Aftonbladet – 15 maj 1871, sida 2

ven noOTInBiStyrka, OCH att Genoa jornojaa restitution må utgå från den dag, Gå ny författning angående bränvinstillverkniogen blitver gällande. . BEDRE Genom telegrafen inhemtar man, att fredsfördraget melan Tyskland och Frankrike reden blifvit ar Jales Favra framlegdt för natiouallörsamlingen i Versailieg, och det torde alltså icke komma att dröja länge, innan fördsagets innehåll blir cffentliggjordt. Emellertid fiocner man några ytterligare uppgifter rörande detsamma i de senaste ankomun tidningarna. Pouyer Qaertier teiegrsferade den 11 dennes kl. 12 8 på morgonen från Mainz till Lloyd Rouenais: Den definitiva freden med Tyskland har blifvit undertecknad. Handelstraktaterna skola på ömse sidor upphäfvas och den för andra nationer gällande tulltaxan tillämpas. Tyskland köper för en summa af 325,000,000 francs jernbanorna på de afträdda områdena med vilkor, att den tyska regeringen kommer i besittning al li rien Thioavills-Luzembourg. Östra jernvägsbolaget kan välja, antingen det vil behållx S:t Louis-Baseltinien eller bekomma betalning derför med 2,000,000 francs. Vi behålla vår kommwmerciella frihat. Krigsfångarna skola så snart som möjligt återvända bem Från Berlin telegraferas till Neae freie Presee: Mot betänkliga invändningar och ändringsförslag af de franske dipiomaterne satte Bismerck ett energiskt fasthåilande af vilkoren i proliminärfördraget i Versailles. Emellertid blef efter på förhand inhemtadt samtycke af kejsaren en halt milliard af krigskostnadsersättningen efterskänkt, men likväl med föreskrifter om betalningsssättet för do återståenda 4!a milliarderna, hvilka rikligan godtgöra dencna eftergift. Frankrike lemnar nemligen genast till Tyskland en om ett år förfallen, sf de förnämsta tysks, engelska och franska bankirhus garanterad ekuldförbindelse å hela ersättningsbeloppet. Denna skuldförbindelse skall liqvideras på af Tyskland önskadt sätt och på de terminer, som bestämmeas af nämnda land. Två milliarder koptraheras med tyska bankirhas (Rothschild, Erlanger, Bettemann, Hahn och Bleichröder); genast efter ratifikationen af fredsföråraget skola fästena nordost om Paris utrymmas af tyskarne och den tyska armöns afmarsch ur Frankrike företagas. Endast Bxlfort, Lopgwy och Narcy samt eventuelt det franska Lothringen förbli ockuperade, tilldess fredsslutets föreskrifter blifvit follt verkstöilda; enligt ett separatfördrag skola fångarne genest tronsporteras hem, och för öfrigt skola tyskarne på allt möjligt sätt befrämja Paris underufvande. — I fredsfördraget påbjudes äfven, att de tyska fångarna oförtöfvadt skola hemskickas och de tagna handelsfartygen utlem paso, Vidare berättas, att den framtida gränsen mellan Tyskland och Frankrike blifvit noggrannare bestämd än i fredspreliminärerna, Men hade för detta ändamälskickat till Frankfort den tyska g-neralstabens topografiska utarbetningar och öfriga materialier. Indgpendance belges, Kölnieche Zeitongs och Times korrespondenter i Versgilies berätta sammanstämmande, att de monarkiska partierna i Frankrike äro i ovanligt liflig verksamhet, och att de bonapartiska sympetierna återuppvaknat inom många samhiällskretsar, och isynnerhet biand landtbefolkningen. Kejsardömets anhängare uppträdde med hvarje dag allt tillitsfoliare. Den 9 skall prins Achille Murat, hvilken, som bekant är, delat kejsarens fångenskap på Wilhelmshöheo och åtföljt honom till Chisiehurst, öfver Braxelles ha anländt till Verssilles.. Å andra sidan äro äfven orloanisterna sysselsatta med sagitationer för sina planers framgång. Libertö för den 9 dennes säger sig veta, att hertigen af Aumale från Dreux flyttat till Versailles, der han bebor en liten våniog i Parc aux cerfs. Betecknande är äfven såsom ett slags orleanistisk förkänning, att Pouyer Quertiers organ Nouvelliste de Ronen berättar, att den sqvadronschef, Robert le Fort, som enligt Journal officiel nyligen af Thiers blifvit utnämnd till riddare af hederslegionen, icke är någon annan än hertig Robert af Chartres ( Ludvig Filips sonson, född 1840, yngre bror till grefven af Paris), hvilken både ander general Istancelin och under Chanzys kommando likasom prinsen af Joinville (Ludvig Filips fjerde son, född 1818), betäckte de franska truppernas återtåg från Orleans vid det andra preussiska intåget. Regeringstruppernas framgångar fortfara och man rycker Paris allt närmare på litvet. Natten till den 13: gick en armekår öfver Seinefloden på venstra sidan om Paris på en pontonbro melian Nevilly och Suresnes, och general Ladmirault kar nu sist bögqvarter i Jardio dacclimetisation, På södra sidan äro nu två fästen eröfrads. Issy togs den 9 d:g, och cen 14 eröfrades Vanves, hvarefter regeringetrupperna besatte fasta positioner i Sövres och trakten deromkriog. Då striden ou alltmer närmar sig den iore ringmuren kring Paris, och denna inom kort sannolikt komrmer att spela en stor roll, torde det vara vå sin plats att påminna om de särskilda delar, af hvilka den består. De äro: en militärväg af öfver 21 fots bredd; en vall, hvars bröstvärn är öiver 18 fot i genomskärning; en mur af över 30 fots höjd med en tjocklek i medeltal af 7!e fot, uppförd af tegel och klädd med ett pansar af granit ar 3 fots tjocklek, samt slutligen en graf af 45 fots bredd och en glacis. Denna ringmur bildar ea omkrets af omkring 5 mils längd och räk