Aftonbladet – 20 maj 1871, sida 3

andra teatrar, som bruka vara så vanlig på de franska marknaderna och byfesteros ingen paillasse, ingen parade med pukor oc i ampeter, intet af det bullrande marknads itvet. Summan af allt detta är att Versaille visst icke hänger hufvudet och ser gudsnåd ligt ut, men ej heller att det visat sig lätt sinnigt under denna tid, då fäderneslande har så stora bekymmer. Versailles intage för närvarande en så vigtig plats, att de borde vara icke alldeles ovigtigt att känn: dess fysionowmi, i fall man vill samla bidra; till en karakteristik öfver denna besynnerliga epok af Frankrikes historia. Jag stod häromdagen i Cour Royal, der stora borggården som från slottet slutta: nedåt Place dArmes och der de stora franska härförarnes stoder äro uppställda. Rundtomkring mig och så långt jag kunde se nedåt den ändlösa Avenue de Paris såg jag er tätt packad folkmassa. Alla dessa menniskor voro utgångna för att visa sitt deltagande för de armber och för den framgång som vunnits genom Issy-fästets intagande En deputation från de regementen, som varit använda framför Issy, hitförde kanoner och fanor tagna från insurgenterna, och deputationen helsades af befolkningens på det värdigaste sätt uttryckta tacksamhet för det närmande till målet, som vuvnits genom Issys intagande. Det var en verklig folkfest, ehuru af mycket enkelt slag. Framför prefekturpalatset stannade tåget först och helsades der af Thiers, hvarefter marschen fortsattes upp till slottet, der Leon de Malleville, en af nationaltörsamlingens vice-presidenter, vid foten af Ludvig den fjortondes ryttarstaty, höll tal till soldaterna. Han var omgifven af ett stort antal representanter. Festen fions utförligt beskrifven i tidningarne. Jag erinrar derom endast för att visa med hvilket deltagande alla personer i Versailles följa armens framgångar. Om nationalförsamlingen, om de interpellationer eom pyligen ställts till regeringen, om förtroendevotum för Thiers och om en och annan märklig samt kanske något oroväckande företeelse inom församlingen hade jag ämnat skrifva i dag, men mitt bref har sannolikt redan biifvlt för långt. Jeg måste uppskjuta den redogörelsen ett par dagar, ätven med fara att händelserna så påskyndas, att min skildring blir förlegad. Frantrike sträfvar för närvarande till det närmaste målet, Paris befriande från kommunens terrorism, men dermed är icke allt fårdigt. Att freden med Tyskland, äfven så ofördelaktig den är, blifvit definitivt afsluten, är en fördel onekligen för värvarande, men så många endra faror återstå för det arma Frankrike. Om man skrattar åt Henrik V:s nya manifest och åt legitimisterna i naionelförsamlingen, så äterstå många andra otriger att besegra. De sticka redan upp ufvudet. C. L. P.S. Jag kommer från nationalförsamIogen. Jules Favre har der meddelat fredsilkoren. Utförligare derom i morgon, Versail!es är i starkare rörelse än någonip. Nya segerbudskap ingå.