Aftonbladet – 23 maj 1871, sida 2

Doktorns dotter var yogst af de båda ung: flickorna, men såg icke ut att vara det Laura ansågs för en täck flicka, hade rund ansigte, trubbig näsa, blågrå ögoa och ljust lockigt bår. Hela hennes utseende vitnad om att hon var en frisk och gladlynt landt flicka; bernes drägt var balft grann, balfi vårdslös och långt ifrån modern. Marie der encot, ehuru till utseerdet nästan barn, hade radan fyllt sina sderton år. Hennes gestel var af medelstoriek, smärt och elegant, hennes ansigte, något för bredt till formen, hade vanligen ett leende uttryck, mera mildt är precist gladt, hennes klädsel, ehuru lita gammalmoåig som Laurag, var ordnad och så sizakfull som det kunde låta förena sig med en i högsta grad tuun börs. Båda de unga flickorna saknada aildeles det för somliga personcr egendomligt distivguerade i utseende och sätt, som förnämligast väcker ett lifligareintre:se, Den era pratade, den andra hörde på och n-torligtvis bade pratet mycket att göra med någon Han. Hvad tycker du, Marie, finner du honom mycket ful? Det har jag verkligen aldrig tänkt på. Nej — inte just särdeles. En så besynnerlig flicka du är! Jag tror att du aldrig ser på Dågon. Ah jo, det gör jag. Seså, gör dig nu inte så enfaldig. Jag är säker på att rar Browa satt cch såg på dig i kyrkan i söndags; jag såg honom.n Det är inte möjligt, Lorry, ty jeg går aldrig i kyrkan. Ack, jag glömde att du är separatist, Nej, då kunde det ej vara på dig ban tittade.n Jag är katolik, Lorry. Nå,; ja; det kan komma på ett ut. Jag