Aftonbladet – 23 maj 1871, sida 2

han pu den stora framgång han vunnit vi universitetet och gjorde detta med den hän förelse, zom blott den första framgång i lif vet förmår ivgifva. Hans båda åhörarinno lyssnade rå honom med flit intresse, hva och en på sitt olika rätt, och gladde sig äf att Mark nu ej längre var en skolgosse, utan i Oktober skulle inträda i sin nyförvärfrade akacemiska värdighet. Och den unge squiren lär också då kom. ma till Cambricge, har jag hört sägas., ytt rade Lorry, som lhfligt kände äran ef at hennes bror skulle komma i ett så förnäm kamratskap. Mark log med en min af förakt, men svarade intet. Han kände sig i denna stund som en helt ny varelsa och blickade sig omkring i den yttre verlden med belt nya ögon Så faon han, bland annat, qvinlig sympat ritt behaglig och detia isynnerhet då der skänktes honom af pågon annan än hans syster. Måhända ver det en omedveten, instivktlik känsla häraf, som framkallade rodnaden på Maries kivd, då hon mötto ein gamle tyrauns och lekbroders blick. Mark Warden hade alltid varit, ej blott hennes tyrann, en äfven heones bjelte — en kombination, som för ingen del är ovanig. Hon beundrade mest hos andra den styrka och de talanger, som hon sjelf trodde sig rakna. Mark Warden var ingen gosse it det vanliga slaget, ehuru visserligen måna finnas som likna honom. Hurudan barns kerakter blef, då den erhållit sin fulla utbildning, skall framdeles visas. Tillsvicare kan vare nög om vi säga, att han ärft få af a fars egenskaper. Doktorn, som sjelt unler de senare åren betydiigt förlorat i apseonde — tack vare hans oregelbondna lefnadsvanor och flitiga besök på stadskällaren — plägade med ön viss stolthet säga: So