Aftonbladet – 25 maj 1871, sida 2

— Hr Normans sorgkantat. Då det förljudits att ett förnyadt uppförsnde at denna musik i sitt sammanhang vore att förvänta, men hvilket sedan ej vidare alhörts, så vilja vi icke underlåta att förorda det sparare förverkligandet af detta förehafrande. Ju mindre man fordrar af en tillfällighetskomposition, och ju mindre en sådan gemenligen plägar prestera något särdeles ötver dessa måttliga anspråk, dess mera borde man uppmärksamma och från glömskan söka bevara ett arbete som så märkbart höjer sig öfver det tillfälliga hastverkets område. Detta är onekligen förhållandet med hr Normans arbete. — Iatet af de 6 numren saknar intresse, och en del eger verkligt konstvärde. De båda körerna, eom börja och sluta kantaten, äro bållna i en värdig etil, lika sflägaen från pedanteri som från ytlighet. Biand solosakerna märkas isynnerhet qvartetten och duon; den sistnämnde är egentligen arbetets glanspunkt och förenar ett skärt och ädelt uttryck med den renasto form. Den på fina effekter rika instrumentationen utgör en hofCEN GEES SEPT TA REGISTER NON