Aftonbladet – 16 maj 1871, sida 2

tag det i dina armär. Jag befårar att Get redan är för sent. Barnet tycktes också hafva föga lif. Den anga qvinnan satte sig ned vid elden och tog det i sitt knä, men värmen gjorde ingen verkan. Hon tryckte det derefter till sitt bröst, men det förblef lika orörligt. Också tycktes det vara nästan ett underverk att barnet hade lefvat så länge, fint och spensligt zom det af naturen syntes Vara. Kyrkoherden följde uoder tyst uppmärksamhet hennes bemödarden att återbringa den späda varelsen till lf. — Jag undrar om det är döpt,, yttrade han elatligen, halft till sig sjelf och halft till Pierre. . Den sistnämnde skakade tveksamt på butvudet. Jag betviflar, fortfor presten i samma halft frågande ton, att berr njarkisen rärdeles bar tänkt på de heliga sakramenten. Jag är säker på att han inte har det, yttrade Pierre, med bestämd röst. Än fru markisinnan? , Jag har hört att hon lär vara en kätterska.n Kyrkoherden korsade sig. Stackars . iten varelse! Och jag fruktar att det iate var en timme att lefva. Hvem vet, — kanske skola markisen och markisinnan ej heller 8 morgondagen... Rörande detta barn, är nin pligt ganska gifven. Men — tror du tt jag kan komma till markisen, Pierre? Ömöjligt, min far. Men du ämnar göra det? Med stor svårighet. Är du säker på, att jag ej kan det? Jag svär, min far, att ni skulle finna er raf i vågorna om pi jörsökte gå öfver trömmen., tt Farta Y