Aftonbladet – 26 maj 1871, sida 2

Såsom det vär att förmoda, hafva kommuens män i Paris i sista stonden betecknat in bana med nya mordbrandsanlägmingar ch man finner at dagens telegram, att de tkräft sio hämnd ätven på fioansministörens ygenead och på palatserna vid Orsay-qaaien: striderna på barrikaderna måtte ha varit föärliga, ty Thiers säger i sitt till underpreekterna afsända telezram om att Versaillesrapperna äro herrar i Paris: Paris har adat i blod, marken är betäckt ar lik — kådespelet har varit förskräckligt. Om kommuners förtviflade ansträngningar ullitefter som belägringsarbetena ryckt närmare krifver Indep. betge den 20 dennes: Man er upprättat ett revolutionstribnnal. för att löna de fångar, som ansågos som kommunens sisslan. En speciel kår, de förr omnämnda Vengeurs de Flourens?, fungerar som komnunens drabanter och verkställer aila arresteingar och reqvisitioner, eftersom nationalgarlet, till och med i de mest exalterade qvarteren, börjat visa slapphet vid utförandet af do beallningar, som det mottog sedan välfärdskomitens uppträdande åstadkommit splittring nom kommunen. Denna öfverlemnade sjelf srigsstyrelsen till centralkomitån, själen i hela rörelsen af den 18 Mars, hvilken aldrig upphört att mer eller mind:e öppet leda insurrektionen, trots da valda myndigheterna. Barrikadkommissioren, som likaså fandlade temligen oberoende, har uppmanat invånarne alla de hus, som äro belägna i hörnen af de mot de södra fästningsverken vettande gatorna, att öfverlemna sina bostäder till netionalgardisterna, som skulle förse dem med skottgluggar och begagna dem till försvar. — Schoelcher har ändtligen blifvit satt på fri fot af kommånen och deltog i det sammanträde inom nationalförsamlingen, i hvilket fredstraktaten framlades och diskuterades, Han är sjuk och skall vara mycket uppbragt på sina vänner i Hötel de Ville. Vi omtalade i går, att äfven Revue des deux Mondes fickdela samma öde eom större delen af de öfriga parisertidningarne, nemligen att sf kommunen indragas, Troligen föranleddes detta af följande yttranden af Ch. de Mazide i det senaste häftet: Insurrektionen i Paris — säger han — är ej blott en handling af dårskap, utan den har äfven skapat en sitvation, som sätter Frankrikes makt och anseende i fara. Om sakernas närvarande tillstånd får fortfara, skall Frankrikes moraliska, politiska och materiella rvin blifva beseglad. och äfven Frankrikes enhet skall blifva ifrågasatt. Denna kommunalid, som valts till fältrop för det borgerliga kriset — hvad har den att betyda? Antingen ulldeles ingenting eller är den ett vidunderigt attentat mot Frankrikes makt och nation... Att splittra landet i kommuner vore att återvända till medeltidens republiker — 36,000 republiker, hvardera med sin egen armå, sina chefer, sitt speciella politiska system; och med en okunnighet och en djerfet, som visserligen ej göra heder åt arfvinarne efter den stora franska revolutionen, kallar man detta framåtgående... Det är .värtom den mest extravaganta reaktion, som innu har uppstått mot det revolationära Frankrikes idber.? Mazade afslatar artikeln ned att påpeka, att insurrektionen är lika skadlig för sjelfva Paris som för landet i uilmänhet, slidenstund den försatt Paris i ett soleradt tillstånd och vidgat den klyfta mel an hofvadstaden och provinserna, hvilken en sund politik i stället skulle ha fyllt. De sista yttringarne af kommunens rika verksamhet med dekreters utfärdande föriummos på lördagen den 20 Maj — dagen före Versaillestruppernas inryckande i Paris, ty på söndagen torde väl kommunen haft helt annat att tänka på. . Men på lördagen atfärdade den ett dekret — i hvilket kommunen på sätt och vis fälde domen -öfver sig sjelf — att rån och stöld skola beläggas med dödsstraffo. Samma dag dekreterade kommunen också bort de offentliga gudstjensterna och förbjöd alla offentliga mötens hålande samt bortförde Henrik den fjerdes ståtiga ryttarestaty från Hötel de Ville. Kommonens, tidningar tala om patronfabrikens explosion med en sådan ifver, att man vore färdig tro att dess egna agenter tillställt detta gräsliga fyrverkeri, för att upphetsa sinnestämningen i Paris, och välfärdskomiten utfärdade strax en proklamation som börjar följande sätt: Regeringen i Versailles har besudlat sig med en ny förbrytelse, som är rysligare och fegare än allt hvad hon hittills gjort. Reveil du Peuple skrifver: De brottsliga agenterna trån Versailles, som satte eld på rg evige nus Rapp, ha i natt blifvit förhörda och dömda till döden. Deras afrättning skall ske inom 24 timmars förlopp., Tidningen Beluat Public yttrar i samma ämne: En af hufvudmännen vid patronfabrikens antändande ir polske grefven Ladislaus Zamoyski. Vid den visitation, som företagits i hans bostad, har man påträffat vigtiga pappor, af hvilka man finner att han stod i förbindelse med en stor del af sina landsmän. Han var för öfrigt anställd vid Bonapartes hemliga polis och hade sedan den 18 Mars gjort tjenst som spion åt Versailles. Nya arresteringar ha egt rum Btt uppsala i den frågan om hvem som lagt hand vid fabrikens Rn ing i uften meddelas i ett telegram från Paris af len 21 Maj på aftonen tll Times. Detta voleyräm lyder sälunda: Tidniogen Salut