Aftonbladet – 20 maj 1871, sida 3

RIKSDAGEN. Andra kammaren. Indelningsverket. (Forts. från n:r 113. Hr Nordenskjöld: Under den diskussion, som går och i dag egt rum angående det föreliggande förslaget, hafva många olika 8sigter blifvit uttalade och det skulle vara svårt att ibland dem finna någo;o enda punkt, om hvilken alla äro ense. I ett afseende torde dock enigheten vara temligen fullständig, kanske endast med ett enda undantag, nemligen af vår alltid ungdomligt sangviniske ålderspresident; och det är i den soigten att de politiska förhållandena i Europa för det närvarande äro så hotande, att hvarje nation, som vill bibehålla sin sjelfständighet måste se till, huru den kan med vapen i hand försvara densamma. När så är förhållandet, är den naturliga följden deraf, att Sverige måste söka så organisera sitt försvar, att det kan med framgång möta en anfallande fiende, eller ännu hellre skaffa sig en så respektabel försvarsstyrka, att fienden icke anser för rådligt att anfalla oss. Denna åsigt torde vara temligen allmän och äfven delas här inom kammaren; men när så är och då K. M:t framlagt ett förslag till värnepligtslag, som i det hela blifvit gilladt, borde hela frågan kunna temligen lätt och utan synnerliga strider afgöras. Beklagligtvis har dock denna fråga om försvarsväsendets ordnande blifvit sammanstäld med en annan fråga, lika svårlöst som. vigtig, nemligen den om indelningsverkets afskaffande, om borttagande af ett realonus, som trycker vårt jordbruk, visserligen hårdt, men med tvåhun-. draårig häfd. Äfven jag hyser den åsigten, att man bör, så vidt möjligt är, söka underlätta jordbruket, söka befria det från de bördor, som trycka detsamma; och jag tror, att detta är en fråga af beskaffenhet att icke kunna falla, allraminst i en representation, så sammansatt som vår. Men att göra den till ett vilkor för att vi skola försvara! vårt land, att förklara, det vi äro villiga att offra lif och blod för fosterlandet men med vilkor, det kan ej vara fosterländskt, ej riktigt, ej det svenska namnet värdigt, och för min del kan jag icke gå in på något sådant. Jag tror ejbeller att de skäl, man derför åberopat, hålla streck. De rent militäriska skälen vill jag, då desamma af indelningsverkets motståndare knappast blifvit med allvar anförda, förbigå — jag kan ejbeller på något sätt tillmäta mik Jompetens att upptaga och utreda dem. Men det finnes två andra skäl, som här så mycket oftare anförts och tröskats med. Det ena är det, att man säger att rustoch rotehållare genom sina gamla knektekontrakter vun-! nit befrielse från vidare utskrifningar. Jag harj försökt studera skälen för och emot en sådan åsigt, mon icke lyckats komma till full klarhet. Jag vill: dock gerna medgifva, att genom knektekontrakterna rotehålarne tillförsäkrats frihet från utskrifningar, men från utskrifningar sådana dessa voro i forna dagar; deremot kan jag ingalunda anse, att