Aftonbladet – 16 maj 1871, sida 2

dade den redan nämnda platformen öfva fallet. Nedstigsndet var i sig sjelf ej sär deles svårt; faran låg uti att bars fötte: kunde halka på den elippriga marken och att markiseh kunde släppa linan. Men intetdera hände och han stod svart på klipp. bocket, under hvilket strönmen kaetade sig vti stt brant fsil Det är vä! sannt att der natosen bildede bryggen icke gaf honon irdeles stort fotfäste och att afståndet mel. laa densamma och floden ver knapp nog föl att gifva en vavlig menniska svindel, mer Pjerre var bergsbo och fullkomligt skyddac emot ell dylik svagbet. Han beredas sig gåledes kallt och lugnt till det eprårg som skulla föra honom till den motsatta strander. Hade hen icke haft bördan på sin rygg skulle saken varit lätt att verkställa, ty afståndet ver ej betydligt; nu var svårigheter förrubblad, men sakev måste ske. Han ropade åt markisen att siäppa ut täget till dees fulla längd, lindade det ett par hvar kring bavdlederna, gjorde språnget och föll mjukt i en drifva af nyfallen snö. Men en rysning fstiada honom, då han steg upp och farn att bördan på bans rygg, hvilken gjort hel. företaget farligt, var borta. Knutarne bade trots markisens all omsorg, gått upp då hen hoppade ned. Hans froktan var dock endast ögonblicklig, ehuru den nästan återkom, då han såg huru alideles invid kanten af strömmen barnet hade blifvit liggande — så. nära, att dess upphemtning var den farligaste delen af hela vandriogen. Han lyckades dock återfå det — tack vars den mjuka bädd hvsri det fallit — oskadadt. Sedan han löspjort tåget från handlederna, fästat det vid en buske och tillropat markisen att allt gått väl, började han