Aftonbladet – 26 maj 1871, sida 2

28 ingemörsoldaier sökte spränga Dbygnlarne i luften med dynamit. Men efter de sta försöken härmed blef striden allt here, tills insurgenterna plötsligen grepos afl: pavisk skräck och flydde in i klostrets rridorer, Här blefvo de utan nåd och barmrtighet med bajonetter och koltvar jagade nom den ena gången efter den andra, från il till cell, och medsablade under sängar, i illrar, hvarhelst de än sökte dölja sig Återoden flyddo till parken och trädgården, verest en mängd blefvo nedhuggna, eburu de i. yrtkastat sina vapen och hviftade med sina vita näsdakar, Sålunda dödades i klostret, srken och trädgården under en qvarts times tid åtminstone 300 man. Hela siriden rada omkring 6 timmar. Uznder de sista dagarna af förra veckan niva de tyska trupper, som hälla fästene och gore om Pais besatta, närmat sig en och uppkastat förskansningar pa a punkter, hvarjamte de isynperhet försig med stora förråd af faskiner. I Pauppväckte underrättelsen härom stor upptåndelee, i det men trodde tyskarne skaulie nfalla enceioten. Le Nord upplyser nu, att e tyska trupperna, enligt öfverenekommelse ed regerivogen i Verssilles, dragit en tät nie norr om Paris för att hindra insurgenerna alt Hy i denna riktnicg, Enligt ett eddelande till Köln. Zeit bar man äfven idtagit törberedelser till en verksam beskjoting af insurgenterna, i händelse dessa. i sin örtviflan skule försöka anfalla en enan af de tyska ställningarna. Om de operationer, som i söndags föreingo Versaillestruppernas inmarsch i Paris, meddela vi följande telegrammer, afsända till Times af dess korrespondent: Paris kl. 7 på morgonen. Vercailleszrmån ar upprättet tre förfärliga bieschbatterier å sluttningen af Mont Valtrien. De beskjuta örskansningarne i Auteuil, Versaillestruperna ha förbereåt allt till ett stort anfall å Boulogneskogen. — Kanonsden har varit räldsam hela natten. — Insurgenterna säga tt alla anfall blifvit tillbakaslagna. Paris kl 1 middagen. Insurgenterna ha öfergifvit positionerna Malakoff, Petit-Vanves ch Grand-Montrouge. — Fästet Montrouge, maringadt af Vers. illestrupperna, kan ej ko:anuricera med Paris anpat än, genom de unlerjordiska gångarne. — Fästets besittningsagande af Verseillestrupperra väntas hvarje ;gonblick. — Insurgeaterna komma in gerom Obatillonoch. Urleansportarne i största oording, — Verssillestrupperna hota Vanvesorten. Bomber, skjutna från långt håll, redfalla i Montrouga. Befolkningen är otom ig af förskräckelse. Paris på f. m. (utan angifvet klockslag). Ihiciel berättar: Montrouge bar tillbakalegit ett anfall. Garibaldisterra hafva tillogat Versailles-trupperna nederlag vid PetitVänves, Till Times ingingo vidare följande telesrammer: Versailles kl. 10 f. m. Våra breschbatteier fortsätta den lifliga kanonaden. Versailles kl. 10 på efion — Ett telegram rån general Tröves tillkänvager, att han kl. Yo 4 e. m. inträngt med sina infanterioch nariotrupper geaom S:t Cloudporten, hvilken le besatte gamt afskuro telegraftrådarne. — Ett annat telegram, kl. 5 e, m., meddelar att parlamentärflagg är uppsatt på Auteuil porten. Man antager att insurgenterna vilja jfverlemna den. Särskilda underrättelser neädela, att det var 37:de linieregementet af seneral Vinoys arme som först marscherade senom S:t Cloudsporten. — Ett telegram från seneral Cissey säger, att parlamegstärer suändt för att tillkännagifva att positionerna vid Malakoff och fort Montrouge voro utymda, men förskansningsbatterierna ha fortarit att skjuta hela eftermiddagen. — De önaste underrättelserna, kl. 7, säga att två ezementen inkommit i Paris genom Auteuil. De gingo öfver gördelbanans viadukt och om blott svagt motstånd. BStorförskräckelse Paris. Vi meddelade häromdagen en kort redorörelse för debatten i nationalförsamlingen 13 fredstraktaten diskuterades och hr Thiers yttrade sig om de svåra strider han haft ör att kunna få behålla rayonen utanför Belfort mot utbyte af område vid Euxemraska gränsen. Vi meddela här nedan stt längre utdrag ur hans tal: Må Gud bevara mig från att yttra någonting, som kan såra de tappra krigare, som af yttersta örmåga försvarat Frankrikes gränser; men allleles nyss talade en utmärkt person just från lenna tribun mot fördraget och sade, att detta var en grym förödmjukelse, ett förskräckligt ofer. Jag missförstår honom icke. Men det kan vi, om ett vulgärt uttryck tillåtes mig, det kan ni tala om, som ingen nöd lider, som ej har unlertecknat detta fördrag; för att rätt uppskatta letsamma, behöfs det att rådfråga dem, som hafva haft det smärtsamma uppdraget att förse det med sina underekrifter, och jag försäkrar eder, att för dem behöfver man ej utveckla det olyckliga detta fördrag; de känna det och känna det ljupt. Ja, under dessa dagar, då man diskuterat frågan, och under de debatter, som hafva slutat med antagandet af fördraget, har jag lidit mt. Rörelse.) Jag kommer under hela mitt lif att ränna smärta öfver den befallande pligt, som hjöd mig att skrifva mitt namn under denna handing. Jag hade, räknande på Försynen och dess rättvisa, smickrat mig med hoppet, att en annan in jag skulle komma att underteckna detta förrag, ty, jag kan väl säga det, om det finnes nåson i Frankrike, som haft rättighet att vägra sin namnteckning på detta fördrag. så är det fe Det är sannt! — Bra! — Hand lappningar.) (en jag har midt under-de värsta stormar, för hvilka en man kunnat utsättas från tribunen, framhärdat I att förfäkta freden... (ja, ja, det är sannt); jag hade sagt mig, att om jag än icke hade kunnat förhindra kriget, så skulle jag ej hafva gmärtan att inberga dess frukter åväl, ödet, som har: styrt mitt lif, såsom Gud velat, har ålagt just mig som ntan framgång motsatt mig kriget, att appsamla dess bedröfliga följder. I dag skolen I rättvisligen inse, och tillåten mig tagen, att i den. närhet i hvilken I befinnen er till händelserna, skolen I inse att vi ej gjort något annat, än hvad vi voro tvungna att göra. Jag vet blott alltför väl, att framdeles skall klandret uppresa sig; det sörja redan. Då preliminärerna undertecknades, hade man ingenting att säga, men knappt bade vå månader förflutit förrän man om detta förrag yttrat saker, som jag här på tribunen icke vill upprepa. Jag har också ej heller hyst någon örhoppning, att den handling, som jag anser som len mest patriotiska under min lefnad, icke skulie tomma att misskännas. (Uppståndelse.) För en stund sedan yttrade den hedervärde general Uhanzy då han talade mot traktaten: det är diolomaterna, som underteckna dylika traktater; illåten mig nu såga: det är milltärerna, som göra lem,, (Mycket bra! Mycket bräl — Bravorop.) Beträffande detta skölie vilja berätta eder en inekdot, som, oäktadt de sorgliga förhållanden,