands hand, sade han Jl honom med denna förtroligbet, hvilken han så äl förstod att begagna: Talleyrand, medgif att ig har någon Jliten del i den der traktaten. Skratt.) Nåväl, jag säger till de militärer, som eklaga sig öfver traktaten: Medgifven, att I hafen någon del deri, I också! (Skratt och handlappningar.) Icke så, mina herrar, som skulle jag vilja föres rå de tappra krigare, hvilka gjort sin pligt, derör att de varit förföljda af olyckan; nej, det kulle vara ett ovärdigt handlingssätt, som jag cke skall begå. (Bra, bra!) För min del bar ag diskuterat de operationer, som utfördes på soires stränder. Jag har diskuterat dem med reeringens medlemmar, och jag skulle kunna om leasa operationer säga saker, som skulle gifva ex ning om att man kanske skulle hafva kunnat ära sig bättre åt för att understödja den stora iandlipg, som Paris utförde, då det försvarade ig i fyra månader. Men lemnom detta. Jag kall endast säga dessa militärer, hvilka jag ingaunda förebrår deras olyckor, att de icke böra örebrå oss våra olyckor. En olycka är att icke iafyva egt tillräckligt väl organiserade armåer, att atva varit illa dirigerade, att hafva varit nödsaade att följa dimen som i min tanke voro att sråta åt. Se, detta är er olycka. Vår är att hafva tagit emot Frankrike slaget, besegradt, bragt till sista resursen, ty dess stora resura var Paris, och Paris var tvunget att öppna sina portar. Således böra vi, mina herrar, icke göra hvarandra några ömsesidiga förebråelser. (Mycket bra! Mycket bra!) Låtom oss vara ädelmodiga mot hvarandra. Jag ärar militären, till hvilken jag nyes riktat dessa ord; men jag beder honom att skona de statsmän, hvilka på politikens område icke hafva varit lyckligare, än han varit på slagfältet. Förlåten mig denna afvikelse från ämnet; jag återgår till det ämne, som sysselsätter oss. Nej, mina herrar, då detta fördrag en gång blifvit zntaget — och man kunde icke underlåta att antaga det — måste man också underteckna det; annars skulle man hafva störtat Frankrike i förskräckliga olyckor, ännu större än de som det nyss utstått. Men efter detta fördrags undertecknande bar det inträffat, att svårigheter hafva tillkommit under de måvader, som förflutit efter preliminärerna: å ena hållet såg Preussen oss i Bräössel göra bemödanden för att förbättra fördraget; ä andra hållet såg det under Paris murar en arm6 af 120,000 man. Det bar häraf skapat svårigheter; det har gjort sig den frågan, om de ansträngningar, gom vi i Brissel gjorde, icke dolde någon hemlig tanke, hvilken skulle vara att efter det borgerliga krigets slut änyo börja det utländska. Dessa svårigbeter hafva ett ögonblick varit nog allvarsamma, att det blef nödvändigt att öppna nya underbandlingar. De höj aktade utrikesosh finansministrarne hafva begifvit sig till Frankfurt. Jag var icke der, men jag har vetat och borde veta allt, gom passerat; jag är främmande för deras verk, men jag skall säga, att man icke kan med större värma och skicklighet samt med mera ibärdighet, än de hafva gjort; försvara Frankrikes intressen. (Bra! bra!) Jag är säker, att ran icke kunde göra bättre, och jag tvekar icke, uten att likväl vilja gifva mitt ord mera auktoritet, än det bör hatva, att betäcka dem med mitt ansvar och att göra mig solidarisk med det verk, som de hafva understält eder. (Mycket bra! Mycket bra!) De materiella förluster, som till följd sf insurrektionen tillfogats Paris, uppskattas af en korrespondent till Daily News till 34 millioner francs pr dag, säledes mer än 2 milliarder francs under de förflatna två månaderna. Han beräknar solden åt 150,000 rationalgardister å 2 francs till 300,000 francs; underhåll åt dessa gardisters hästrur och barn i medeltal 50 centimer pr individ till 75,000 