Aftonbladet – 24 maj 1871, sida 2

iler kommunens initiativ. od Trikoloren svajar på Montmartre,, så 1yer i sin enkla vältalighet ett telegram, daeradt Saint Denis i går e. m. Montmartre, jelfva härden för den olycksbringande inurrektion, som nu i mer än två månaders id hållit Paris nedböjdt under kommunens kräckvälde och föranledt Paris belägring f fransmännens, såsom öfverskriften lydt på le engelska korrespondenserna fråti verlde: taden, från detta Montmartre, som bevitnat let ohyggliga mordet på generalerna Thomas ch Lecomte, har den blodröda flaggan förvunnit och alla ordningens vänner måste Nlädjas öfver att denna tilldragelse, länge eferlängtad, ändtligen iaträffat. Dagens telesraramör inookålla för öfrigt åtskilligt annat som år af intrösse och till hvilka vi hänvisa. För utvexlande af fredskonventicners fatiikationer afresto furst Bismarck samt Jules Favre den 19 Mej till Frankfort med extratåg. Såsom man påminner sig var den 20 Maj den sista dag som i fredstraktaten var bestämd för utvexlingen. Redan den 15 blef dozumentet undertecknadt af representanterna för Baiern (grefve Qvadt), Wärtemberg (grefve Uxkilll) och Baden (frih. Schweitzer). Af gårdagstelegrammet såg man att furst Bismarck i måndags afton återkon till Berlin från sin rega till Frankfurt; Före afresan fråh Berlin gaf hat eh stor middag för samtlige tyske diplomater o. 8 4., Bvårs vid han föreslog en skål för Tysklands furstar, hvilken skål besvarades af den baierske representanten med ett lefve för Tysklands kejsare. Det är ej endast legitimister och fusionister, säger Indep. belge, som midt under det borgerliga kriget konsgirera mot Thiers och kKans regöring. Bonapartisterna, som äro ännu forligarö, enicdan de Kysa mindre skrupler och besitta större djerfhet, spinna sida iftriger i utlandet, synnerligast i Bruxelles och Gendve, och bearbeta derifrån af all makt de jordbrukanda departementen till förvån för Napoleon och hans dynasti. Le Soir omvämner ett bref i detta ävdamål, undertecknadt af Louis Duchåae, adresseradt till böndefna, hvilket i ga mängd afskrifter blifvit utspridt. Det är väl uppsatt och syntierligen egnadt att lifligt verka på böndernas inbillningskraft. Franska regeringens krigsminister har, säger Gawois, från forst Bismerck erhållit underrättelse, attalla franska fångar, som nu befinna sig i Tyskland, skola koncentreras i Baiern, Wirtemberg och Sachson, hvarifrån de utan uppskof komma att hemsändas till Frankrike: Misstroendet inom kommunen växte allt mer på d2 sista dagärne, och det gick ända derhän, att hverje general ej fick Handla sjelfständigt, utan skulle ha en medborgare vid sin sida. Motivet härtill framställes at Välfärdsutskottet i följande förklaring: I betraktande deraf att man städse måste sjuta det borgerliga elementet iatill det militäriska om landet skall kunna bevaras från den diktatur, ur hvilken grundiläggandet af en dynasti alltid utgår, komma cheferna för kommannens tre armcer att få vid sin sida anställd hvar sin borgerliga komrbisgarie såsom representant af kommunen, nemligen: general Dombrowski erhåller medborgaren Dereure, general La OCocilia medborgaren Johanvard och general Wroblewski melborgasen Ieo Melliet.n ; i Kyrkorna och presterna voro på Seöaste dagarna värre än förr utsatta för kommuneos raseri. I Notre-Dame des Victoires reqvirerades de stora silfverstakarna och andra dyrbarheter, hvarefter kyrkan besattes med nationalgardister. Den 18 Maj blefvo kyrkorna S:t Augustin och La T:inite omringade, presterna tvungaa att afsluta gudstjeusten och de andäktiga kyrkobesökande utdrifsa. Det etsblistement; som tillhör de barmhertiga systrarna af orden Sit Vincent de Paul, blef likaledes omringadt, ett inventariom uppsatt öfver alla skatter och ordenssystrarna tillsvidare inspärrade. I kryptan i kyrkan Les Petits Fråres, strax intill Bankens byggnad, företogos grälniogarj rykten hade nemligen blifvit utspridda, att personer nyligen blifvit begrafda der under falska namn. Afven Notre-Dame har blifvit plundrad. I franska nationalföreamlingens möte den 16 dennes föreföll en episod, för hvilken vi här lemna en kort redogörelse. En grefve de Melun refererade ett utlätande öfver en ingifven motion, hvari yrkades att offentliga bönestunder skulle anordnas, i hvilken församlingen skulle anropa Gud derom, att ban måtte afvända de olyckor, hvaraf Frankrike hemsöktes. Grefve de Melun yrkade, att församlingen skulle enhälligt gilla denna motion. (Ingen diskussion, sådan var hans åsigt, borde ega rum öfver ett förslag, hvars voterande var så att säga en troshandling. Talrika röster: Omröstniog, omröstning! (ProItester från venstern.) Presidenten: Eoligt arbetsordningen måste först I voteras om huruvida förslaget är af brådskande lart, sedan kan kammaren öfvergå till diskussion. Församlingen voterade att frågan var af brådskande beskaffenhet och ordet erhölls af Langlois: Då jag nu tager till ordet, skall jag iakttaga hofsamhet och på det jag ej må tvingas frångå denna min föresats, så uppmanar jag kammaren att iakttaga lugn. Den religiösa piincipen står bär på spel; ifall det skulle falla biskoparne in att församla alla Frankrikes rättrogna för att 1i böner anropa den gode Guden om att sätta en I gräns för Frankrikes olyckor, så skulle jag skänka I mitt bifall dertill. Jag tror i sjelfva verket icke, Isåsom general Ducrot, att kanonen är folkens sista lord. Men här i detta hus hafva vi ej några reliIgiösa handlingar att begå; bär åter är det ju egentligen blott fråga om politiska handlingar. På detta sätt skapar man ju ett prejudikat mot Treligionsfriheten ; om församlingen uppmanar biskoSETS TEN ROSEN SANTOS I Hon var bans enda barn och arftagerska och