Aftonbladet – 17 maj 1871, sida 3

RIKSDAGEN. Andra kammaren. Indelningsverket. Frihb, Gripenstedt: (Forts.) Det andra försöket att bereda denna lindring, som jag tror vara af både billighetsoch klokhetsskäl påkallad, är det förslag, som i denna kammare i går framställdes af hr Kallstenius; och jag får förklara, att jag för min del finner detta förslag mera antagligt än det nyss omnämnda, som framställts af reservanterna i första kammaren. Det synes mig nemligen klart att för mängden af rotoch rusthållare en ganska betydlig lindrin I derigenom skule uppkomma. Och om äfven til I följd af särskilda omständigheter en sådan fördel å ett eller annat ställe icke skulle kunna ppnåe, har förslaget för sådant fall ganska förtänksamt uppställt det alternativ, att man skall ega att förblifva vid det gamla, och det innebär sålunda en säker garanti mot, att man derigenom aldrig skulie kunna komma i en sämre ställning, än för närvarande. Jag tror dessutom ett det tilläfventyrs vore möjligt att på denna väg än mera kunna närma sig det sökta målet eller att, utan allt för stor förlust för det allmänna, något lindra de nuvarande bördorna derigenom, att den siffra, som här blifvit uppställd, nemligen 100 rår, — och som jag för min del visst icke anser vara i allmänhet för hög, — ekulle kunna bestämmas på ett eller apnat sätt, så att man dervid mera toge de bestående förhållandena i de särskilda orterna till utgångspunkt och derefter satte dessa afgifter något olika för olika regementen och kårer. En sådan olikhet skulle, enligt min tanke, icke komma att medföra några väsentliga olägenheter men skulle ytterligare bidraga till vinnande af hvad man önskar, nemligen en billig lindring. Fastän viljans redskap sviker mig vid försöket att något fuilständigare utveckla min mening, kan jag likväl icke lemna detta ämne, utan att för ett ögonblick vidröra en omständighet, som här blifvit med stor bitterhet framhållen af åtskilliga talare, nemligen obehbörigheten deraf att man skulle vid sitt beslut misstänkas vara influerad af de egna intressena. Att det för rustoch rotehållare vore en ganska betydlig fördel att komma ifrån en sådan afgift som knektehållet, derom torde väl icke vara något tvifvel eller kunna tvistas. Men såsom jag redan förut haft äran yttra, tror jag dock icke att man är berättigad deraf draga den slutsatsen, att det blifvande beslutet skall komma att bestämmas endast af begäret efter egen fördel, d. v. 8. af egennytta. Å andre sidan har man vid tillbakavieandet af denna tillvitelse bedt dem, hvilka framhållit den omständigheten att rotebållarne skulle komma att göra en vinst på förslagets antagande, lägga handen på hjertat och förklara, huruvida de sjelfva äro fria från alla egennyttiga beräkningar. Man har uppgifvit dem, som högljuddast påstås bafva ropat på försvares. verkets ordnande på den gamla grunden, d. v. a utan eftergifvande af rustoch rotehållares skyll. digheter, och dervid namnet skolmän, akademiciindustriidkare, etadsrepresentanter o, 8. v., förmenande att dessa vore i frågan lika intresserade som rustoch rotehållare. Den ofantliga skilnaden i detta hänseende är emellertid uppenbar och jag tihåter mig att i det fallet yttra ett ord för egen räkning. Jag dömer ingen annan; jag har dertill ingen rätt och ingen håg. Men jeg får förklara, att hvad mig sjelf beträffar, så, fastän jag är stadsrepresentant, är det så långt ifrån, att jag har något intresse vid att motverka den föreslagna förändringen, att mina enskilda fördelar tvärtom ganska kraftigt hänvisa mig till raka motsatsen. Det skulle måhända se ut som fåfänga ifall jag ville närmare utveckla de specielia omständigheterna i detta hänseende; och jag skal ej göra detta; men jag kan försäkra, att jag persopligen skulle göra en icke ringa vinst på detta förslags genomförande. En annan talare har sagt, att han icke gjort någon uträkning huru det för honom skulle slå sig ut. Detta var något oväntadt från det hållet, då vi alla känna huru ofta han förut med särdeles J5tthet här framlagt uträkningar öfver både ett och annat, hvilka varit vida klyftigare än denna, som icke bort göra honom stort hufvudbry. Den, som har ett visst antal rustoch rotehåll vet nog hury högt kostnaden härför årligen kan uppskattas, och vare sig att man antager den ena eller den andra siffran, är det lätt att sedan räkna ut, huru stor vinsten blir om dessa afgifter efterskänkas och derifrån afdrages den obetydliga tillöknivg 1 bevillningen, som å andra sidan kan uppkomma. astän, gåsom jag nämnt, jag pergonligen skulle hafva en icke obetydlig vinst af en förändring, som ginge ut på efterskänkande af kostnaderna för indelningsverket, får jag likväl förklara, att blotta tanken att taga emot en sådan vinst vn skada för det allmänna, är för mig ytterst xaotbjudande på den ståndpunkt, jag i denna fråga intagit, nemligen att jag anser vårt försvar bristfölligt och i behof af icke ellenast ala de tillgångar det pu eger, utan rätt mycket derutöfver, som framför allt har behof af det dyrbara stöd som indelningsverket deråt lemnar, är det också aildeles klart, att om jag, för enskild vinning, eftersträfvade något, som efter denna min nppfattning skulle bafva till påföljd, att mitt land gioge miste om sin väsentligaste tillgång i försvarskraft, så skulle ett sådant handlingssätt i mina ögon icke kunna ansog avporlunda än såsom ett slags förräderi. Och