fres; utgifter för ammunition 10, m. för krigföringen till 500.000 fres; mistning af arbetslöver för 300,000 arbetare å 6 fres till 1.800,000 fres, hvarifrån de ofvannämnda 300,000 fres böra afdragas, raen i alla fall å dock 1,500,000 fres qvar; arbetsgifvarnes förluster till 600,000 fres; förlust för tillverkarne af 8. k. Articles de Paris, till 22 mill. fres; allmän förlust för köpmansklassen till 10 mill. fres; förlust på beräknad försäljning af lifsförnödenheter till följd af att 800,009 individer lemnat staden till 2,400,000 free; förlust för fabrikationen af kläder af samma anledning till 2,400,000 fres; förlust derigenom att omkring 150,000 resande från landsorterna och utlandet ej kunnat infinna sig i staden och der göra inköp o. s. v. till 9 millioner fres; förlusten på hyror till 2 millioner fres; kostnader för Versailles-armen till 3 mill. free — tillsammans 34,275,000 francs, att ej omtala de moraliska och materiella skador, som ej låta med siffror beräkna sig och hvilkas verkningar på detnationella välståndet säkerligen ganska länge skola kännbart uppenbara sig. Morning Advertisers korrespondent i Paris, Elliot Bower, har tillställt tidningen Veritö ett bref, som gifver en ganska karakteristisk blick bakom kulisserna i kommunen och hvilken orimlig godtycklighet der varit i gång. Hans bref lyder så här: Hr redaktör! Tre af mina vänner och jag gingo i går afton (den 18 Msj), efter att ha bivistat reprerentationen på Theatre Gymnase, till närmaste caf6 för att röka en cigarr och afsluta en diskussion om den pjes vi bade sett. Vi hade knappt satt oss ned, förrän vi och alla de personer, gom befunno oss på denna del af boulevarden, blefvo omringade af ett detachement om 100—150 nationalgardister. In af dessa tillät mig slutligen att gå upp i cafets första våning, der jag fick se några herrar i röda skärp soupera med damer i ett särskildt rum, Jag frågade en af dem som bevakade oss, om vi fingo gå vår väg. Ni måste vänta, lydde svaret, ,medborgarne hålla att soupera. Fram mot kl. !, 4 på morgonen befallde man oss att gå ut ur caf6t, vi voro omkring 100 personer. En medlem af kommunen red rundt omkring 0ss och kommenderade: Om någon individ, karl eller qvinna, försöker att förstöra något papper eller kasta det ifrån sig, så skjut ned den personen! I hafven mina order att göra det! Men förde oss till Hötel de Ville och vid 5-tiden frågade vi iall ödmjukhet när vi skulle bli försatta i frihet. Svaret blef: Medborgarne sitta vid frukostbordet! Jag kunde ej återbhålla den anmärkningen, att medborgarnes aptit tycktes vara alldeles ypperlig, eftersom de redan höllo på att äta fruköst oaktadt de så nyss stigit pp från soupern. Man befallde mig att tiga. Omkrivg kl.6 ropades inifrån: För in de främmandel TDyske konsuln, Bom åtföljdes af Times korrespondent, mr Dallas, gick först och vi följde efter dem. Jag visade mitt pass för en ung man, klädd i rödt skärp och med en revolver bredvid sig. Han frågade med hvilken rättighet jag och mina utsväfvande landsmän kommo till Paris för att utbreda osedlighet. Jag svarade honom att jag bara rökt min cigarr i gsälls skap med tre vänner och att icke i vårt grannskap befunnit sig ett enda fruntimmer. Jag kunde ej underlåta att underrätta honom derom, att jag några timmar förut haft äran se honom soupera i särskildt rom med några damer. Han svarade mig i de gröfsta ordalag, att det var något som icke anglok mig och att jag förtjenade att genast bli skickad hem till mitt smutsiga land för att aldrig mer sätta min fot i Frankrike. När en person ätit en läcker souper och straxt derpå intagit en stark frukost, så inlåter.mansig ogerna i skam sion med honom. Jag drog ne derför tillbaka Mär jag gick gonom dörren skrek en nationalgar