Aftonbladet – 15 maj 1871, sida 3

nen och neddragen öfrer ena ögat. Hada scenen varit i Pyreneerna, i stället tör i Jura, skulle mannen lätt blifvit tagen för en kontrabandista, som efter en strid med douaner förde sitt förråd af salt och tobak uspåt bergen. Hvad likväl vagnen i verkligheten innehöll, kunds man blott gissa sig genom en rörelse då och då bland kappor och filtar, bvarined den tycktes vara fall och etandom ett utrop af plåga, liksom en qvinna hade !egat der, hvilken svårt lidit af kölåen och den våldsamma skakningen, Det sceneri som utbreder sig för blicken på Juras vestra 3 är o:ta vackert, mea sakvar d akt, gom på mheten. Viatern sätter väl en annan p nstarföremål och det bsrgpass, uppför hvilket de resand2 ru färdades, var icke blott inponerande, men de dystert. OA sommaren sträckte det sig, li hundratals andra vid gränsen ef Fr. Jomtå, mellan höjder, från foten till toppen beklädda med grönsks torf och lummiga skogar, hvilkas enformighet blott sturdom afröts af en mörkgrå klippmassa, vid hvars fot floden skammsende och glittrande som ett silfverband bröt sin väg. Midt i vintern var ; höjderna voro ej länJåg ett tär ef dj ns svarta, leende och ; ökad genom tilloppet af en mängd bergsströmmar, kastade han sig bred och under lett doft brusande framåt. Det fordrades både I klokhet och djerft mod, tör att duga till I vägvisare i denna bergstrakt, der hvarje I höjd var den andra lik, der inga af de skarpa, omvexzlande konturer funnes, som på Alperaa gör hvarje bergspets till en vägvisare. ndagt en körgshöjd räste sig som I I