Aftonbladet – 17 maj 1871, sida 3

turen, Då morgonen kom, var åst som om kullar och berg vaknat, t:ots månskenet hade varit vida klarare och bättre beyst föremålen. Za den första, grådunkla dagningen gisrae det. Sjelfva strömmen som BenQLuprutit körvägen, syntes pu, då solen snart belyste honom, icke kunnat vara i stånd till att åstadkomma ett sådant förder! som det, hvilket under natten hade inträffat. Hälften af dess storhet och nästan all dess fasa voro försvunna. Emellertid var det en sannivg att antalet af män i sin kraftfullaste ålder hade minskats med två — ett tal som ahända ej kan räknas för någon betydenbet, då just under denna tid och i dets land män isina bästa år till hundradetais störtades våldsamt ur verlden. Hvad markisionan beträffar, kan det synas nästan otroligt, att kom skulle kunna öfverletva det tillstånd ar sjukdom och kraftlöshet, hvari öfveransträngninoch köld bragt henne. Men erfarenheten vig sar att det fiones konstitationer, som tyck28 vara alldeles brutna, men som ändå emotstår döden — menniskor, hvilka positivt icke kunna dö af annat än ålderdom. Ett öfvertygande bevis på sanningen häraf var att markisinnan de Croisville icke hade lött den förflatna natten. Vid soluppgången förbyttes hennes dvala, en naturlig sömn, hvarur hon efter ett Par immar vaknade och förmådde frigöra sig rån en mängd kappor och filtar sarst till lälften sätta sig upp. Hon befann sig vara alldeles ensam i en deimsrk af snö och berg: sorlet af floden ade hon omedvetet vänjt sig vid. Det röjde en lång stund innan hon kunde samla ina tankar, länge innan hon letade efter itt barn, ännu längre innan hon fattade att let ej längre fanns vid hennes sida, (Forts.)