Aftonbladet – 23 maj 1871, sida 2

STOCKHOLN aca 23 Maj. Båvidt vi krimet erfara bar regeringens i rontelot förkunnade sfeigt, att för bidard( försvarsfrågan sammabkaella en urag på dör öfrörvägande antalet af tänkande personer gjort ett fördelktigt intryck och rönt lifligt erkännande. Koder öfver dotta regeringens steg uttaas endast af ett fåtal, hörande till de hvar. ndra motsatta ytterlighetorna. Så flones det några, Bom ånse att det kulle varit lämpligard och inneburit ett starare Uitfyck ar allvar och kraft samt en nera gripande maning till den fosterländska Ilmänna meningen, om regeringen nu tillännagifvit att Anuira kammaren skulle uppösas och nya val utskrifvas, Vi iostämma helt och hållet i den alls nänna mening, som anser, att tn dylik åtförd, så som sakerna nä hade utvecklat sig, kulle varit mindre lämplig. Ett flertal inom epresantationea hade på det beredvilligaste sätt till mötes regeringens anslagsfordringar ich Organisatiopsplaner rörande försvarsväendet, men på Salimwa gårg uttalat sig för inskligbeten och nödvändigheten af jemkingar uti indelniogsverket, Då sisträmnda åsigt ock förut uttalais från regeringens sida, shurnv krigesministerns då framställda förslag I ämnet icke lyckades vinna framgång, synes let vara helt naturligt och fullkomligt öfver! ensstämmande med sann kons:itutionel anda, att regeringen nu för samma representation ånyo framlägger sitt förslag till värnepligtslag, åttöljdt af ett sådant förslag till jomkningar och lindringar uti iadslningsverkets börda, som kauuaa vara af praktiskt gagn och ö!verensstämmsande med billighet. I fall en opplösning af Andra kammaren nu hade egt rum, så skulle tiden intill den urtima riksdagens sammanträdande väsentligen upptagits af en häftig valagitation och representanterna gsuila sammanträdt under en stämning, som alstrats af denna agitation, Nu veta de, att en urtima riksdag stuudar, men ha rådrum att moget och i lugn öfverväga, hvad politisk klokhet och fosterlandets väl kräfva. Å andra sidan fiores det ock ett fåtal, som tycker grufligt illa om, att försvarsfrågan fortfarande skall stå på dagordoingen och att den icke blifvit uppskjuten, helst — in infinitum. Hit höra de, som tycka, att hvarje tal om nationell ära och sjalfstäodighet är en ibålig poetisk fras utan all sanniog och b2tydelse, och som synbariigen betrakta allt nationalförsvar såsom onödigt och orimligt, om ock de flesta af dem icke anses dat klokt att gentemot den allmänna stämningen helt oförblommeradt och rättfram uttala sit bjertas åtrå efter den absolata försvarslöshetens lycka. Sitt krassaste uttryck får deona tendens uti den kosmopolitiskt antinationella Dagens Nyheter. Detta blad idisslar dag ut och dag in dena satsen, att det endast är ett krigspartio i vårt land, som ifrar för ett ö gt ordnande af mnationalförsvaret. Det vo:e utan tvifvel högst märkligt, om krigiska lustar skulle finnas hos någon fraktion i vårt land och detta just i en tid, då vi så otomordent ligt väl behöfva fred och ostörd utveckling och då krigets fasor och olyckor blifvit så klart åskådliggjords;och ännu märkligare vore det om det lilla krigsparti,, som hyser så förvända ösigter, skulle i sig inbegripa landets regeriog, nästan hela representationen (ty endast två riksdagsmän uttalada uoder törhandlingarne rörande försvarsfrågan den åsigtaa, att eit skyndsamt ordnande af försvaret vore obehöfligt och att frågan utan fara kacde ondenskjotas) samt nästan hela landets :ress. Det torde dock i sjelfva verket ieko vara så farligt med denna krigiskhet, om dena också icka rätt barmonierar med den art al fredszärlek, som råder bos nibilisterna i försva: san, hvilka hysa ett så obetinga :t fredsbegär, stt de nästan tyckas anse det bäst, om det är så atäldt, att något krig under inga oastävdigbeter kan komma i fråga, det vill med andra ord säga, att vi icke ens kuana tävka på att försvara oss, i fall vi bli angripna, utan komma att uppgöra saken i godo, äfven om det skulle ske med uppoffrande af politisk sjelfbestämningsrätt, af nationeila frihet och sjelfständighet. Dagers Nyhetor, Jåter i dag framskymta ganska otvetydiga sympatier för denna s.k. komnuao i Paris, som med kosmopolitiska fraser på tungan icke aktat för rof att trampa Frankrikes nationella ära under fötterna och jort hvad som stod i dess mak. för att hin ra det nationella reorganisationsarbetot; det värda bladet, som också så gerna skulle vilja gälla för rödt, ehuru dess utgjatelser i dena riktningen alltid göra ett öfvervägande komiskt intryck, tager kommunen i försvar för beskyllningen att vara kommunistisk eller socialistisk, på samma gång det meddelar det virriga och svamlanda prograwo, hvari det bland annat hater, att Paris förbehåller gig att införa sädanå iorättningar, som äro egnade att allmängöra makten och egendomen efter ögonblickets kraf, de delaktiges önskan och den vunna erfarenheten., Samtidigt härmed hånar D. N. Andra kam. marens talman för de gripande ord, hvarmed han i sitt afskedstal tili kammaren berörde bshofvet af en suar lösning af den stora fosterländska frågan. Han yttrade nemligen: Låtom 0ss emellertid hoppas på kommande dagar, god vilja och oskrymtad fosterlandskärlek. Det giives ej någoa avensk man, 20m vil oppoffra en tumsbredd af detta land, hvilkat kalias fattigt och ändå är så rikt på både andliga och materiella tillgångar, detta fria, herrliga land, som vi med stoltha: ksl!la vårt dyra, älskade tädernesland. Må Gud det nädeligen välsigns och bevara, så visst som vi allesamwmana ämna uppbjuda våra sista menskliga krafter till dess skydd. Dessa fosterländska ord finner Dagens Nyheter, innebära en tom teatereffekt och innehålla någon rerainieceus från Rogementets dotter och dess alefve det tjugondeandra samt menar att hr L. J. Hierta rik ER NR En ARE SAGTS NR AT RR Am mt mr kh me em me mr mer ———— II